För femtusen år sedan ledde Teth-Adam ett uppror mot tyrannen Ahn-Kot, kung av Khandaq. Nu i vår tid är Kahndaq än en gång förtryckt, nu av den utländska brottsorganisationen Intergang. Kan Teth-Adam rädda sitt folk en gång till? Forskaren Adrianna Tomaz har tagit reda på var han och den kraftfulla eterniumkronan är gömda, och tillsammans med sin bror Karim och kollegorna Samir och Ishmael är hon på väg för att försöka lossa bojorna, för Khandaqs skull. Men Intergang är dem hack i häl.
Nej, inget går som beräknat men Teth-Adam befrias från sina bojor. Det är fint att filmen stannar upp för att ge oss chansen att känna med Teth-Adam för några ögonblick: hans blandade känslor inför den nya världen, och att han blivit uppväckt och direkt hamnat i en ny strid med nya vapen. Dessutom får han i motståndarnas och övriga betraktares ögon vara utomvärldslig och mystisk i sitt underliga svävande och sina självsäkra motdrag mot alla attacker.
Samfundet Justice Society of America är inte roat av händelseutvecklingen och sänder ett team för att fängsla Teth-Adam igen. Gruppen består av ledaren Hawkman och Dr Fate, båda gamla i gamet, och nykomlingarna Cyclone och Atom Smasher, alla med olika varianter av superkrafter. De här superhjältarna är okända för de flesta av biobesökarna och de introduceras på lämpligast sätt för situationen; korta beskrivningar och dialoger, och sedan direkt i aktion, på ett sådant sätt att man kan tro på att åtminstone två av dem har varit med om liknande fighter förut.
Teth-Adam får en grundligare presentation av sin origin story, där magikerna vi sett i filmen Shazam! och då främst Shazam själv spelar sina roller i skapandet. Men historien om hjälten och räddaren grumlas, och inget är riktigt så enkelt som man hoppades från början. När Adrianna och sonen Amon ber den nyuppväckte Teth-Adam att rädda Khandaq vänder han tillbaka uppgiften mot dem själva. Och varför har JSA så bråttom att åter fängsla en man som skulle kunna kämpa vid deras sida? Är han inte en hjälte med människors bästa för ögonen?
Dwayne Johnson har en självdistanserad humor, det har vi kunnat se tidigare, och actionfilmer har ofta inslag av komedi. Så hur skulle filmen Black Adam bli - hälften action, hälften humor? Nej, man gjorde det goda valet att låta Teth-Adam vara allvarlig, närmast sammanbiten under större delen av filmen och låta det ge honom värdighet, fram tills han turnerar några välkomna skämt, fortfarande genom sammanbitna tänder, men inte tappar sitt skrämmande allvar. Jag ser fram emot att se mer av Black Adam och de övriga DC-hjältarna i kommande filmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar