Det finns många skildringar av pojkar som växer upp på 60-talet. Inte alla är läsvärda, men den här är det. Boken Beatles (skriven 1984) är redan en modern klassiker, och det är värd. Så levande och engagerande som Lars Saabye Christensen skriver om Kim Karlsens tonårstid, känns det som att man är med hela tiden.
Boken börjar när Kim och hans vänner är fjorton. Varje nysläppt Beatles-skiva är en stor händelserna, och killarna lyssnar på de nya låtarna tillsammans. De skulle gärna starta ett band de också. Till varje jul, födelsedag och till konfirmationen önskar de sig trumset, gitarr, bas och mikrofon, men på 60-talet var inte kidsen lika bortskämda med dyra presenter som de är nuförtiden. Åren går och bandet, The Snafus, förblir en dröm, om än stark och inspirerande.
Det är nästan osannolikt så många äventyr de fyra vännerna får vara med om under sina uppväxtår. Nej, det är inte osannolikt, för de är nyfikna och ofta ute efter att ta sig till platser där något händer. Man kan känna igen mycket: skolan är jobbig och tråkig, fotbollsklubben intressant ett tag, flickor ett evigt mysterium, musiken en ständig vän. Oskulden i pojkarnas äventyr ger mer och mer vika för allvar, och vid några tillfällen går det riktigt snett. Tidsandan bjuder på politiska rörelser, planer på revolution och rikligt med droger.
Att boken nästan är 25 år gammal är inget som märks. Språket är lätt och ledigt, och stilen är tidlös. Även när huvudpersonerna har det svårt, är det njutbart att läsa boken. Jag läste den på norska, med färska minnen av att ha vandrat på samma Oslogator som pojkarna, och det gjorde nöjet ännu större.
3 kommentarer:
Så BRA at du har lest denne norske klassikeren! Jeg har lest den tre-fire ganger, men det er i allefall femten år siden. Nå skal jeg finne den fram igjen! :)
Den där vill jag minsann också läsa. Har sneglat på en annan av författarens böcker, "Halvbrodern", sedan den kom, men tjockleken avskräcker. Har läst "Maskrosfamiljen", som jag tyckte om men inte minns så mycket av (beror mer på mig än på boken). Har du läst mer av honom?
Glamourbibliotekaren, tack för att du satte den här i händerna på mig! Det känns så bra att ha läst den och levt med Kim och de andra killarna.
Hermia, jag har även Halvbrodern oläst hemma någonstans, men blev litet avskräckt av vad jag läste om handlingen när den kom. (Jag hittade den på rea och köpte den ändå.) Nu när jag vet hur lättläst han skriver, kommer jag nog att ge mig på den också. Så bra att du gillade Maskrosfamiljen! Det skall jag lägga på minnet.
Skicka en kommentar