Med hjälp av ett rött ljussken och sinuskurvor skrivna med laserslingor är Katarina Kyrkas vackra inre målats till en ännu litet bredare blandning av modernt och klassiskt, precis som musiken vi skall få höra. Katarina Kammarkör, förstärkt med syntar, orgel, trummor och extra vokalister låter oss få höra klassisk elektronisk musik på ett nytt sätt.
Kören inleder med Sfärerna ur Ola Gjeilos Sunrise Mass, ljuva himmelska klanger precis som titeln lovar. Så kommer en av syntmusikens nationalsånger, den mäktiga Chariots of Fire av Vangelis. Nej, röster kan inte ersätta de ikoniska ljuden, utan de finns kvar på sina platser och körstämmorna dubblerar eller ersätter några av de mest himmelska harmonierna, i det stycket och i efterföljande Radioland av Kraftwerk, där klangerna låter helt rätt ur samarbetande människostrupar.
Depeche Modes Enjoy the Silence har arrangerats för kör av E. Withacre, till ett långsamt verk som låter det bästa ur melodin och det bästa av människoröster bilda något nytt, med nya harmonier. Twin Peaks Questions in a World of Blue av Angelo Badalamenti får behålla sina välkända syntklanger när Irma Schultz och Emelie Power sjunger just så eteriskt som de skall.
Nej, de underbara syntljuden kan inte helt ersättas med människoröster, och många får säkert gåshud tillsammans med mig är Kraftwerks We Are The Robots blippar igång. Men nu har vi tjugo människor i högt knäppta svarta skjortor som gemensamt deklarerar att de är robotarna.
Brian Enos An Ending - Ascent låter skir och vacker, och glider över i Eriks Ešenvalds Stars som sväller till en stor upplevelse under det välvda taket. Till slut får körformatet sätta sin prägel på Eurythmics Sweet Dreams och Depeche Modes Waiting for the Night. Det blev en fin avslutning på en magisk konsert.
Kören inleder med Sfärerna ur Ola Gjeilos Sunrise Mass, ljuva himmelska klanger precis som titeln lovar. Så kommer en av syntmusikens nationalsånger, den mäktiga Chariots of Fire av Vangelis. Nej, röster kan inte ersätta de ikoniska ljuden, utan de finns kvar på sina platser och körstämmorna dubblerar eller ersätter några av de mest himmelska harmonierna, i det stycket och i efterföljande Radioland av Kraftwerk, där klangerna låter helt rätt ur samarbetande människostrupar.
Depeche Modes Enjoy the Silence har arrangerats för kör av E. Withacre, till ett långsamt verk som låter det bästa ur melodin och det bästa av människoröster bilda något nytt, med nya harmonier. Twin Peaks Questions in a World of Blue av Angelo Badalamenti får behålla sina välkända syntklanger när Irma Schultz och Emelie Power sjunger just så eteriskt som de skall.
Nej, de underbara syntljuden kan inte helt ersättas med människoröster, och många får säkert gåshud tillsammans med mig är Kraftwerks We Are The Robots blippar igång. Men nu har vi tjugo människor i högt knäppta svarta skjortor som gemensamt deklarerar att de är robotarna.
Brian Enos An Ending - Ascent låter skir och vacker, och glider över i Eriks Ešenvalds Stars som sväller till en stor upplevelse under det välvda taket. Till slut får körformatet sätta sin prägel på Eurythmics Sweet Dreams och Depeche Modes Waiting for the Night. Det blev en fin avslutning på en magisk konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar