The Shape of Things to Come är pjäsens originaltitel. Det är mycket som skall komma; en väg mot förväntade händelser, processer som förändrar tanken redan innan resultatet är på plats. Evelyn (Frida Liljevall) är konststudent, och att studera är ju något som skall leda till en examen och något nytt. Men på muséet träffar hon Adam (Peshang Rad), också student men en som har fastnat på vägen och hankar sig fram på dubbla jobb.
De två blir ett par, och Adams liv förändras - ja, hela Adam förändras. Evelyn är självsäker och van att ta för sig, och hon puffar Adam till att träna, äta bättre, klippa sig, skaffa snyggare kläder och så vidare. Det syns på honom, när de båda går för att träffa Adams vänner Jenny och Philip (Malin Güettler och Lars Bringås). Jenny och Philip är också på väg mot något; de skall gifta sig! Under vattnet, i dykardräkter! Också en stor händelse, något som kommer att förändra deras liv.
Neil LaButes drama är tätt skrivet, med intressanta samtal där replikerna flyter lätt och naturligt, där något alltid är på gång och något nytt alltid verkar lura runt hörnet. Ensemblen spelar sina roller säkert, samspelet fungerar bra och stämningen hålls på en hög, jämn nivå. Några flyttbara trälådor utgör scenografin, och jag gillar speciellt hur Lars Bringås skjuter omkring dem efter stämningen i scenen före eller efter: svängigt och litet småslirigt på festkvällen; hårt, slamrande och ilsket efter ett gräl.
Jag gillar det intellektuella spelet i pjäsen, och spänningarna som uppstår när förhållanden förändras. Däremot finns det ett antagande inbyggt i handlingen som efter hand kommer till ytan, där jag och flera med mig inte skulle hålla med pjäsförfattaren. Med det sagt är Yta med Kompani1 ändå en stark och underhållande föreställning på Stockholms scener just nu, och mycket sevärd.
Länk till Kompani1:s sida om Yta
De två blir ett par, och Adams liv förändras - ja, hela Adam förändras. Evelyn är självsäker och van att ta för sig, och hon puffar Adam till att träna, äta bättre, klippa sig, skaffa snyggare kläder och så vidare. Det syns på honom, när de båda går för att träffa Adams vänner Jenny och Philip (Malin Güettler och Lars Bringås). Jenny och Philip är också på väg mot något; de skall gifta sig! Under vattnet, i dykardräkter! Också en stor händelse, något som kommer att förändra deras liv.
Neil LaButes drama är tätt skrivet, med intressanta samtal där replikerna flyter lätt och naturligt, där något alltid är på gång och något nytt alltid verkar lura runt hörnet. Ensemblen spelar sina roller säkert, samspelet fungerar bra och stämningen hålls på en hög, jämn nivå. Några flyttbara trälådor utgör scenografin, och jag gillar speciellt hur Lars Bringås skjuter omkring dem efter stämningen i scenen före eller efter: svängigt och litet småslirigt på festkvällen; hårt, slamrande och ilsket efter ett gräl.
Jag gillar det intellektuella spelet i pjäsen, och spänningarna som uppstår när förhållanden förändras. Däremot finns det ett antagande inbyggt i handlingen som efter hand kommer till ytan, där jag och flera med mig inte skulle hålla med pjäsförfattaren. Med det sagt är Yta med Kompani1 ändå en stark och underhållande föreställning på Stockholms scener just nu, och mycket sevärd.
Länk till Kompani1:s sida om Yta
1 kommentar:
Yta är en mycket sevärd pjäs och ligger rätt i tiden i sina referenser och gestaltningar. Gå och se den, det är den värd! Jag kan även tänka mig att det skulle bli verkligt bra i en liten studentstad, säg Uppsala, då den ju utspelar sig i en sådan. Med sin lilla ensembel skulle den ju också lämpa sig bra för en student/nationsteater.
Pjäsen har dock som grund en underlig och väl pessimistisk människosyn som jag själv inte delar, men sådant går ju lätt hem bland mondäna cyniker så det kanske är smart. En viss omvandling från amerikanska till svenska förhållanden har också gjorts (t.ex ortsnamn och aktuella referenser), men den kunde enligt mig gjorts mer konsekvent genom hela pjäsen.
Men dock - en snitsig samtida pjäs som är väl värd att ses.
Skicka en kommentar