David Gates är en underskattad författare, som borde få fler läsare i Sverige. Hans novellsamling The wonders of the invisible world innehåller tio utsnitt ur tio människors liv. Och det är verkligen utsnitt; de har mindre av början och slut än vanliga berättelser. Vi får inte nödvändigtvis vara med om livsomvälvande upplevelser, snarare en dag lik alla andra i huvudpersonens liv. Gates' språk och lugna berättarstil fulländar bilden, och därför kommer vi dem närmare in på livet.
En 40-årskrisande man som flyttar ut till sin sommarstuga för att spela gitarr, skriva och bygga om stugan låter lika avskräckande för mig som för Doug Willis' fru. Än värre att han beter sig asocialt och börjar hänga med den halvkriminella lokalbefolkningen. Jag är fruktansvärt ointresserad av människor som beter sig själviskt och självdestruktivt, och fejkar en "naturligare" livsstil i protest mot ett arbetsliv som gett dem möjligheten att välja. Och faktum är att alla Willis'projekt och infall utgör raka motsatsen till allt jag någonsin skulle vilja ta för mig själv. Men i Gates' händer blir hans handlande nästan förståeligt, och intressant hela vägen.
2 kommentarer:
Hade det inte varit för att jag redan har aldeles för många böcker igång så skulle jag nog kunna tänka mig att testa den. Fast testar en bok just nu som jag själv är väääldigt skeptisk till. Björn Ranelids Lustmördarna. Gör det egentligen mest för att man kanske inte ska uttala sig alltför negativt utan att ha läst något av personen.
Det är bra att läsa något av en författare, så att man vet vad han/hon har för stil. Hoppas Lustmördarna tar sig! Jag vet hur det är att ha en hög med böcker som väntar - både härligt och stressande.
Skicka en kommentar