De är tre familjer som bor nära varandra i det lilla samhället på den skånska kusten. När boken börjar är den ena familjen nytillkommen, som sommargäster i Jannes och Rosmaries stuga, och det är de som kommer att skaka om relationerna. De vuxna grannarna på stranden räddar den tvååriga Nike från att drunkna och hittar sedan hennes mamma Sonja utslagen av ångest bland klipporna. När Sonja behöver tas in på sjukhus tar de fastboende familjerna hand om lilla Nike och hennes pappa Olle, allra mest grannfrun Karin som hittar den söta dotter hon aldrig fick själv.
Agnes Lidbecks berättelse går in i tankarna på alla på Näs och fixerar såväl de där stunderna av ögonblickliga beslut på instinkt som längre överläggningar som mognat inuti en människa under flera år. De tre paren bor nära varandra men är alla väldigt olika och läser händelser på olika sätt. Några förflugna ord kan växa till något stort, man kan råka se något och förstå så mycket mer då man känner alla inblandade sedan åratal.
Att en oöverlagd handling kan få stora konsekvenser blir vi påminda om flera gånger i boken, och det är kanske min största invändning: de återkommande varningarna om att det här startade något som kommer att sluta illa. Det gör att hela boken får en en air av undergång och man väntar på nästa katastrof. De där påminnelserna hade inte behövts eller kunde ha varit färre.
I övrigt är boken mycket bra, miljöskildringarna är levande vare sig det gäller naturen eller rummen och deras inredning, och de bidrar till förståelsen av personerna och det de gör. Den tjocka boken gör nedslag med några års mellanrum från 1982 fram till 2019 och ser barnen växa upp och tyvärr börja göra varandra mer illa än väl, inte för att de är elaka utan för att man inte når fram till varandras känslor. De reser ut i världen och kommer ibland hem igen, och är egoistiska på ett annorlunda sätt än deras föräldrar var.
Barnen som blir vuxna och de vuxna som blir gamla är många i Nikes bok men Agnes Lidbeck ger dem alla personlighet och liv, och olika insikter om ensamhet, meningslöshet, drömmar som kört av rälsen. Jag är mycket glad över att få läsa en så lång och välskriven bok som följer sina karaktärer mellan toppar och dalar under nästan fyrtio år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar