Andor

Är det där Rymdimperiet bara ett gäng med onda men klantiga typer som rebellerna kan dra vid näsan gång på gång? Vid det här laget har den förklaringen börjat att kännas gammal. Bra då att serien Andor, döpt efter rebellpiloten Cassian Andor, ger mer nyans åt berättelserna på båda sidor.

En av de första som presenteras, Syril Karn, fångar tittarens sympati då man från början får veta mer om hans personlighet och bakgrund (noggrann med klädseln, har en dominant mamma) och också för att han inte vill låta mord på två kollegor gå ostraffade fastän hans chefer vill städa undan det som fyllebråk. Han är en tjänsteman hos Imperiet, men man vill inte hata honom, hellre då de överordnade som lägger krokben för honom. 

En annan på Imperie-sidan är Dedra Meero, som dock inte drivs av omsorg om kollegorna och undersåtarna, snarare tvärtom, och dessutom har galaxens suraste uppsyn. Men hon är skarp i tanken, och hittar och följer upp oegentligheter i bokföring och avpoletterade brott, på högre nivå och med mer befogenheter än Syril Karn.

Men visst finns det en tröghet och inlärd motvilja mot egna initiativ i Imperiet, något som vi kan hitta i alla stora imperier och i synnerhet diktaturer där fritt tänkande är suspekt. Och visst är det rebellerna vi vill heja på. Det är Cassian Andor som är huvudpersonen, och trots att hans bakgrundshistoria är ingående om sådant som ger färg men mindre djup om det man verkligen undrar över, så är det hans sökande efter en försvunnen syster som triggar Syril Karns undersökning, och sedan drar in honom som pilot i ett uppdrag för rebellerna, av en man med kameleontegenskaper och ett finger med i spelet litet överallt. 

Omständigheterna kommer att placera Cassian Andor i miljöer - en del riktigt grymma - som både ger insikt om tillståndet i galaxens styre och inblick i miljön på de olika planeterna. Ferrix, samhället där Andor vuxit upp, har en kultur och byggtradition som känns gedigen. Coruscant, där ambassadör Mon Mothma i hemlighet försöker verka för rebellerna, bjuder på festsalar i rik, sober design och högtidsdräkter i lysande färger.

I Andor är de allra flesta vi möter humanoider, vilket gör att fokus på maktspelet och vilka som står mot varandra inte splittras av spännande alien-former. När aktörerna i dramat och deras insatser är etablerat, i de sista avsnitten av serien, möter vi så några galaxinvånare med mer spännande utseenden och det vill man ju faktiskt också ha. Men viktigast av allt är den välbalanserade handlingen, där flera spelare ovetande om varandra arbetar från var sina håll för ett gemensamt mål - på både Imperie- och rebellsidan.