Christine Ödlunds utställning om solförmörkelsen i indiska Guntur år 1868 innehåller samma aspekter som händelsen själv: en vetenskaplig och en poetisk. Det går ju att räkna ut när solförmörkelsen inträffar, och det går att samla in data som bevisar eller motbevisar vetenskapliga teorier under tillfället. Men förmörkandet av solen är också något både förskräckligt och vackert, som man inte behöver siffror för att uppleva.
Därtill avbildar och presenterar Ödlund astronomen Pierre Janssen, vars observationer under solförmörkelsen år 1868 ledde till upptäckten av grundämnet helium.
Det leder henne in på vetenskapslikt utformade teckningar som presenterar fakta ur naturen korrekt men vackert. Det tycker jag mycket om! Det finns stor skönhet i kurvor, diagram och andra vetenskapliga framställningar.
Inte minst kan de innehålla fakta som kittlar sinnena på liknande sätt som god konst kan göra; både det vi redan vet och det vi upptäcker att vi ännu inte vet, som vad mörk materia och mörk energi egentligen är. Det uppskattar jag.
Länk till Galleri Riis sida om utställningen
Därtill avbildar och presenterar Ödlund astronomen Pierre Janssen, vars observationer under solförmörkelsen år 1868 ledde till upptäckten av grundämnet helium.
Det leder henne in på vetenskapslikt utformade teckningar som presenterar fakta ur naturen korrekt men vackert. Det tycker jag mycket om! Det finns stor skönhet i kurvor, diagram och andra vetenskapliga framställningar.
Inte minst kan de innehålla fakta som kittlar sinnena på liknande sätt som god konst kan göra; både det vi redan vet och det vi upptäcker att vi ännu inte vet, som vad mörk materia och mörk energi egentligen är. Det uppskattar jag.
Länk till Galleri Riis sida om utställningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar