Efter sammandrabbningar som skakade planeter, universa och dimensioner tar vi oss till hemmets lugna vrå, och vad är hemtrevligare än 1950-talet? Ett välinrett hem i svartvitt är den nya platsen där vi träffar AI:n Vision i fysisk form och Wanda Maximoff, två av hjältarna från Avengers-filmerna. Platsen är även ny för Wanda och Vision, och de kommer inte ens ihåg hur de kom dit. Men Vision jobbar på kontor och Wanda är hemmafru så båda gör allt de kan för att fylla sina roller utan att avslöja sina superkrafter för grannarna.
Stämningen är forcerat lättsam och parets dilemman får lustiga lösningar som förväntat i en 50-talskomedi, men burkskratten ekar kusligt för visst är det något som skaver? Är de fångade av någon illasinnad skurk? Behöver de ta sig för något avgörande för att bli fria? I avsnitt efter avsnitt rör sig komediserien framåt genom 60-, 70-, 80- och 90-talen. Grannarna och kollegorna finns kvar i olika tappningar, inte minst den skönt påflugna och frispråkiga grannen Agatha.
Låt oss dock komma ihåg det sorgliga faktum att Vision är död. Två gånger om. Första gången dog han för Wandas hand, för att rädda världen, men Thanos omintetgjorde hans offer och dödade honom en gång till inför Wandas ögon. Därför vill man kanske å ena sidan unna dem två deras familjelycka. Å andra sidan ser vi snart att febril aktivitet pågår utanför deras bubbla av kärlek - tekniker och agenter som försöker nå Vision och Wanda från en värld som mer liknar vår (eller snarare Marvel Cinematic Universe).
Även när en tittares misstankar om sakers beskaffenhet har bekräftats fortsätter serien att utvecklas och överraska. Och inte minst använda sig av TV-serieformatet, MCU-kunskap och andra easter eggs som glädjer en trogen följare. Paul Bettany är en skicklig skådespelare och hans känslolägen lyser igenom även hans röda maskering, och Kathryn Hahn är som alltid magnifik som grannen Agatha. När säsongsfinalen närmar sig har sympatierna för familjen djupnat, och det går inte längre att bara hoppas på en bombastisk slutuppgörelse utan att tänka på de inblandade människorna (och AI:n). Fast det får vi, men tillsammans med ögonblick som känns i hjärtat, och en öppning mot fler äventyr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar