His Dark Materials

 Det var en utmärkt idé att filmatisera Philip Pullmans trilogi som en TV-serie och låta persongalleri och bakgrundsdetaljer ta den plats som behövs för att skapa en värld som är litet lik och mycket olik vår. Det var också en ypperlig idé att föra in de mest spännande elementen tidigare i handlingen än de dök upp i första boken, framför allt hur man kan passera från Lyras värld till vår. Genom en hemlig passage i ett skönt chanserat orangeri kommer man till en värld som är omisskännligt vår, med asfalt, gatuskyltar, bilar och människor i annorlunda/vanliga kläder. 

Världen vi börjar har en gammaldags känsla då den inte är lika genomsyrad av den teknologi vi känner till, men inslaget av art deco i Miss Coulters eleganta stadsvåning är ett snyggt blänk av modernitet i handlingen. Den vi följer är alltså Lyra Belacqua, som har vuxit upp i salarna och gångarna i Jordan College i Oxford och tjuvlyssnat sig till vad professorerna (inklusive hennes oftast frånvarande farbror Lord Asriel) diskuterar. Religion spelar en stor roll i den här världen, och en del av forskningen och inte minst de som ägnar sig åt den misstänkliggörs av kyrkans representanter. 

Miss Coulter är en inflytelserik spelare i kyrkans hierarki, ovanlig därför att kvinnor annars inte har tillträde till maktens kretsar eller ens högre utbildning. Men med list, charm, hot och löften i exakt rätt doser har hon ett finger med i mycket viktiga beslut. När hon på samma beräknande sätt tar Lyra till sig i staden är diskussionerna mellan henne och den smarta Lyra ett nöje att följa - men likt Lyra och hennes daemon Pantalaimon börjar vi upptäcka de mycket grymma hemligheterna som döljer sig i skuggorna. 

Lyras värld är som sagt fascinerande där den skiljer sig från vår: där finns häxor och talande isbjörnar, och varje människa föds med ett djur, en daemon, som är din vän genom hela livet. Som barn kan din daemon byta form men när du kommer i puberteten fastnar hen i den form hen kommer att behålla resten av livet. Att skiljas från sin daemon leder till smärta och slutligen död för båda i paret.  

Första säsongen var en fröjd för ögat och tanken med genomtänkt världsbygge, spännande handling, intressanta huvudpersoner och gedigna miljöer. Andra säsongen fylls dock på med mer magiska händelser och ett återkommande tal om att Lyra är utvald till något stort, vilket känns litet forcerat. Gång på gång försäkrar människor, häxor och isbjörnar att de vill göra allt för att hjälpa henne, vare sig de känner till profetian eller ej, och det fokuset på en förment frälsarinna gör att den tidigare så stadigt flytande historien börjar hacka. Delvis beror detta på att ett centralt avsnitt inte kunde spelas in alls, så att andra avsnitt lastades tyngre. Låt oss hoppas på en stark tredje säsong som förädlar det ganska svaga materialet i tredje boken av Philip Pullmans trilogi.