Under decennierna som boken Forward the Foundation utspelar sig kommer vi att få se misstänksamheten växa mot psykohistorien när människor börjar tänka att den förutspår imperiets sammanbrott, och att Hari Seldon själv kanske till och med försöker påskynda utvecklingen genom att tala om det. Det är ju inte alls vad han önskar, tvärtom vill han med sitt projekt mildra utvecklingen, men misstron har redan vuxit sig för stark. Aggressioner mot Hari Seldons person tar sig uttryck i ett antal mer eller mindre sofistikerade mordplaner. Hans starka hustru Dors Venabili kan bara hjälpa honom till en viss gräns, sonen Raych Seldon likaså. Det krympande fönstret för Seldon att agera är extra stressande då beräkningarna visar att det inte räcker med det stora psykohistoria-projektet för att dämpa efterverkningarna av imperiets sönderfall.
Förutom de politiska förvecklingarna ger oss boken vissa inblickar i arbetet med psykohistorian i lockande, tredimensionella bilder. Förutom via precisa matematiska beräkningar går den också att utveckla och förfina genom en intuitiv förståelse som Hari Seldons sondotter Wanda uppvisar, och tack och lov inte bara hon utan en del andra galaxinnevånare med känsliga psykiska förmågor och en vilja att samarbeta. En del läsare tycker nog med mig att detta är en ovetenskaplig och mindre trovärdig del att gå, men man kan acceptera det som ett medel för att hålla psykohistorian vid liv och låta den ha en stabiliserande inverkan på civilisationerna i de miljontals solsystemen. Nu ser jag fram emot att läsa vidare i de tre originalböckerna, vilka är kortare och därför mer övertygande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar