Sagan om den stora datamaskinen av Olof Johannesson (Hannes Alfvén)

Den lagom korta boken Sagan om den stora datamaskinen håller en trevlig ton när den berättar för oss hur jorden och livet på den kom till. Framställningen är kortfattad men kunnig, och nämner hur mänskligheten var ett steg på evolutionens väg mot datamaskinerna - redan de allra första raderna framställer utvecklingen i skenet av dator som ett slutmål, och sektionen som de första kapitlen ligger i heter Den fördatiska tiden. Datans uppkomst.

Nu måste jag snabbt anmärka på språkbruket i den här boken skriven år 1966.

dator - datorer - datorerna säger vi idag, men

data - dator - datorna är benämningarna i boken. Dock kommer jag att hålla mig till de beteckningar vi använder idag i min recension som håller en annan språklig nivå än vår berättarröst.

Vem är det då som berättar egentligen, och för vem? Om man tar frågan på allvar kan man få lätt svindel. För vi får höra hur datorerna som utvecklades efter hand visade sig vara snabbare och bättre än människor på att planera och fatta goda beslut, och därför lades mer och mer ansvar hos datorerna. De historiska skedena framställs så enkla och smidiga som i just en saga, som ju boken titulerar sig, eller som en historieskrivning av vinnaren som nu vill sopa alla motgångar under mattan.

För att så effektivt som möjligt kunna planera och styra samhällets resurser får datamaskinerna tillgång till människors position och hälsotillstånd via tekniken med det oroväckande namnet teletotal men vår förnumstiga berättarröst påminner om att detta är det allra bästa sättet att leda samhället, och någon som inte vill gå med på att låta sig ses nog inte har rent mjöl i påsen, eller hur? Efter en genomgripande civilisationskrasch är mänskligheten ännu mer nöjd med att låta datorerna ta över ännu mer av planerandet och styrandet under uppbyggnaden av en ny form av samhälle med människa och dator i symbios.

Sagan berättas som sagt som en historieskrivning, utan huvudpersoner eller ens namngivna personer. När någon eller rättare sagt några driver handlingen framåt är det snarare i form av en grupp människor som på något sätt krånglar till det för datorerna, vilka ju har människans bästa i hågen trots allt krångel på vägen. Övriga mänskligheten ser snett på krångelmakarna och så tas istället ännu ett steg på vägen mot att låta allt skötas av datorerna, som ju själva inte har någon maktlystnad eller moraliska brister. Tja, förplägnad och kultur hålls tillhanda i det nya samhällssystemet så kanske är det inte så dumt att låta datan styra allt?