söndag 1 maj 2022

I, Robot av Isaac Asimov

Där står de, efter innehållsförteckningen och innan själva boken börjar, Robotikens Tre Lagar från en handbok från 2058. Effektivt och övertygande formulerade är de fortfarande trovärdiga, även när innehållet i Asimovs löst sammanhängande noveller inte håller lika bra än idag. Idag, förresten - det är ju delvis nu de utspelar sig. Den smarta robopsykologen Dr. Susan Calvin föddes 1982, samma år som US Robots grundades, och roboten Robbie i första novellen byggdes 1996.

Ramhandlingen är en intervju med den ikoniska Dr. Susan Calvin på ålderns höst, då hon genom korta historier berättar om robotarnas utveckling under decennierna, och inte minst hennes egen insats i att reda ut vad som då och då går fel med dem. För robotarna är en spännande blandning av fullfjädrade generalister, som kan diskutera och filosofera samt utföra de krävande uppdrag de är byggda för, och också en gåta då något mindre fel i deras positronhjärnor får dem att börja göra något obegripligt.

Det är inte bara teknikutvecklingen som har gått en annan väg sedan robotberättelserna började skrivas på 1940-talet, utan också processerna för utveckling, testning och användning av nya uppfinningar såsom våra tvåbenta plåtpartners. Många gånger i historierna kallas experterna in för felsökning av nya modeller, utan kontakt med utvecklarna och med hot om avsked hängande över huvudet om de inte löser problemet. Men det är helt i enighet med temat i alla novellerna: robotarna som människan skapade har blivit något vi inte förstår, och för att förstå dem måste vi skärpa våra egna hjärnor till max och använda en stort mått av list. Och robotarna har inte bara stora kunskaper och förmåga till logik, utan uppvisar också känslor, ibland i så stora mått att det kortsluter positronhjärnan. (Vad är det för känslor? Hur hamnade de i roboten? Hade någon lagt in dem i deras programmering? Det är frågor man ställer sig såhär åttio år senare när man slitit sitt hår över datorprogram som bara gör exakt de är skrivna för och knappt ens det.)

En del av berättelserna är mer humoristiska med ingenjörerna Donovan och Powell som motsträviga robotkrångelutredare med livet som insats. I en annan novell har något fel i kopplingen gjort en robot till tankeläsare. Steg för steg får våra metalliska skapelser och deras handlingar mer filosofiskt djup och enorma konsekvenser (mest av godo) för människan, och den sista berättelsen pekar ur flera aspekter framåt mot Stiftelsen, och det är spännande.

Fler böcker av Isaac Asimov:
The End of Eternity

Inga kommentarer: