The Cold Gaze - Germany in the 1920's på Louisiana

Louisiana ger oss en stor utställning med väl valda verk från 1920-talets Tyskland, vilka presenteras noggrant tillsammans med tidsandan de föddes ur. Det är så givande att få se mer konst fokuserad på den här mycket intressanta perioden, efter Brännpunkt Europa på Göteborgs Konsthall förra året som visade ett bredare urval i tid och ursprung.

Georg Grosz: Porträt des Schriftstellers Max Hermann-Neisse (1925)

Walter Schulz-Matan: Der Fayencesammler (1927)

De förklarande texterna är gedigna men lättlästa och ger mycket förståelse för vad vi ser. Efter första världskriget var Tyskland och dess invånare tillplattade och många visade upp en offentlig mask hellre än sina verkliga känslor. De första salarna visar många porträtt på det temat. Konstnärens blick är ju ytterligare ett filter för personligheterna de avbilder, men kanske kommer man ändå under den där fasaden när man ser den avbildas på ett stiliserat sätt. Till detta kommer att många dåtida konstnärer användade sig av färger, ljus och konturer på liknande men ändå individuella sätt, och avbildade världen på ett sätt som inte var realistiskt men pekade på att tiderna var nya och människor höll på att finna ett nytt sätt att leva. Till och med ett litet barn kunde innefattas av den nya blicken!

Franz Radziwill: Einer von den Vielen des XX. Jahrhunderts (1927)

Georg Schrimpf: Kinderbildnis (1925)

Dock finns det också många vänbilder från den tiden, litet som ett sätt att fånga de nya, starka personligheterna och bevisa att de fanns i städernas myller. Kvinnor som fått ta arbete och ansvar i fabriker och på kontor när männen drog ut i kriget behöll sina självständiga roller, i samhället och i relationerna till män och till andra kvinnor. Men det fanns motreaktioner mot den frigörelsen; ett kusligt rum i utställningen visar flera målningar och teckningar av kvinnor, förmodligen prostituerade, som mördats och nu avbildas i groteska poser med blod fläckande dem själva och platsen där de ligger slängda.

Jeanne Mammen: Brüderstrasse (Zimmer frei) (1930)

Kaktusar och andra segbladiga växter var ett intresse på 1920-talet, men också andra blommor och växter vilka målades av detaljerat, nästan kliniskt. Ett stilleben med en kulram var en ögonblicksbild från tidens köpmannaliv. I andra stilleben kan glödlampor läggas in för att vi skall få se konstnärens skicklighet i att måla glas där omgivningen speglas och skuggas, litet som när holländska målare på 1600-talet målade nyfångade fiskar med glänsande fjäll.

Franz Xaver Fuhr: Stilleben (Gummibaum) (1925)

Georg Scholz: Kakteen und Semaphore (1923)

Ivan Babij: Rechenstilleben (1924)

Mekaniseringen tilltog och visst kan man också se människan som en maskin, till och med med litet humor!

Fritz Schüler: Der Mensch als Industriepalast (1926)

Många konstnärer och fotografer fann också skönheten i de nybyggda maskinerna och fabrikerna. De kunde avbildas i detaljerade närstudier, som byggritningar som fått liv, eller som en ny form av naturbilder med ljuvligt raka streck, släta ytor och horisonter som drar blicken mot framtiden. Det finns också humor och självdistans när konstnären och industrientuiasten Carl Grossberg målar ett (enda) självporträtt där hans egna drag och manér gjorts lätt maskinlika.

Georg Scholz: Bahnwärterhäuschen (1920)

Max Radler: Station SD/2 (1933)

Albert Renger-Patzsch: Isolatorenkette (1925) från en bok med 100 fotografier av industrimiljöer kallad Die Welt ist schön

Carl Grossberg: Selbstbildnis (1928)

Att se människor som geometriska former behöver inte nödvändigtvis avpersonifiera dem, men det tyska bondekriget i Franz Wilhelm Seiwerts tappning väcker frågan om hur stillsamt ett krig kan avlöpa eller om bilden kommer från en annan, idealiserad värld.

Franz Wilhelt Seiwert: Der deutsche Bauernkrieg (1932)

Heinrich Hoerle: Selbstbildnis (1931)

Karl Völker visade i sina tavlor miljöer - tågstationer och matsalar - som byggts om och gjorts fräschare för de många arbetare som tillbringade så mycket tid där. Tavlorna visar både hur de nya omgivningarna är upprustade och ändamålsenliga, och samtidigt hur de reducerar människorna till kuggar på stora kugghjul. Den här spänningen mellan att välkomna och alieneras av modernitet, att måla av en fasad och visa verkligheten under den, att visa dem som lyckas i det nya livet och de som kastats åt sidan - allt detta gör 1920-talets konst så fascinerande. Utställningskatalogen är tunn men välfylld av bilder och text.

Länk till Louisianas sida om The Cold Gaze - Germany in the 1920's

Karl Völker: Die Arbeitermittagspause (1928)