A Ripple from the Storm av Doris Lessing

Titeln på boken är mycket passande: En krusning eller en fläkt av stormen. Stormen är både andra världskriget, och den kommunistiska idén som erövrar världen. I den tredje boken om Martha Quest är man långt från händelsernas centrum, men fläktarna från stormen påverkar livet i den lilla staden i Zambesia i Afrika.

En flygflottilj med piloter och mekaniker för RAF är förlagd utanför staden. Några av dem deltar i den lilla, engagerade gruppen av kommunister som Martha tillhör. Gruppen måste ofta diskutera avvägningen mellan att utbilda sig själva i teorin och att handla konkret i närområdet. Det råder inte konsensus varje gång man kommer fram till att det viktigaste är den egna utbildningen i kommunismens grunder som skall prioriteras, inte när man ser de konkreta materiella behoven under sina tidningsrundor i de fattiga kvarteren. Doris Lessing är bra på att beskriva de här motsatserna, maktspelet och slitningarna i gruppen så att de både har intellektuell skärpa och är spännande att följa.

Redan innan de ivriga kommunisterna börjar med sina återkommande rundor med självkritik och gemensam kritik, har en del av männen börjat anmärka på kvinnornas kläder och uppförande. Ofta är det initerat av någon avvisad kärleksinvit, ofta faller det tillbaka på deras idealiserade bilder av sin egen mor, så resultaten kan bli diametralt olika från person till person. Pojkarna sitter på mötena och klagar på flickorna för att de har fina klänningar och läppstift, går sedan hem till sina uppklädda flickvänner som inte behöver befatta sig med kommunismens läror, och visslar åt de sötaste kvinnor de möter på vägen. Lessing konstaterar det här med en saklighet som gör den dubbla standarden extra tydlig.

Något annat som blir mer förståeligt därför att det inte överdrivs är den intensiva tron på kommunismen som världens frälsning. Sextio år senare har vi sett att där läran inte var cynisk och diktatorisk i sig själv, perverterades den ännu mer av opportunister som utnyttjade den för att sätta sig själva främst. Men i en afrikansk småstad med inkrökta småstadsmänniskor och en till synes evig rasism hoppades den lilla gruppen på kommunismen. I framtidens samhälle skulle skillnaderna mellan svarta och vita försvinna, och kvinnor skulle slippa skämmas ut för att de fick barn utan att vara gifta.

Jag vill inte bara le åt den naiva tron på den frälsande kommunismen, för människan behöver drömmar för att orka kämpa för en bättre värld. Men det är intressant hur Lessing redan 1958, när boken skrevs, satte fingret på saker som skulle växa sig viktigare under fortsättningen av 1900-talet: de interna grälen, avståndet mellan teori och praktik, avståndet från dem man sade sig företräda, hur en eller ett par personer kan dominera ett möte och så dominera en grupp. Det är också fascinerande hur varje ny bok om Martha Quest fokuserar på en ny aspekt av hennes liv utan att delarna tappar sitt sammanhang. Nu är hon i en position där jag inte lika lätt kan identifiera mig med henne, men jag längtar redan efter att läsa vidare om Martha Quest.

Fler böcker av Doris Lessing:

The Grass Is Singing

Martha Quest

A Proper Marriage
Landlocked
The Four-Gated City 
The Memoirs of a Survivor