Trettio år efter att Isaac Asimov skrivit sista delen i Stiftelsetrilogin, valde han att återvända till bokserien som blivit en så viktig pelare i science fiction-litteraturen. Efter ytterligare en uppföljare gav han världen några prequels, vilka jag läst i min strävan att följa Asimovs världsbygge från robotböckerna och framåt. Dessa prequels har varit pratiga och därför ofta segare än de mer sparsmakade originalböckerna, men mina farhågor om något liknande kom tack och lov på fall i Foundation's Edge. Den är visserligen tjockare än ursprungstrilogins böcker, men handlingen och spänningen är genomgående tät. Istället lider den av att svepa in den dittills ganska rätlinjiga rymdpolitiken i fantasifulla teorier som den inte riktigt kan hantera.
Det är ändå uppfriskande att intrigerna den här gången inte enbart handlar om smarta människor som försöker lista ut vad andra tror att de skall göra och anpassa sitt handlande efter det, även om vi som vanligt har mycket av det också. Nu möter vi en stark Första Stiftelse på god väg att återupprätta ett fredligt rymdimperium. Makten gör dem självsäkra men de känner sig också mycket hotade av existensen av den Andra Stiftelsen. Kommer den att svepa in och ta kontrollen över allt som den Första Stiftelsen uträttat? Till synes stöttar de enbart Hari Seldons plan i tysthet, men Första Stiftelsen misstänker att de har större ambitioner än så - av sig själv känner man andra.
Den unge misstänksamme rådsmedlemmen Golan Trevize i Första Stiftelsen är av en slump på väg att resa till planeten där Andra Stiftelsen håller till, men ironiskt nog vänder han skeppet åt annat håll i jakt på den mytiska Jorden, mänsklighetens ursprung. Andra Stiftelsen kan med sina mentala krafter följa skeendet, och det är inte bara ett skepp som skuggar Golan Trevize och hans reskamrat Janov Pelorat. Ur SF-perspektiv blir det riktigt intressant när de båda männens sökande efter den ursprungliga Jorden består av intressanta analyser av de förhållanden som borde råda - längd på dygn och år - parat med undersökningar av gamla myter.
När de till slut närmar sig en hemlighetsfull planet där de tror de kan finna gåtans lösning blir det riktigt spännande - men det är också då som logiken i världsbygget börjar svaja, och ett pinsamt kvinnoporträtt skaver ordentligt. Det var så nära! Vi hade en kapabel kvinnlig ordförande som visserligen beskrevs som oattraktiv, men Asimov vägde upp det med lika ingående beskrivningar av männens utseende. Nu dyker det upp en ung flicka vars utseende och lockelse beskrivs noggrant, även av henne själv, på vilken den ene reagerar gubbsjukt och den andre nedlåtande. Jag brukar kunna acceptera gamla tiders enögda eller fördomsfulla kvinnoskildringar om handlingen är tillräckligt spännande, men här är det knappt att det går. Nåväl, vill man läsa alla Stiftelseböcker så är det här en byggsten, men den är umbärlig.
Fler böcker av Isaac Asimov:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar