Ancillary Justice av Ann Leckie

Vår berättare är en ancillary. Hon är ett segment av ett skepp, närmare bestämt ett segment av en vaktstyrka från skeppet Justice of Toren. En ancillary är en människa formaterad till en delvis självständig men uppkopplad enhet att användas till att koka te åt officerarna eller hålla ordning på planeter som Radchaai nyligen infogat i sitt imperium.

Bokens författare Ann Leckie har publicerat noveller tidigare, men Ancillary Justice är hennes första roman. Jag är inte bara imponerad av vilken spännande historia hon berättar, utan nästan ännu mer av hur mycket hon kan förklara om samhällssystemet, dess invånare och ancillaries och den närmaste bakgrundshistorien på de första sidorna utan att det blir en tröttsam infodump. Väl genomtänkta scener ger en känsla för världarna och deras ekosystem, rekryteringen till armén och spänningar mellan officerare från traditionstyngda familjer och uppkomlingar utan utmärkande bakgrund.

Men allt förklaras inte i de första kapitlen, och det är säkert med avsikt. Radchaais språk skiljer inte mellan män och kvinnor, så alla benämns i boken med she. Vår berättare har speciellt svårt att se skillnad på könen, och när hon ibland (väldigt sällan) rättas händer det att jag blir överraskad, eftersom jag liksom Breq gissat fel. Då och då nämns också hudfärg i olika bruna nyanser, men bara i förbigående. Mina inre bilder påverkas av att jag är osäker på människors utseende, men redan från början gillade jag den här tvetydigheten och att alla per default kallas för she.

Vår berättares fulla namn är Justice of Toren One Esk Nineteen, ett segment från vaktstyrkan One Esk på skeppet Justice of Toren. Men då och då får vi svindlande ögonblicksbilder av hur hon samtidigt är nitton andra människor som rör sig på olika platser och ser händelser från flera håll samtidigt. Hon upplever sig också som skeppet Justice of Toren, som monitorerar sin besättnings puls och andning och kan räkna ut deras känslor. Det är en intellektuell utmaning för läsaren att leva sig in i att vara Justice of Toren. När kopplingen mellan alla ancillaries bryts känner hon sig omtumlad och begränsad av att bara se en enda sak i taget. Vid andra tillfällen låter hon flera ancillaries sjunga samma sång på samma gång, fastän de är på olika platser.

För personen som fanns i kroppen innan One Esk placerades där verkar inte vara helt utraderad. Andra anmärker ofta på att One Esk ofta sjunger eller nynnar för sig själv, och på de planeter där hon har är passar hon på att lära sig nya sånger. Sjungandet är en fin detalj som ger en djup till världen där allt utspelar sig, men också visar sig avgörande vid några tillfällen.

Av olika anledningar har One Esk Nineteen blivit separerad från sitt skepp och övriga ancillaries, och förklädd till människa har hon ett uppdrag som leder henne till exotiska platser och laddade uppgörelser. Halvvägs genom boken upptäckte jag att detta är den första i en planerad trilogi. Först blev jag besviken - finns det ingen som nöjer sig med stand alone-berättelser längre? - men sedan blev jag nöjd. Ann Leckie har konstruerat en gedigen och intressant värld och en historia med stor potential.

Snowflake har också läst boken nu! 

Fler böcker av Ann Leckie:
Ancillary Sword
Ancillary Mercy
Provenance
The Raven Tower