Efter en kort och litet chockerande upptakt följer vi i över halva boken Syvert Løyning, en nittonårig kille som år 1986 just muckat från lumpen och är tillbaka i föräldrahemmet utan klara mål för livet. Festa och flirta med tjejer är vad som ligger närmast för honom. Det skulle kunna vara en banal ungdomsskildring (och det är egentligen inte något fel med det, Knausgård gör det lika bra som sina norska samtida), men det är tänkvärt hur det även i den unge Syverts liv dyker upp ställningstaganden och tankar om döden och livet, nu i en icke-religiös kontext. Det betyder att Syvert inte har de verktyg att närma sig frågorna som en kristen människa skulle ha, vilket dock inte gör honom hjälplös eller rådlös.
För en del personer som ger titel åt de följande kapitlen kan vi gissa hur deras historier kommer att knytas samman. Andra kortare kapitel tycks infogade för att ge utdelning längre fram i berättelsen, men de känns ändå inte ofullbordade för den sakens skull. Nästa person att ges en längre och fylligare gestaltning är Alevtina i Moskva. Liksom med Syvert kommer vi att möta henne vid mer än ett tillfälle i livet, med åratal däremellan som ekar fram i andras repliker eller i huvudpersonernas egna minnen. Det är ett sätt att visa förtroende för läsaren: man får själv jämföra hur förhållandena för tjugo år sedan eller mer förändrades, med eller mot personernas förhoppningar.
Syvert är en bra karaktär som man kan förstå även om hans bakgrund och planer för dagen skiljer sig från ens egna. En Knausgård-kille, fast mindre självdestruktiv än tidigare huvudpersoner. Alevtina är berättad med än mer psykologiskt djup, i synnerhet en besvikelse eller tomhet inför livet som inte överdrivs och därför blir än mer förståelig och något för många att identifiera sig med. I hennes liv finns också den starka kärleken till litteraturen (och musiken) som förmedlar känslan av att författare, musiker och det de frambringar är viktigt.
Om Morgonstjärnan ofta återkom till den nödvändiga omsorgen om barnen, får vi i Vargarna... istället skildringar av matlagning, som en kärlekshandling eller något nödvändigt. Syvert har varit kock i lumpen och tycker om att använda sina kunskaper vid spisen. Alevtina måste ibland steka ihop något ur ett halvtomt kylskåp eller klara sig utan om hon sovit över en måltid.
Men visst är Vargarna... kopplad till händelserna i Morgonstjärnan, och det skall bli spännande att läsa vidare i det stora verket som inte väljer en förklaring till frågorna om liv och död utan låter människor analysera och fundera på sina egna sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar