torsdag 12 september 2024

James av Percival Everett

Mark Twains ungdomsbok Tom Sawyers äventyr följdes av Huckleberry Finns äventyr, som av flera skäl var än mer äventyrlig. Huckleberry Finn lever under oordnade förhållanden i småstaden Saint Petersburg, och när han rymmer från sin suput till far längs floden har han sällskap av Jim, en slav som flyr när han råkar höra att han skall säljas.

När Percival Everett tar sig an historien sätter han Jim i huvudrollen, och ger liv och personlighet åt honom och de andra svarta människor de båda möter på vägen. Till att börja med bjuds vi in till ett stort, pågående internskämt: det underdåniga, slarviga språk som hörs från slavarna är bara ett knep för att få de vita att känna sig smartare. När de är ensamma talar de med korrekt grammatik och ett ordförråd som de vita lantisarna omkring dem näppeligen bemästrar. Vi får vara med på en lektion som James - inte Jim - håller för sin dotter Lizzie och sex andra barn:

"Papa, do we have to learn this?"
"White folks expect us to sound a certain way and it can only help if we don't disappoint them," I said. "The only ones who suffer when they are made to feel inferior is us. Perhaps I should say 'when they don't feel superior.' So, let's pause to review some of the basics."
"Don't make eye contact," a boy said.
"Right, Virgil."
"Never speak first," a girl said.
"That's correct, February," I said.
Lizzie looked at the other children and then back at me. "Never address any subject directly when talking to another slave," she said.
"What do we call that?" I asked.
Together they said, "Signifying."
"Excellent."

Detta förhållande ger upphov till ett par dråpliga dialoger i bokens början, men under historiens gång också farliga situationer och till slut just den hotfulla känsla av underlägsenhet hos de vita män som hör vältaligheten.

Till en början håller sig berättelsen nära Mark Twains kända historia, med det aber att vi ser allt ur perspektivet av James som med flit låter andra tro att han är lättlurad, och döljer en hel del för rymmarkamraten Huck. Redan under tiden de följs åt hinner de komma in i situationer som är potentiellt livsfarliga för dem båda två, och i passagerna där de skiljs från varandra låter Percival Everett både James och oss läsare uppleva den riktigt grymma sidan av slaveritiden - tortyrliknande straff, lynchningar och den förlamande känslan att ens liv och tid tillhör någon annan. Berättelsen fördjupar sig inte i de hemskaste detaljerna men de beskrivs tydligt nog för att smärtan skall bli påtaglig.

Everetts tidigare bok The Trees mynnade ut i absurditeter och en skämtsamhet som inte var gynnsamma för den allvarliga grundhistorien. I James blandas humorn och surrealismen in från början i form av den nämnda situationskomiken, anakronistiska dialoger och James återkommande dröm-dialoger om frihetens filosofi med John Locke, och det blir en fin spegling av handlingen som han har förvaltat väl och förbättrat rättvist. Trots känslan av allvar och oro är boken likaväl som originalet mycket spännande och så välskriven att den är svår att lägga ifrån sig.

Fler böcker av Percival Everett:

Inga kommentarer: