Man är i trettioårsåldern, litet lagom blasé, fortfarande full av energi och med förväntningar på världen, men på gränsen till att tröttna och tvivla på sig själv. Sophia är på nyårsfest med sina vänner och sin bäste vän, brodern Karim, och alla festar och pratar eller hänger i ett hörn, litet vårdslöst för än känns det OK att inte ha någon riktning i livet. Jo, nu har ju Sophia precis doktorerat i filosofi och det skulle hon kunna vara stolt över, men det öppnar inga karriärmöjligheter för henne så hon bor hemma hos brorsan och hankar sig fram på ett halvtråkigt jobb som konstguide.
Men Karim följer med Sophia till hennes abort och blir förtjust i läkaren, Eloïse, eterisk och blond, och plötsligt är det någon annan som är viktigast i hans liv. Bästa väninnan är gravid och fast i en gyllene bur av baby showers och väninnor med barn och fina hus. Sophia gör några insatser för att styra upp sitt liv, men allt hon försöker går litet snett och får henne att känna sig ännu mer på tvärs med livet - flytta ut från Karims hus, gå på dejt med en snäll men tafatt kille, söka jobb.
Filmen Jag och min bror är bra på att fånga just den stämningen av att känna sig frånåkt av livet, att allt som funkade nyss börjar spricka i sömmarna. Det energiska pladdrandet och skämtandet är en viktig och underhållande ingrediens, och det är inte bara trettioplussarna som står för det utan även Sophias och Karims föräldrar - pappan som bryter ut i klasskampsretorik och mamman som skrattar och himlar med ögonen. Humorn i de många högljudda diskussionerna bryter sig fint mot stråket av ensamhet och allvar som ligger under allt. Litet grand påminner filmen om Fleabag, men den har en egen ton och en fin inramning av Montreal som går från vinter till sommar, och är underhållande utan att vara lättviktig.
Men Karim följer med Sophia till hennes abort och blir förtjust i läkaren, Eloïse, eterisk och blond, och plötsligt är det någon annan som är viktigast i hans liv. Bästa väninnan är gravid och fast i en gyllene bur av baby showers och väninnor med barn och fina hus. Sophia gör några insatser för att styra upp sitt liv, men allt hon försöker går litet snett och får henne att känna sig ännu mer på tvärs med livet - flytta ut från Karims hus, gå på dejt med en snäll men tafatt kille, söka jobb.
Filmen Jag och min bror är bra på att fånga just den stämningen av att känna sig frånåkt av livet, att allt som funkade nyss börjar spricka i sömmarna. Det energiska pladdrandet och skämtandet är en viktig och underhållande ingrediens, och det är inte bara trettioplussarna som står för det utan även Sophias och Karims föräldrar - pappan som bryter ut i klasskampsretorik och mamman som skrattar och himlar med ögonen. Humorn i de många högljudda diskussionerna bryter sig fint mot stråket av ensamhet och allvar som ligger under allt. Litet grand påminner filmen om Fleabag, men den har en egen ton och en fin inramning av Montreal som går från vinter till sommar, och är underhållande utan att vara lättviktig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar