Monogami är suspekt, ett njutningsfullt liv med nya partners varje kväll är vad som förväntas. Är den påbjudna livsstilen i Brave New World lika avvikande och chockerande idag som den var när boken skrevs år 1932? Vi får tid att fundera på det under de många scenerna i filmatiseringen som fördjupar sig i det hedonistiska livet i New London. Snygga kläder, vackra människor som går på fester och orgier tillsammans utan att behöva oroa sig för morgondagen - inte är det något att tacka nej till?
Men vi ser en begynnande längtan efter något annat hos Lenina Crowne, som i princip haft ett förhållande eftersom hon legat med samma man i fyra månader, och även hos Bernard Marx, en tjänsteman som skall utvärdera om Lenina behöver omprogrammeras till att tjäna det lyckliga samhället bättre. De två gör en utflykt till Savage Lands där de båda lockas litet grand av de konstigheter där som är tabu i New London: äktenskap, oskuld, graviditet, monogami.
Savage Lands presenterar dock de här begreppen på det mest underhållande och avskräckande sättet, i form av skränande white trash. Men deltagarna i detta skådespel, hämtade från ett liv som ändå liknar det de visar upp, är missnöjda med att visas upp som kuriositeter och på ett arrangerat shotgun wedding startar skjutandet på riktigt mot de utomstående besökarna.
Lenina och Bernard lyckas fly tillbaka till civilisationen tack vare en av "vildarna" och hans mor Linda, och då det uppenbaras att Linda är en av New Londons invånare som blivit kvarlämnad kan hon och "Vilden John" accepteras i det strikt styrda framtidssamhället. John finner sig ganska väl i att vara veckans nyhet och gör det mesta av sitt kändisskap, även om både han och några omkring honom börjar se brister i det förment sköna livet New London ger dem. (Man kan också se att hans rufsiga hår får några efterföljare i det annars så hårdkammade frisyrmodet.)
Filmatiseringen av den kända dystopin har förändrat en del större detaljer (och lämnat utrymme för fler säsonger), ibland till sin fördel, ganska ofta till sin nackdel med en förflackning i handlingen. Den vilde John vi möter har inte vuxit upp med Shakespeares samlade verk så hans (och hans vänners) invändningar mot den förhärskande lyckokänslan kommer inte av insikter om andra seder och annan moral, utan av egna känslor av kärlek och svartsjuka. När vi så börjar få se vad som tickar bakom kulisserna i New London är det visserligen intressant men litet påklistrat, efter mallar från helt andra och framgångsrika film- och TV-serier.
Några skådespelarinsatser sticker ut bland alla människor som ju faktiskt är menade att vara ytliga och utbytbara: Hannah John-Kamen som den fascinerande Helm och Nina Sosanya vars Mustafa Mond på samma gång döljer och visar hur mycket som pågår inuti henne. De korta ögonblick av längtan efter ett annat liv som dyker upp bland alla nakna, glänsande kroppar är för få och för insignifikanta för att göra avtryck vare sig i New London eller hos tittarna, förutom en tanke som fäste sig hos mig: i de många snabba förbindelserna och intensiva sexmötena finns det inte plats för nära vänskap eller ens en stunds vänlighet.
Men vi ser en begynnande längtan efter något annat hos Lenina Crowne, som i princip haft ett förhållande eftersom hon legat med samma man i fyra månader, och även hos Bernard Marx, en tjänsteman som skall utvärdera om Lenina behöver omprogrammeras till att tjäna det lyckliga samhället bättre. De två gör en utflykt till Savage Lands där de båda lockas litet grand av de konstigheter där som är tabu i New London: äktenskap, oskuld, graviditet, monogami.
Savage Lands presenterar dock de här begreppen på det mest underhållande och avskräckande sättet, i form av skränande white trash. Men deltagarna i detta skådespel, hämtade från ett liv som ändå liknar det de visar upp, är missnöjda med att visas upp som kuriositeter och på ett arrangerat shotgun wedding startar skjutandet på riktigt mot de utomstående besökarna.
Lenina och Bernard lyckas fly tillbaka till civilisationen tack vare en av "vildarna" och hans mor Linda, och då det uppenbaras att Linda är en av New Londons invånare som blivit kvarlämnad kan hon och "Vilden John" accepteras i det strikt styrda framtidssamhället. John finner sig ganska väl i att vara veckans nyhet och gör det mesta av sitt kändisskap, även om både han och några omkring honom börjar se brister i det förment sköna livet New London ger dem. (Man kan också se att hans rufsiga hår får några efterföljare i det annars så hårdkammade frisyrmodet.)
Filmatiseringen av den kända dystopin har förändrat en del större detaljer (och lämnat utrymme för fler säsonger), ibland till sin fördel, ganska ofta till sin nackdel med en förflackning i handlingen. Den vilde John vi möter har inte vuxit upp med Shakespeares samlade verk så hans (och hans vänners) invändningar mot den förhärskande lyckokänslan kommer inte av insikter om andra seder och annan moral, utan av egna känslor av kärlek och svartsjuka. När vi så börjar få se vad som tickar bakom kulisserna i New London är det visserligen intressant men litet påklistrat, efter mallar från helt andra och framgångsrika film- och TV-serier.
Några skådespelarinsatser sticker ut bland alla människor som ju faktiskt är menade att vara ytliga och utbytbara: Hannah John-Kamen som den fascinerande Helm och Nina Sosanya vars Mustafa Mond på samma gång döljer och visar hur mycket som pågår inuti henne. De korta ögonblick av längtan efter ett annat liv som dyker upp bland alla nakna, glänsande kroppar är för få och för insignifikanta för att göra avtryck vare sig i New London eller hos tittarna, förutom en tanke som fäste sig hos mig: i de många snabba förbindelserna och intensiva sexmötena finns det inte plats för nära vänskap eller ens en stunds vänlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar