Saddam Hussein går bredvid mig och berättar om sin nya roman.Han är tacksam för feedback och kritik.
Man kan fråga sig om Iraks förre diktator verkligen var öppen för kritik av de romaner han gav ut under förment okända pseudonymer, dock har vår berättare fått Saddam till följeslagare och samtalspartner.
Men vår berättare vet att Saddam Hussein är död, och han tänker på detaljer i hur han letades upp där han gömde sig, och också på grymma scener ur de terror som Saddam utövade på sitt folk, och likaså på grymheterna som blev följden av kriget mot Irak, med George W Bush som banal pådrivande kraft.
I den berättandes tankar tar en ny spökvän form, Samir som föddes i ett irakiskt fängelse och växte upp i landet. Vår berättarröst har ett annat liv då han har vuxit upp i Sverige, men brottas med tankar om vad konfrontation är, när den uppstår, och liknande frågor. I de många obesvarade frågorna glest utspritt på sidorna finns faran att boken blir lika ofullständig och otillfredsställande som några andra av årets debutantböcker, men Ali Derwish har mer av substans och tankar som hänger samman och stegar vidare.
Det kan gå åratal och ändå kommer jag att förvånas över hur krigets fantasi aldrig sinar.Krigsherrar med epåletter och släpspännen likt pudrade krigshundar, maktkorridorens vortex som suger upp ingenjörer och kemister och spottar ut nästa dags förfinande förödelse. Är det oaktsamt av mig att bland vargar blanda in min fantasi i ett kargt och strävt landskap, att i deportering och hos despoter skriva in en fiktion som jag stödjer mig på?
Ali Derwish har ett bra språk när han formulerar sina tankar; målande men klart och tydligt då han rör sig kring såret i sitt och sina föräldrars liv. Han kommer att kunna skriva fler bra böcker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar