A Man In Full är namnet på boken av Tom Wolfe som filmatiserats och på svenska fått titeln En riktig man. Är han det, Charlie Croker, och i vems ögon? Jodå, han var mäkta populär under sin sportkarriär, och beundrad för sina fastighetsaffärer som gav honom en stor förmögenhet. Eller är bolaget bara ett korthus? När Crokers långivare synar honom i sömmarna hittar de luckor, och för att rädda sina egna investeringar börjar de klämma åt honom. Det är så som TV-serien börjar.
Charlie Croker tänker inte vika sig, och skakar igång sitt eget försvar. Men inget sker i ett vakuum, och hans högra hand Jill skakas av att hennes man Conrad häktas efter ett dumt och destruktivt bråk med poliser på väg att forsla bort hans bil. Samtidigt ser en tjänsteman på banken sin chans att berika sig själv på Crokers fall. Det är Raymond Peepgrass, som tidigare var Crokers rådgivare men nu försöker nästla sig in bakvägen via Crokers exfru Martha.
Det är lätt att känna att handlingen utgörs av väldigt disparata sidohandlingar med lösa men ytterst viktiga trådar som binder dem samman, och att det problemet fanns redan i den litterära förlagan. Inga av bifigurerna får tillräckligt med djup för att väcka engagemang i deras situation, förutom Conrad när han hamnar i konstant, verklig fara i fängelset. Tvärtom presenteras de flesta karaktärer med manér som är så överdrivna och frånstötande att de blir till karikatyrer, och det förstärks av att skådespelarna det hänger på inte gör sina roller särskilt bra. Det gäller främst Jeff Daniels som Charlie Croker och Tom Pelphrey som Raymond Peepgrass. De inkastade sido-sidohistorierna kanske är tänkta att ge bakgrund eller comic relief, men Peepgrass' taggiga sidekick Sirja är lika svårbegriplig och fånig i den inledande vårdnadstvisten som i de plötsliga vändningarna i humör efter det. En riktig man/A Man In Full är inte värd att slösa tid på.
