Captain America ger namn åt filmen, men flera kända och okända superhjältar står vid hans sida - och på motståndarsidan. Precis som i Batman vs. Superman har jordens befolkning börjat protestera mot hur superfighterna mot superskurkarna slår sönder städer och kostar människoliv. Nu vill 117 av världens länder att Avengers skall göra som de och skriva under ett fördrag om att inte använda sina krafter utan att ha blivit ombedda om det.
Redan första gången de möttes hamnade Iron Man och Captain America på kant med varandra - den nonchalante playboyen mot mannen som vill vinna genom att följa reglerna. Därför är det förståeligt men också dubbelt obegripligt att de hamnar på olika sidor i den här frågan: Iron Man/Tony Stark ser att de håller på att få opinionen emot sig och vill stävja missnöjet, och flera av Avengers håller med honom. Det vägrar Captain America att gå med på, och hans uppror blir personligt när det startas en världsvid jakt på hans forne bäste vän Bucky, The Winter Soldier, som hjärntvättats till att strida mot honom men ändå har kvar glimtar av den gamle vännen.
Filmen startar med flera superhjältar i spel - Captain America, Falcon, Black Widow, Red Witch, Iron Man, War Machine, Vision - och fyller på med ännu fler från olika håll. Yay, vilka fighter det blir när de brakar samman, människorna med övermänsklig styrka och/eller dräkter som förstärker deras förmågor! (Dräkten som ger Black Widow hennes krafter är, som vanligt för kvinnliga hjältar, förstås en snygg urringing och flygande hår.) Det är en sådan jakt som inleder filmen, och den ser så imponerande ut som man kan önska i IMAX.
En bit in i filmen blir dock alla dräkter och vapen konfiskerade, men lägligt nog bryter det ut en fight även då, så att vi får se hjältarna i ett äkta handgemäng - litet verkligare, litet råare. Till nästa stora fight är serietidningskänslan tillbaka i full kraft. Nu har superhjältarna ställts mot varandra, är tillbaka i sina dräkter och har fått såväl förstärkning som motstånd från oväntade håll. En utrymd flygplats och några flygplan är skådeplats för den skickligt utförda striden, där båda sidor vill vinna men inte skada varandra, så att stämningen ändå är rätt god.
Men det går inte att fortsätta med att bara slåss för skojs skull. Filmens illvillige bakgrundsspelare drar upp konflikter från längre bak i tiden, avslöjar hemliga HYDRA-program för världsherravälde och sår verklig fiendskap mellan Captain America och Iron Man. I den sista stora striden är det inte på låtsas längre. I några av scenerna är det en stor tillgång att ha en riktigt bra skådespelare som Robert Downey Jr i en av rollerna; någon som verkligen kan visa hat, smärta och rädsla med en skiftning i ansiktsdragen.
Captain America: Civil War plockar upp trådar från ett par tidigare filmer och sätter några nya superhjältar på uppvärmning för egna kommande filmer. Om än handlingen är omotiverat uppblåst och forcerad, så bjuder filmen på några välkomna pusselbitar i Marvels universum och inte minst på långa, snygga actionsekvenser.
Redan första gången de möttes hamnade Iron Man och Captain America på kant med varandra - den nonchalante playboyen mot mannen som vill vinna genom att följa reglerna. Därför är det förståeligt men också dubbelt obegripligt att de hamnar på olika sidor i den här frågan: Iron Man/Tony Stark ser att de håller på att få opinionen emot sig och vill stävja missnöjet, och flera av Avengers håller med honom. Det vägrar Captain America att gå med på, och hans uppror blir personligt när det startas en världsvid jakt på hans forne bäste vän Bucky, The Winter Soldier, som hjärntvättats till att strida mot honom men ändå har kvar glimtar av den gamle vännen.
Filmen startar med flera superhjältar i spel - Captain America, Falcon, Black Widow, Red Witch, Iron Man, War Machine, Vision - och fyller på med ännu fler från olika håll. Yay, vilka fighter det blir när de brakar samman, människorna med övermänsklig styrka och/eller dräkter som förstärker deras förmågor! (Dräkten som ger Black Widow hennes krafter är, som vanligt för kvinnliga hjältar, förstås en snygg urringing och flygande hår.) Det är en sådan jakt som inleder filmen, och den ser så imponerande ut som man kan önska i IMAX.
En bit in i filmen blir dock alla dräkter och vapen konfiskerade, men lägligt nog bryter det ut en fight även då, så att vi får se hjältarna i ett äkta handgemäng - litet verkligare, litet råare. Till nästa stora fight är serietidningskänslan tillbaka i full kraft. Nu har superhjältarna ställts mot varandra, är tillbaka i sina dräkter och har fått såväl förstärkning som motstånd från oväntade håll. En utrymd flygplats och några flygplan är skådeplats för den skickligt utförda striden, där båda sidor vill vinna men inte skada varandra, så att stämningen ändå är rätt god.
Men det går inte att fortsätta med att bara slåss för skojs skull. Filmens illvillige bakgrundsspelare drar upp konflikter från längre bak i tiden, avslöjar hemliga HYDRA-program för världsherravälde och sår verklig fiendskap mellan Captain America och Iron Man. I den sista stora striden är det inte på låtsas längre. I några av scenerna är det en stor tillgång att ha en riktigt bra skådespelare som Robert Downey Jr i en av rollerna; någon som verkligen kan visa hat, smärta och rädsla med en skiftning i ansiktsdragen.
Captain America: Civil War plockar upp trådar från ett par tidigare filmer och sätter några nya superhjältar på uppvärmning för egna kommande filmer. Om än handlingen är omotiverat uppblåst och forcerad, så bjuder filmen på några välkomna pusselbitar i Marvels universum och inte minst på långa, snygga actionsekvenser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar