Det är sorgligt, men vad gäller livemusik så måste jag säga att det jag har kunnat lyssna på strömmat över nätet inte kan mäta sig med att vara på plats för en konsert. Trots att jag är mycket tacksam mot Konserthuset, Berwaldhallen, Fasching och alla andra som delar med sig av konserter, och trots att jag kommer att fortsätta att följa dem så länge det behövs, så är det inga av de konserterna som jag kan räkna till årets bästa.
En, bara en strömmad föreställning kommer med på min topplista, och det är den spännande uppsättningen 7 Deaths of Maria Callas från Bayerische Staatsoper, där Marina Abramovic inkännande har iscensatt sju dramtiska höjdpunkter ur sju kända operor med sorgligt slut, med benäget bistånd av sju operasångerskor och den skicklige medaktören Willem Dafoe.
Men jag hann ju gå på några guld-konserter i början av året! Jag kan leva länge på den sköna musiken från Jeff Parker som jag hörde på Fasching, och den euforiska känslan från konserten med Orchestral Manoeuvres in the Dark och hur stämningen steg i publiken under de lågintensiva sångerna om Joan of Arc. Och som en fin avslutning innan världen stängde ned kunde vi höra vår inhemske nationalklenod Kjell Höglunds musik och texter, kärleksfullt och smart förflyttad av Wille Crafoord till musikalen Nattropolis, vilken vi kan hoppas att få höra mer av när vi kan börja röra oss friare igen.
 |
| Foto: Håkan Wilhelm Hugosson |
1 kommentar:
längtar gå på riktig konsert...
Skicka en kommentar