Just nu pågår tre riktigt spännande utställningar på Magasin 3 i Frihamnen. I Always in a spiral har Maria Nepomuceno tagit rep, plastpärlband och andra material, och skapat spiralformade enheter som hon satt ihop på olika sätt. En del ser ut som växtliknande, växande saker. Andra skulle kunna vara redskap eller praktiska väskor, och fastän jag inte ser någon direkt användning för dem är det kul att fundera på vad man skulle kunna ha dem till. Allra bäst tycker jag om de hängmattor Nepomuceno har skapat av fler olika rundlar. Vanliga hängmattor ser så likriktande och obekväma ut, men i en sådan här skulle jag kunna krypa ihop, flytta runt och även placera böcker, småsaker och en god drink inom räckhåll i något av vecken.
När jag läste om Sol Lewitts verk lät det teoretiskt intressant för mitt ingenjörssinne, men som att det borde bli jättetråkigt att titta på. Men ingenjörssinnet tog överhanden, och jag stod länge och tittade noggrant på blyertslinjerna som ritats direkt på väggen enligt Lewitts instruktioner. En vägg täcktes av vertikala streck som ritats från vänster till höger - en person börjar, nästa ritar ett streck som följer det första men inte korsar det, och så vidare tills hela väggen är täckt. Hur rakt man än planerar att rita kommer handen att darra till och skapa en ojämnhet. Det är roligt att se hur de här ojämnheterna uppstår och skapar vågor ända fram till väggens andra kortsida. Men allra mest fascinerande är det hur linjerna på litet avstånd skiftar i grönt, brunt och blått. Har de ritats med olikfärgade pennor? När jag tittar närmare är alla ritade med grått blyerts, om än med olika intensitet. Ingenjören i mig börjar tänka på våglängder och ljusreflektion, konstälskaren i mig njuter av den estetiska effekten.
Störst utrymme har Tom Friedman med en räcka intressanta mindre verk och ett stort verk som fyller hela undervåningen. En del av de enskilda verken är litet förutsägbara, andra riktigt smarta, men alla är väldigt underhållande. Vad Friedman har byggt upp på undervåningen är ett universum av detaljer som befolkar den moderna världen. Från taket hänger modeller av korvar, donuts, staket, hattar, leksaker, flingpaket, utstansade bokstäver sammansatta till ord. De noggrant återskapade och vackert målade modellerna hänger i grupper, i små solsystem, fast utan direkt samhörighet. Det kliar i fingrarna att plocka ned några och ta med dem hem, men helst skulle jag vilja ha hela rummet att gå runt i och titta på i några veckor.
Det fina med att betala inträde till Magasin 3 är att biljetten gäller hela resten av säsongen. Alltså kan jag gå tillbaka fler gånger fram till juni och se på alla verk ordentligt. Något jag vill rekommendera alla andra att göra, också!
Länk till Magasin 3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar