Hur lagar man den perfekta risotton? Hur förbättrar man sitt minne? Hur gör man när man småpratar? John Wilson går till botten med några saker som konfunderar honom i vardagslivet, men när undersökningarna leder honom in på stickspår följer han dem gärna och hamnar någon annanstans än vad de informativa avsnittstitlarna utlovar. Och det är det som är den stora behållningen med de halvtimmeslånga dokumentära programmen; att låta sig ledas in på vägar man inte hade tänkt på innan och förundras över hur intressanta och litet udda våra medmänniskor kan vara.
John Wilson är dokumentärfilmare och har öga för roliga scener, av vilket hans New York-vardag bjuder på många. Aktiva duvor på gatan, en räcka av skyltar över kinamatsrestauranger, en vuxen människa i kattdräkt - allt fungerar som oväntade men roliga och passande illustrationer till vad han pratar om. Likaså blir inslag i vardagen starten av många avsnitt, som till exempel de många byggnadsställningarna i New York vilket också för honom till nya möten på byggnadsställningskonferens i New Orleans.
John Wilson visar inte sig själv i bild men hans röst guidar oss genom avsnitten - hans litet enträgna röst med en lätt stamning, och en skämtsam självdistans som får honom att låta mer bortkommen än vad han nog är. Hans naiva men genuint inresserade frågor får människor att öppna sig för honom och ge ärliga och ofta oväntade svar, som då Wilson följer upp klokt och konkret. I de sex programmen finns en underton av människans ensamhet men framför allt har de en humor och vänlighet som gör att man kan förundras över mänsklighetens underhållande egenheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar