Under pandemiåret 2020 tillkom Ylva Skogs Stabilitas loci, Platsens stabilitet, men den passar underbart när som helst, som en tröst för trasiga själar. Nu har vi tack vare Maierkvartetten fått höra uruppförandet i Kungliga Filharmonikernas kammarmusikserie Filharmoniker i närbild, och det var som att musikerna spelade varje ton med extra mycket omsorg. Musiken är modern men utan något behov av att avisera det via disharmonier eller krävande rop från instrumenten. Snarare är den avskalad på excesser med enbart det nödvändigaste kvar för att skapa sköna klanger och stadiga rytmer, men just däri ligger det ljuvligt vilsamma. Kompositören satt i salongen och fick med rätta tacksamma applåder.
Bo Lindes Stråkkvartett skrevs år 1953 då kompositören endast var tjugo år gammal. Inte heller den är typiskt modernistisk men släpper in frågetecken i harmonierna och spänner från stora, rika klanger till pizzicatolekar. Instrumenten har fått fina melodier som kompletterar varandra väl och skapar en stråkkvartett väl värd att lyssna på.
Från en ung kompositör till en gammal - Ludwig van Beethovens Stråkkvartett nr 15 i a-moll (1825) skrevs då den store kompositören redan blivit döv, men han hade återhämtat sig från en svår sjukdom och kände sig tacksam mot sin skapare, vilket också läses i titeln till tredje satsen. Nu lämnade Beethoven det traditionella formatet med fyra satser och skapade istället fem, med en långsam början på första satsen. Utan att kalla musiken för modern, så tänjde den nog på vad publiken var van vid men blev uppskattad redan från första uppförandet. De goda musikerna i Maierkvartetten - Patrik Swedrup och Johannes Lörstad violin, Arne Stenlund viola och Klas Gagge cello - var väl samspelta genom hela konserten och framförde alla stycken med stort inkännande och skicklighet.
 |
| Foto: Anna Wernemyr |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar