Pingvin försvunnen av Andrej Kurkov

Andrej Kurkovs bok Döden och pingvinen var en till ytan humoristisk historia om Viktor och pingvinen Misja. Misja, som Viktor köpte när Kievs zoo inte längre hade råd att mata smådjuren längre, verkade föra med sig en respekt som gränsade till magi, och var måttlöst eftertraktad som gäst på begravningar. Och många begravningar blev det, och fastän Viktor försökte hålla sig utanför, blev han på bokens sista sidor nödd att fly till Antarktis.

När Pingvin försvunnen börjar, har kriminaliteten nått ända till Viktors polarforskningsstation på Antarktis. Han tar sig tillbaka till Kiev för att leta upp Misja och fosterdottern Sonja, och inte bara tillbaka till Kiev, utan via Moskva ända till Tjetjenien. Kärleken till en pingvin och ett barn är det starkaste och mest hållbara, något att verkligen lita på, i den här berättelsen.

Men nu kommer de många döda Viktor in på bara skinnet, och våldet blir naknare än i den första boken. Hans filosofi att hålla sig utom synhåll för det som händer kommer helt klart inte av feghet och ointresse, utan av självbevarelsedrift. Men trots att Pingvin försvunnen bitvis är rå och blodig, är det ändå inte en sorglig bok. Andrej Kurkov hittar en bra balans mellan lätthet och allvar. Fast det är två saker som verkligen förbryllar mig. 1. Skulle vi inte kunna få veta mer om den respekt Misja verkar förtjäna, framför allt i gangsterkretsar? 2. Är Misja pottränad, eller ligger det pingvinbajs litet här och där i Viktors lägenhet? (Hoppas inte det!)