Jag hatar David Mamet. En dag på jobbet bubblade det upp i mig så starkt att jag skrev in "I hate David Mamet" i sökmotorn, och fick upp en jättekul sida skriven av någon som kände som jag.
Jag gick ändå till Stadsteaterns uppsättning av Glengarry Glen Ross, en pjäs efter ett manus av Mamet. Historierna och replikerna som Mamet tänker ut är visserligen avskyvärt jobbiga, men allra sämst blir det när han regisserar själv, och det skulle han ju inte göra här.
Precis som jag tänkte så fick Mamets klumpiga scener bättre uttryck i händerna på regissören Alexander Öberg och de begåvade skådespelarna på Stockholms Stadsteater. De får liv i de mest tradiga monologerna, dialoger utan trovärdighet och irriterande snack mellan tre eller flera personer. Niklas Falk som Levene är njutbar i sina tidvis desperata utfall mot sin chef Williamsson (Lars Göran Persson). Köpa och sälja är vad allt handlar om; nästan vem som helst kan köpas till rätt pris. Ralph Carlsson är kusligt imponerande som Roma, som glider obehindrat mellan kompisprat man-till-man och professionellt säljsnack.
Glengarry Glen Ross på Stockholms Stadsteater var inte så dum. Synd att den fick så kort speltid. Men jag hatar fortfarande David Mamet.
Länk till Stadsteaterns sida om Glengarry Glen Ross
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar