Satan har placerat sin son på jorden, Antikrist, som skall leda Helvetets makter i slaget mot Himmelens härar i det stora, apokalyptiska slaget som kommer att leda till jordens undergång. Helvetet har förstås agenter på jorden som skall göra livet surt för människorna och underlätta helvetesmakternas övertagande. Men agenten i fråga, Crowley, har efter sextusen år börjat gilla civilisationerna som människorna har byggt, och vill inte att allt skall raseras bara för att någon satanisk eller himmelsk plan säger det. Lika litet vill hans motpart det, ängeln Aziraphale som mer än någon annan vet hur Crowley känner för världen.
Neil Gaiman lade till och skrev om en del under de fyra år som han adapterade boken han skrev tillsammans med Terry Pratchett. En del av fotnötterna och sidohistorierna föll förstås bort i anpassningen till TV-serieformatet, men många detaljer finns kvar och ger historien liv och humor. Men i de sex avsnitten har handlingen ändå renodlats aningen mer och blivit lättare att följa med i, särskilt som alla karaktärer är så distinkta och originella.
Fokus ligger med rätta på Crowley och Aziraphale och deras vänskap. De njuter båda av livet på var sitt sätt: Crowley i svart kostym och svarta glasögon som döljer hans ormögon, framrusande i en Bentley till soundtracket av Queen; Aziraphale i stiliga vita kostymer med en faiblesse för läckra maträtter, med spännande böcker samlade i sitt antikvariat. Det är litet synd att inte Aziraphale framställs litet mer självsäker: nu blir han litet nervös och sprättig när han hade kunnat vara proper på ett irriterande men roligt sätt.
Pojken som är Antikrist, Adam Young, har tappats bort av såväl Crowley som resten av mörkrets makter, så medan alla letar efter honom kan man varken påskynda eller stoppa jordens undergång. Men sammankallandet av Apokalypsens fyra ryttare har redan påbörjats, och såväl Crowley som Aziraphale pressas av sina överordnade (Beelzebub och demonerna respektive änglarna Gabriel, Mikael och änglaskarorna) att se till att allt sker efter Planen. Adam Young har inte undervisats om sina förmågor, men han börjar på egen hand dras mot allt mer drastiska förändringar av jorden och livet på den. Hur skall det gå? Skall Aziraphale och Crowley (och alla andra inblandade) kunna stoppa undergången, och kommer Himmel respektive Helvete att låta dem fortsätta sina trevliga, bekväma liv om de lyckas?
Filmatiseringen av Good Omens är som en härlig bilderbok, från den snygga vinjetten över roliga karaktärer och scener till specialeffekter och sammanknytandet av många trådar som fladdrar i Apokalypsens stormar. Tonen är lättsam även när det ser illa ut, så vi kan hoppas på ett gott slut för världen som vi känner den.
Neil Gaiman lade till och skrev om en del under de fyra år som han adapterade boken han skrev tillsammans med Terry Pratchett. En del av fotnötterna och sidohistorierna föll förstås bort i anpassningen till TV-serieformatet, men många detaljer finns kvar och ger historien liv och humor. Men i de sex avsnitten har handlingen ändå renodlats aningen mer och blivit lättare att följa med i, särskilt som alla karaktärer är så distinkta och originella.
Fokus ligger med rätta på Crowley och Aziraphale och deras vänskap. De njuter båda av livet på var sitt sätt: Crowley i svart kostym och svarta glasögon som döljer hans ormögon, framrusande i en Bentley till soundtracket av Queen; Aziraphale i stiliga vita kostymer med en faiblesse för läckra maträtter, med spännande böcker samlade i sitt antikvariat. Det är litet synd att inte Aziraphale framställs litet mer självsäker: nu blir han litet nervös och sprättig när han hade kunnat vara proper på ett irriterande men roligt sätt.
Pojken som är Antikrist, Adam Young, har tappats bort av såväl Crowley som resten av mörkrets makter, så medan alla letar efter honom kan man varken påskynda eller stoppa jordens undergång. Men sammankallandet av Apokalypsens fyra ryttare har redan påbörjats, och såväl Crowley som Aziraphale pressas av sina överordnade (Beelzebub och demonerna respektive änglarna Gabriel, Mikael och änglaskarorna) att se till att allt sker efter Planen. Adam Young har inte undervisats om sina förmågor, men han börjar på egen hand dras mot allt mer drastiska förändringar av jorden och livet på den. Hur skall det gå? Skall Aziraphale och Crowley (och alla andra inblandade) kunna stoppa undergången, och kommer Himmel respektive Helvete att låta dem fortsätta sina trevliga, bekväma liv om de lyckas?
Filmatiseringen av Good Omens är som en härlig bilderbok, från den snygga vinjetten över roliga karaktärer och scener till specialeffekter och sammanknytandet av många trådar som fladdrar i Apokalypsens stormar. Tonen är lättsam även när det ser illa ut, så vi kan hoppas på ett gott slut för världen som vi känner den.
1 kommentar:
Väldigt Pratchettskt anslag, där även de mörka makterna framställs som rimliga och rätt civiliserade typer. Bra filmatisering.
Skicka en kommentar