Billigt och snabbt lyder kraven på många håll, men det som blir lidande är ofta kvaliteten, säkerheten eller båda och mer därtill. Det skall dras en optisk fiber till staden, och det är ju bra. Men den skall dras genom en ravin och tidsschemat är pressat. Max förmedlar kraven till sin långtida samarbetspartner Mamoun som har tagit in killarna som skall utföra jobbet. En av dem är Mamouns systerson som inte har rätt papper för att få arbeta i Sverige. Tyst, nämn inte det för Max och framför allt inte för hans fru som är på väg att göra sig ett namn i kommunen och kanske på riksplan för sitt parti.
Vi kan se den formen av urvattnat ansvar i flera led och utnyttjande av arbetskraft runt om på byggarbetsplatser, i städfirmor och andra tjänstebolag, både privata och offentliga. Amir Nizar Zuabis pjäs Ravinen ritar upp det skickligt, med en offentlig beställare som också är pressad av kraven, för vidare dem till näste man i kedjan som i sin tur får på sig att sätta tryck på dem som skall utföra det farliga jobbet - män som har osäkra uppehållstillstånd eller inte tillstånd alls. Dessutom finns det spänningar inom gruppen, för bara för att båda är invandrare behöver inte en kille från Ryssland komma överens med en kille från Afrika. Fördomarna sjuder och bubblar ibland över i konflikter.
Det är i den här änden som problemen är som mest intressanta och jag hade önskat att pjäsen hade utforskat ännu mer - slitningar mellan männen, oron för om jobbet kan utföras säkert, kontrasterna mellan dem som sliter i skogen och dem som har hyrt in dem för minsta möjliga peng. Alla dialoger mellan Mats och hustrun är ansträngda och mindre givande, och kärlekshistorian mellan henne och en av jobbarna i skogen ytterst långsökt. Mest bränner det till i dialogen mellan papperslöse Salman och hans morbror Mamoun om vem som har rätt att leva och arbeta i Sverige. Det är de scenerna som gör Ravinen sevärd, och jag hoppas på fler pjäser av det här slaget som riktar ljuset mot gråzonerna. Den avskalade och effektiva dekoren är ett bra val för en strömmad pjäs, och alla inblandade spelar sina roller med övertygelse och glöd.
Länk till Örebro Teaters sida om Ravinen varifrån pjäsen kan ses
 |
| Foto: Markus Gårder |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar