I en civiliserad värld behöver inte människan kämpa för sin överlevnad varje dag. Det finns system på plats som underlättar det dagliga livet (rinnande vatten, elektricitet, avlopp) och lindrar farliga situationer (sjukvård, polis) och det är ett gemensamt ansvar att upprätthålla systemen genom skatteinbetalningar och demokratiska val. Befolkningen kan lita på att ingångna avtal hålls, och rättvisa domstolar reder ut konflikter. Med den grundläggande tryggheten säkrad, kan man låta fantasin vandra mot mer extravaganta saker och "onödigheter".
Vi behöver kläder för att hålla oss varma, men de flesta nöjer sig inte bara med att skyla sig. En stickad mössa i en fin röd färg känns skönare att dra på sig en kall vinterdag! Till högtidliga tillfällen är det underbart att ha en dräkt som får en att känna sig vacker. Hur långt kan man gå? Man kan få fina kläder för en billig penning idag, men för en del är det värt det att lägga litet mer på att få något som är litet mer välsytt; raka sömmar, knappar som håller, material som känns ljuvliga mot kroppen, modeller som tar fram det vackraste i ens figur. För några finns det ingen gräns för hur mycket pengar de kan lägga på kläder; många plagg, dyra plagg, åtråvärda plagg av ett märke som inte alla kan få tag i. Någonstans längs den skalan ligger gränsen för var och en av oss, och det frestar att avfärda dem som spenderar mer som galningar, lurade eller samvetslösa.
Intressena varierar. Det som jag tycker är en fånig pryl är fantastisk för en annan; kanske inte ens för att det förskönar vardagen (en extra stor bil, ett nytt glänsande kök) utan bara för en njutning som inte går att sätta ord på (exklusiv whisky, en pilsnabb båt). Flera av mina intressen (parfymer och sidenscarves) kan andra skratta åt, och jag håller med om att de inte är livsnödvändiga, i alla fall inte lika mycket som mat för dagen och tak över huvudet. Men för dem som älskar sina porslinskatter, orkidéer eller skor har det stort värde att äga dem och syssla med dem. Jag minns känslan från alla de gånger jag har hållit ett nytt läppstift i handen: "DET HÄR, DET HÄR läppstiftet kommer att göra mig till en filmstjärna!" Redan när jag tänkte det visste jag att det inte var sant, men känslan var berusande och jag saknar den ibland...
Allt det här som är så onödigt och nödvändigt på samma gång, det finns i vårt samhälle därför att människor har vågat ta risken att starta ett företag och börja tillverka och sälja sådant som de inte kan vara säkra att de får sålt. Det har krävts mycket förberedelse, hårt arbete och långsiktig planering för att våga ta den chansen. Det är ett av inslagen i ett samhälle där man kan lita på att regler inte ändras från en dag till en annan, eller att en korrumperad byråkrat eller maffiaorganisation snor åt sig frukten av ens arbete. I sämre samhällskonstruktioner kan en enskild person uppnå en liknande stabilitet genom mutor eller genom att känna rätt personer. Tänk så mycket kreativitet som går förlorad för att de som inte har rätt kontakter eller råd till mutor inte får chansen att pröva sin lycka.
När stabiliteten och friheten går att lita på, är det inte bara prylar och lyx som är frukten av välståndet. Några av civilisationens byggstenar är vetenskaplig forskning och framsteg, universitet som bevarar, utvecklar och sprider kunskap, och en respekt för intelligens och bildning. Men om jag skulle välja en symbol för en högtstående civilisation, så är det symfoniorkestern. Ett hundratal människor har tillbringat flera timmar om dagen i tiotals år med att öva på sitt instrument. En och en skulle de inte göra lika stort intryck. Nu har de samlats och repeterat i veckor, tillsammans och enskilt. Det de framför kan vara ett verk skrivet för 250 år sedan, som var tillräckligt skönt eller medryckande för att människor velat höra det om och om igen under seklerna. Timmar av övning, traditioner som vårdas och en vilja att spela briljant för andra människor - jag ryser av lycka över hur många gånger jag har fått uppleva detta!
Kakor i utsirade burkar, exakta urverk bakom blänkande boetter, stereoapparater som levererar ett underbart ljud, bibliotek som bevarar böcker från andra århundraden, vaccin som låter människor slippa dö av sjukomar - jag är tacksam över allt som civilisationen har frambringat, och önskar att jag kan vara till hjälp när mänskligheten bygger vidare för framtiden.
Allt det här som är så onödigt och nödvändigt på samma gång, det finns i vårt samhälle därför att människor har vågat ta risken att starta ett företag och börja tillverka och sälja sådant som de inte kan vara säkra att de får sålt. Det har krävts mycket förberedelse, hårt arbete och långsiktig planering för att våga ta den chansen. Det är ett av inslagen i ett samhälle där man kan lita på att regler inte ändras från en dag till en annan, eller att en korrumperad byråkrat eller maffiaorganisation snor åt sig frukten av ens arbete. I sämre samhällskonstruktioner kan en enskild person uppnå en liknande stabilitet genom mutor eller genom att känna rätt personer. Tänk så mycket kreativitet som går förlorad för att de som inte har rätt kontakter eller råd till mutor inte får chansen att pröva sin lycka.
När stabiliteten och friheten går att lita på, är det inte bara prylar och lyx som är frukten av välståndet. Några av civilisationens byggstenar är vetenskaplig forskning och framsteg, universitet som bevarar, utvecklar och sprider kunskap, och en respekt för intelligens och bildning. Men om jag skulle välja en symbol för en högtstående civilisation, så är det symfoniorkestern. Ett hundratal människor har tillbringat flera timmar om dagen i tiotals år med att öva på sitt instrument. En och en skulle de inte göra lika stort intryck. Nu har de samlats och repeterat i veckor, tillsammans och enskilt. Det de framför kan vara ett verk skrivet för 250 år sedan, som var tillräckligt skönt eller medryckande för att människor velat höra det om och om igen under seklerna. Timmar av övning, traditioner som vårdas och en vilja att spela briljant för andra människor - jag ryser av lycka över hur många gånger jag har fått uppleva detta!
Kakor i utsirade burkar, exakta urverk bakom blänkande boetter, stereoapparater som levererar ett underbart ljud, bibliotek som bevarar böcker från andra århundraden, vaccin som låter människor slippa dö av sjukomar - jag är tacksam över allt som civilisationen har frambringat, och önskar att jag kan vara till hjälp när mänskligheten bygger vidare för framtiden.
