När man som Josie är lifted, alltså genetiskt modifierad för att bli mer begåvad än genomsnittet, så är det nog roligt att ha en vän som inte kan så mycket om världen men gärna lär sig mer. Som Klara, som nästan är "född igår", eller åtminstone inte har sett mer av världen än glimtar genom skyltfönstret i The Friend Store där hon och de andra Artificiella Vännerna hoppades på att bli köpta av någon tonårings föräldrar. Vad Klara vet om samhället är de aningen tilltrasslade historier som butiksföreståndaren berättat som godnattsagor.
Josie och hennes mamma Chrissie bor i ett lugnt hem omgärdat av harmoniska vetefält. Det är nog så omtumlande för Klara när de plockar upp henne ur lådan. Många nya intryck att ta in visuellt, och mycket att lära sig om de outsagda reglerna i familjens liv. Med sin inbyggda entusiasm och troskyldighet följer Klara Josie överallt och lär sig av henne, men berättar också om sin egen hemmabyggda världsåskådning där Solen är en gudomlighet som kan utföra mirakel. När Josie instämmer i att solen ger liv åt allt på jorden känner sig Klara styrkt i sin tro.
När äntligen Chrissie och familjens hushållerska Melania mjuknat mot Klara, kommer eldprovet för såväl henne som Josie, när en grupp av andra barn som är lifted bjuds till huset - udda typer, alltför medvetna om sin överlägsenhet och farligt nonchalanta mot dem de ser som lägre stående. En av dem är grannpojken Rick. Fastän han också har sina humörsvängningar är han ändå en bättre vän till både Josie och Klara.
Klara är van vid att inte förstå allt som händer, men efter hand upptäcker hon innebörden av några ovanligt konstiga saker hon har varit med om. Josie är allvarligt sjuk, förmodligen en bieffekt av modifieringen. Klaras böner om hjälp till solen verkar inte räcka, så hon måste ta saken i egna händer och göra något riktigt modigt och farligt.
Vid första läsningen av Kazuo Ishiguros bok Klara and the Sun som kom ut för fem år sedan må man vara ursäktad om man tyckte att de Artificiella Vännerna var bristfälligt konstruerade. Med senare tidens utveckling inom AI blir dock den ständigt lärande och lätt vilseledda Klara begriplig. Regi och skådespel av Taika Waititi respektive Jenna Ortega är en ypperlig balansgång där den naiva charmen inte tippar över i överdriven gullighet. Filmatiseringen gör några av bokens teman tydligare och låter oss se resultatet av en programmering att vara glad, vänlig och till lags, samt omgivningens varierade reaktioner på det. Och att boken var spretig till innehållet blir i filmen en styrka - en handling som inte är strömlinjeformad utan måste förstås i efterhand, som i vanliga livet, fastän den här historien är så ovanlig.
