Black Widow / Natasha Romanoff hoppade av till att bli en medlem av Avengers från en sovjetisk/rysk hemlig spionorganisation. Så när vi får se scener från hennes barndom i inledningen av filmen Black Widow, påminns vi om att kalla kriget rådde under 1980-talet och att inget är så harmoniskt som det verkar. Den lilla flickans flykt tillsammans med familjen är actionpackad till över det osannolikas gräns, likt alla andra actionscener i filmen, men får en känsla av äkthet av de två oroliga barnen och de desperata föräldrarna.
Vi bör också komma ihåg att Natasha Romanoff bara är en av de många unga kvinnor som sedan barnsben drillats till att bli känslokalla spioner och lönnmördare i ett program som pågått sedan andra världskriget, kanske längre. Så Black Widow är inte den enda som med akrobatiska finter och stenhårda sparkar kan nedgöra en rad av olyckliga motståndare. I nutid får vi se flera andra av de vältränade kvinnorna i aktion, fortfarande lydande under kommando av någon i skuggorna. Striden blir extra hård närhelst några av kvinnorna kommer till att strida mot varandra, och kickas upp till ett snäpp värre när det hemliga vapnet sätts in - kämpen Taskmaster som kan imitera sin motståndares kampstil och dessutom tycks ha övermänsklig styrka och hänsynslöshet.
Filmen utspelar sig strax efter Captain America: Civil War, så Natasha Romanoff gömmer sig undan omvärldens blickar i bland annat Norge och Ungern. I tillbakablickar får vi veta mer om omständigheterna kring hennes avhopp, men snart också att hennes försök att förgöra spionskolan misslyckades. Då hon personligen vet hur grym den och dess ledare är, måste hon göra att nytt försök att ta ned Röda Rummet.
Likt många andra actionfilmer bjuder Black Widow på en lagom dos av humor, särskilt i scenerna med familjen, och i den sköna sarkasmen av den ypperliga skådespelerskan Florence Pugh. Som ett av de mördardrillade barnen säger hon då och då "Det här vore ett coolt sätt att dö" - det låter tufft men vittnar också om att flickorna lärt sig hur litet deras liv är värda. I slutändan är det där som Black Widow lägger sin personliga prägel på filmen - inte i "Kvinnor kan!", inte i en särartsfeminism där kärleken räddar allt, utan i modiga handlingar som återupprättar människovärdet för en stor andel av de många underskattade flickor som på olika sätt utnyttjas och kastas bort när de inte behövs. Man kan också känna en behaglig rysning mot slutet när Black Widow verkar vara oskadliggjord och ofarlig, men i själva verket just börjar använda sig av de styrkorna där hon är som allra skickligast.
Ja, biljakterna, handgemängen och alla de andra actionscenerna är fullständigt osannolika, men man kan ändå njuta av en fight som pågår i luften, fallande från hög höjd tillsammans med skrot som krossas till ännu mindre skärvor under stridens gång. Den som överlever kommer ned som vinnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar