1962 var det inte lika självklart att veta vad som väntade första gången. Florence och Edward är unga och nygifta, och bröllopsnatten väntar. Båda är oskulder, och emotser bröllopsnatten med olika känslor. Edward är ivrig och förväntansfull. Florence har läst de vaga antydningarna i instruktionsböcker för unga kvinnor, och bara blivit mer orolig. Hela akten och all fysisk närhet som hör till verkar konstig och förnedrande, och under förlovningstiden har hon hållit Edward på avstånd.
Ian McEwan beskriver sina två huvudpersoner med stor sympati. McEwan tar då och då till berättartrick i sina böcker, som får mig som läsare att känna mig manipulerad. De får inte ta överhanden här, även om Florence' känslor ibland beskrivs litet väl ofta och övertydligt, istället för att bara anas ur situtaionen.
Under den sista halvan av boken har jag bråttom att vända blad och läsa vidare för att få veta hur det går. Jag hoppas så intensivt på att det unga paret skall nå fram till varandra och förstå varandras känslor. On Chesil Beach är en kort bok, och den tjänar på att läsas i ett svep, annars kan det kännas som att man är fast på pensionatet på Florence och Edwards bröllopsnatt i flera veckor. Men det är en fin bok, och jag är glad att McEwan tagit sig an ett viktigt ämne med ärlighet och finkänslighet.
2 kommentarer:
Det är märkligt, men varken den här tidsperioden eller den här typen av problemställning har jag någonsin tyckt var intressant, men ändå lyckas McEwan få mig engagerad...
Just det, jag tänkte väl att du också hade läst den! Alltså, egentligen tycker jag inte att boken är så väldigt väl skriven, jag är mest rörd av att han skriver så sympatiskt om personerna och inte försöker exploatera situationen.
Skicka en kommentar