En kickoff med jobbet kan vara dötrist och tråkig och alldeles underbar... och också urarta i en blodig mordorgie! Det gör den när en grupp från kommunkontoret åker på konferens i en stugby inför det första spadtaget inför pressen för det nya köpcentret i Kolarängen. Jonas, Ingela och Kaj är jättenöjda, med konferensen och med vad de har planerat för att sätta kommunen på kartan. Men Nadja, Lina och Amir granskar dokumenten och börjar ana oråd när siffrorna inte stämmer.
Mördaren som smyger sig in på området har planerat sitt dödande kusligt skickligt. Först de som driver konferensanläggningen, och kropparna göms så att ingen anar oråd för tidigt. WiFi-uppkopplingen kraschas så att ingen kan kontakta omvärlden. En efter en mördas brutalt med skvättande blodstänk, men utan att kameran gottar sig i grymma köttsår eller offrens plåga. Offrens skräck får vi dock desto mer av när mördaren till slut börjar sitt slaktande mitt bland de kvarvarande konferensgästerna. Den vardagliga stugbyn och konferenssalarna blir scen för människornas flykt för livet, eller hopplösa försök till att gömma sig eller fly, eller också modiga och desperata försök att försvara sig och slå ut den otäcka, maskbeklädda mördaren.
En del recensenter har klagat på den glättiga tonen i filmen Konferensen, men för undertecknad som vanligtvis inte gillar splatter-historier är det just den som stämmer och gör att filmen känns verklig men inte så verkli att den blir sorglig. När man redan får skratta åt de jobbiga teambuilding-flosklerna blir det anonyma mördandet bara något som är absurditetsskalan vriden till max. Skådespelarna gör bra insatser i sina olika roller, regin och klippningen håller spänningen hög när den skall vara det. Konferensen är en god filmatisering av Mats Strandbergs lika läskiga bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar