Estetiken från 1950-talet lockar - stiliga, rena linjer och färger på kläder och bilar, och i hemmet möbler och detaljer som är ändamålsenliga och snygga, precis så där att hemmet känns äkta och välkomnande. En del älskar också musiken från den tiden, och ytterligare några dras till hela livsstilen, med en hemmafru som sköter om hemmet och sin käre make när han kommer hem från jobbet. Det livet valde Judy och Johnny (Janna Granström respektive Philip Hughes), och när pjäsen börjar ser vi en glad Judy ställa fram frukosten, en nöjd Johnny förse sig, och ett kvittrande farväl när det är dags att gå till jobbet.
Förutom att plocka fram och bort frukosten med de hemlagade syltsorterna pysslar Judy med att dölja de moderna livsmedelsförpackningarna i korrekta boxar från tidsepoken. För det är ju i vår samtid de lever, en silvrig laptop som blänker till påminner om det. I samtal med väninnan Fran (Johanna Lazcano) nämns problemet med det autentiska 50-talskylskåpet som inte alltid fungerar. Fast har inte alla människor trubbel med kylskåp och annat därhemma egentligen? När Judy nöjt suckar över att kunna städa bakom saker också är hennes glädje genuin och lätt att leva sig in i.
Men trubbel kan tränga sig på från flera olika håll och inte vara lika lätta att vifta bort. Det är mycket skickligt hur manusförfattaren Laura Wade låter tvivel av skilda arter slå in sprickor i det vackra hemmabygget, även mellan Johnny och Judy. Pengar, vänskap och attityder är alla viktiga delar att ha på plats i livet. Vännerna Fran och Marcus (Andreas Kundler) och Johnnys chef Alex (Angelika Pricks) är förvisso förstående, men det behövs mer än litet förståelse för att hålla femtiotalsdrömmen vid liv. När Judys 80-talshippie till mamma (Kajsa Reingardt) håller en innerlig monolog om hur livet verkligen var på 1950-talet är det en välkommen påminnelse om hur paret försökt välja allt det fina och försöka glömma bort den andra sidan av myntet.
Laura Wades historia är klokt uppbyggd och flyter på väl, från den inledande första akten där man hemmafruidealet målas upp vackert och inbjudande, samtidigt som den moderna tidens frukter och faror lockar och hotar. Rapp och självmedveten humor smyger sig in i repliker och gester, och alla skådespelare är på topp i sina gestaltningar, i synnerhet Janna Granström som i sina söta skor kan trippa gulligt, knata argt och även stega ledset till tryggheten i klädskåpet och kylskåpet. Älskling är jag hemma är underhållande, rolig och tänkvärd och mycket sevärd.
 |
| Foto: Sören Vilks |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar