Det är svårt nog att förstå sig på andra människor, och i en galax där kontakt med andra intelligenta civilisationer sker dagligen finns det ännu fler språk, seder och dödliga allergier att lära sig. Ouloo tycker om att göra allt hon kan för att erbjuda miljöer och mat som passar de många olika varelser som stannar till på hennes värdshus på den karga planeten Gora, och det är inte utan att jag också skulle vilja vara gäst hos henne och det småsura tonårsbarnet Tupo. Becky Chambers har alltid varit bra på att låta maträtter vara både en källa till nöje och trygghet, och något nytt och spännande att våga sig på.
Jag tycker om historier som inte använder sig av konflikter för att driva handlingen framåt. De fem personer som samlas på the Five-Hop One-Stop är ofta förvånade över de övrigas egenarter men övervägande uppskattande, hjälpsamma och villiga att förstå. Och ändå, eftersom de (vi) alla bär på oro och har bråttom vidare på sina resor, är inte allt bara solsken och regnbågar. Av korta inskjutna beskrivningar kan vi tänka oss hur personerna ser ut, av namnen hur de talar. En ny bekantskap är folkslaget Akarak, som överlever genom att samla skrot - att de samlar sådant som andra fortfarande tycker sig äga är ett rykte som föregått gästen Speaker.
Det är med stor sympati som alla deltagare i berättelsen presenteras - om inte alla vore utomjordingar skulle jag vilja säga humant och medmänskligt. Det är djupt tilltalande men mot sista tredjedelen av boken är det på väg att bli för sockersött även för mitt blödande hjärta. Dock är jag ändå glad över att Becky Chambers har skrivit en så sympatisk bok och jag längtar fortfarande efter att få stanna till hos Ouloo och Tupo på Five-Hop One-Stop, gärna med några intergalaktiska medresenärer att lära mig seder och språk av.
Fler böcker av Becky Chambers:
The Long Way to a Small, Angry Planet
A Closed and Common Orbit
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar