Det blir stor musik på lilla, trånga Glenn Miller Café när gruppen kring Amanda Sedgwick spelar. En del egna låtar, men mest tolkningar av gamla slagdängor och vackra ballader. Några få låtar i halvtempo, som inte egentligen är dåliga, blir litet sega. De många snabba låtarna med mycket energi fyller rummet till bristningsgränsen, och det är det som funkar bäst.
Amanda Sedgwick (asax) och Cecilia Wennerström (tsax) är båda starka och kompetenta musiker. De spelar jättebra såväl tillsammans som på egen hand, där de frontar den lilla gruppen. Kalle Bagge spelar skimrande. Att pianot knappt hörs är synd, men får väl skyllas på lokalens utformning. Kenji Rabson är en bra basist, taktfast och musikalisk. Slutligen är jag mäkta imponerad av Moussa Fadera på trummor. Han är lyhörd för de andra musikerna, verkar lågmäld men har ett tillbakalutat driv som är helt fantastiskt. Under kvällen växer musikerna samman mer och mer, och låtarna blir bara bättre och bättre. Topp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar