Efter några år på Teknisk Fysik och över ett decennium i IT-branschen har jag träffat många datanördar i mitt liv. Många smarta, snabbtänkta, påhittiga och kreativa killar, en del socialt inkompetenta men de flesta ändå hyggliga, hjälpsamma människor. Ingen av dem var som Mark Zuckerberg, varken lika framgångsrik eller lika småsint.
Eller, småsint är i alla fall hur filmen The Social Network framställer honom: som snarstucken, snabb till hämnd, snabb att glömma tjänster och vänskap för ett kliv vidare på den sociala karriärstegen. Filmen är en korsklippning mellan inte en utan två rättsprocesser mot Zuckerberg initierade av gamla vänner och bekanta som känner sig lurade, och en berättelse om hur idén om Facebook tog form och implementerades.
Tidningsartiklar om Mark Zuckerberg säger att han inte är så asocial som filmen framställer honom. En film baserad på verkliga händelser och människor brukar ju skruva till vad som hände för att bli mer intressant. Jag tror säkert att så är fallet med den här filmen också. Slagfärdiga repliker, ögonblick av insikt om att vara sviken, dramatiska blickar ut genom fönstret... Efter ett tag har jag fått nog av det. Hoppen mellan de olika tidslinjerna gör också att ingen av parallella handlingarna känns viktig.
Det som griper tag är mot slutet av filmen, när Marks vän och medgrundare till Facebook inser hur företaget glider honom ur händerna. Det är inte bara projektet och pengarna som försvinner ur hans liv; att en vän som man har stöttat går bakom ens rygg och konspirerar för att bli kvitt en måste vara det som gör mest ont av allt. Men några minuter av mänskliga känslor räcker inte för att rädda filmen. Jag tycker att The Social Network är tråkig och till största delen ointressant. Men tack för Facebook i alla fall, Mark Zuckerberg och alla som byggt upp det!
Eller, småsint är i alla fall hur filmen The Social Network framställer honom: som snarstucken, snabb till hämnd, snabb att glömma tjänster och vänskap för ett kliv vidare på den sociala karriärstegen. Filmen är en korsklippning mellan inte en utan två rättsprocesser mot Zuckerberg initierade av gamla vänner och bekanta som känner sig lurade, och en berättelse om hur idén om Facebook tog form och implementerades.
Tidningsartiklar om Mark Zuckerberg säger att han inte är så asocial som filmen framställer honom. En film baserad på verkliga händelser och människor brukar ju skruva till vad som hände för att bli mer intressant. Jag tror säkert att så är fallet med den här filmen också. Slagfärdiga repliker, ögonblick av insikt om att vara sviken, dramatiska blickar ut genom fönstret... Efter ett tag har jag fått nog av det. Hoppen mellan de olika tidslinjerna gör också att ingen av parallella handlingarna känns viktig.
Det som griper tag är mot slutet av filmen, när Marks vän och medgrundare till Facebook inser hur företaget glider honom ur händerna. Det är inte bara projektet och pengarna som försvinner ur hans liv; att en vän som man har stöttat går bakom ens rygg och konspirerar för att bli kvitt en måste vara det som gör mest ont av allt. Men några minuter av mänskliga känslor räcker inte för att rädda filmen. Jag tycker att The Social Network är tråkig och till största delen ointressant. Men tack för Facebook i alla fall, Mark Zuckerberg och alla som byggt upp det!
4 kommentarer:
Hmmm.... Fincher blev sågad, sedermera ifrågasatt/rannsakad i början av sin karriär; när han gjorde sina bästa grejer; nu när han blir allt mindre intressant hyllas han.
Märkligt-nej.
Hollywood-ja.
Nej, handlingen är tråkig till att börja med, och regin och klippningen gör den inte bättre. Synd.
Jag tyckte den här var helt ok, inget stort kanske och definitivt inte oscarsmaterial men helt ok. Lite dramadokumentär liksom, fast med säkerligen oändligt mycket mer påhitt än en sådan skulle kunna komma undan med.
Jag blev faktiskt rätt besviken på den hattiga handlingen, som inte gjorde handlingen mer spännande för mig. Inga Oscars från mig!
Skicka en kommentar