Ett dockhem på Dramaten

Underbart! Fantastiskt! Dramatens senaste uppsättning av Ibsens Ett dockhem är så välgjord och njutbar. Jag kan inte rekommendera den nog!

Scenen kunde vara ett vardagsrum ur vilken innerstadslägenhet som helst, språket och kläderna är moderniserade till nutid. Det gör att en del av förutsättningarna - kvinnors svårighet att klara sig på egen hand, och att inte få ta lån på egen hand - blir malplacerade. Men grundproblemet, ett förhållande där den ena förställer sig för att inte spräcka fasaden, finns kvar på många håll än idag vid bara litet närmare anblick.

Anna Björk är perfekt i rollen som Nora med sin nätta gestalt och småflicksröst. Noras man Thorvald Helmer (Leonard Terfelt) ser världen i svart och vitt, och för hans skull spelar hon en ansvarslös sånglärka. Han gläds åt hennes upptåg, och får känna sig stor och stark när han tar hand om sin lilla dockhustru. Men hennes styrka och åtta år långa uppoffring kan han inte ens föreställa sig. När Thorvald som nygift arbetat ut sig så att de behövde en årslång vila i Italien, förfalskade Nora sin fars namnteckning för att kunna ta ett lån, ett lån som i praktiken räddade hans liv. Förutom att måsta bevara den hemligheten, och i smyg spara av hushållskassan och arbeta för att betala tillbaka lånet, måste Nora också svälja att kallas slarvig och slösaktig av sin träbock till make.

Noras brott speglas hos mannen hon tagit sitt lån av, Nils Krogstad (Magnus Roosman). Även han har förfalskat för sin egen vinning, och för det har han blivit utstött. Nu vill han inget mer än att få behålla sin plats på Aktiebanken, där Thorvald snart skall bli chef, och arbeta sig upp till en respekterad plats i samhället igen. Men Thorvald vill gärna rensa ut den han ser som opålitlig, och Krogstad skall avskedas vid nyår, fastän han varit hederlig i ett och ett halvt år och fastän han har två pojkar att försörja. I sin självsäkra dom över Krogstad dömer han indirekt ut Nora, som opålitlig och inkapabel att uppfostra deras egna två barn.

Krogstads passionerade och stundtals hotfulla vädjanden till Nora om att övertala sin man, hör till de starkaste scenerna i pjäsen. Då är ändå varje ord vägt på guldvåg, och alla skådespelare är bra. Även den nästan-ärliga diskussionen med Doktor Rank (Peter Engman), en annan som likt Nora måste dölja en allvarlig hemlighet med lättsamma omskrivningar, är minnesvärd. Men Anna Björk och Magnus Roosman är ett med sina roller, och övertygar som inga andra. Sofia Jupithers uppsättning av Ett dockhem är modern, rapp, vacker och brännande. Ett mästerverk.

Länk till Dramatens sida om Ett dockhem