tag:blogger.com,1999:blog-17776395258539820232024-03-18T22:18:36.306+00:00KulturdelenJenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.comBlogger3562125tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-26616520124235866792024-03-17T11:49:00.000+00:002024-03-17T11:49:00.131+00:00Bigbug<div>Så lätt och enkelt livet blir om vi låter maskinerna ta över slitjobbet! Eller kanske inte helt enkelt, för romantiken och spelet mellan två som försöker närma sig varandra kan ju vara komplicerat, men oh så underhållande. Vi är ju i en framtid med franska förtecken, signerad av den infallsrike regissören Jean-Pierre Jeunet, så den människolika hushållsroboten Monique har ett antal specialredskap att koppla in för att tillreda en delikat måltid av samtidens tillgängliga ingredienser. Vad sägs om ravioli med gräshoppor och maskkaka? Och mänsklig foie gras!!!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8s2HPltViXgNZc4-6NV-6g5Nyh9zV_zOPi1FrKKjq-G5nHPzSBNnZI7yFhrcIMGvakk5ZF3yEAXX7_NR7GnLh07T4-eth5HDRKQ6ZelwJNPF3PedhEvcwUOPJgNbb87h0wk9jY_ArxlDh-H1EYZoaBuqrL7ZrlKZg0rGVuffWaIwkx19aMpURRYrIFew/s1536/bigbug%201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1024" data-original-width="1536" height="256" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8s2HPltViXgNZc4-6NV-6g5Nyh9zV_zOPi1FrKKjq-G5nHPzSBNnZI7yFhrcIMGvakk5ZF3yEAXX7_NR7GnLh07T4-eth5HDRKQ6ZelwJNPF3PedhEvcwUOPJgNbb87h0wk9jY_ArxlDh-H1EYZoaBuqrL7ZrlKZg0rGVuffWaIwkx19aMpURRYrIFew/w385-h256/bigbug%201.jpg" width="385" /></a></div><br /><div>Jo, samtidigt som man kan leva ett bekvämt liv ser vi också människor som degraderas för nöjes skull, kanske inte helt frivilligt, i nöjesprogrammet Homo Ridiculus på TV. De som verkar ha mest kontroll är de iskalla (och talrika) androiderna i Yonyx-serien, såväl i TV-programmen som i sin väktarroll på gatorna och snart också i allas hem. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwDzUusD48sDDBX8WsT2wPyhbkQzo63cVBPc_-QPflZ-4NpqjDeXmcFCwBpUmptAxu0ZczLa1iLw3ZUjxsp8vfO0B5CAYbnlU4pBKkd0V49y-JvCE0FriA2fkiIDZo71TMxoMwXmUg2g8fpEEZrEEaNvndsUCv9W6KhK5d2-950Lu3FYCKpQ-v8FxXyJk/s469/bigbug%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="358" data-original-width="469" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwDzUusD48sDDBX8WsT2wPyhbkQzo63cVBPc_-QPflZ-4NpqjDeXmcFCwBpUmptAxu0ZczLa1iLw3ZUjxsp8vfO0B5CAYbnlU4pBKkd0V49y-JvCE0FriA2fkiIDZo71TMxoMwXmUg2g8fpEEZrEEaNvndsUCv9W6KhK5d2-950Lu3FYCKpQ-v8FxXyJk/w384-h293/bigbug%202.jpg" width="384" /></a></div><br /><div>För hux flux så är en statskupp genomförd, Yonyx låser dörrarna till alla hus och vips är mor och dotter Barelli inlåsta med sina tillfälliga gäster - Alice Barellis exmake och hans nya fru; mannen Max som Alice försöker charma liksom hans son Leo, och grannfrun Francoise. Och så husets androider - och tack och lov så har Alice inte uppdaterat dem på flera år, så de är fortfarande lojala mot sina människor!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH4EzzfvNpIYvOcidiNI2c0Npl2_SZTBVUmJkeaf2r9xPLJXl_KXkZ2BAov2oKzrA22Ti4FggLYBfwqtueTFBbJv_D8o21elQ4pipI_QidfHyQyeQCTXvYEtkkHYpAb2w-IFwV8g0d4IcxgYOQgtYImgpYnSkxC1oqJxu6QzxutM6GOl1WWam6yh6o4hg/s1200/bigbug%203.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="218" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgH4EzzfvNpIYvOcidiNI2c0Npl2_SZTBVUmJkeaf2r9xPLJXl_KXkZ2BAov2oKzrA22Ti4FggLYBfwqtueTFBbJv_D8o21elQ4pipI_QidfHyQyeQCTXvYEtkkHYpAb2w-IFwV8g0d4IcxgYOQgtYImgpYnSkxC1oqJxu6QzxutM6GOl1WWam6yh6o4hg/w388-h218/bigbug%203.webp" width="388" /></a></div><br /><div>Medan människorna på olika desperata sätt försöker ta sig ut genom de stänga dörrarna, diskuterar husrobotarna vad de kan göra för att bevisa sin lojalitet mot de stackars stressade människorna. De är hushållsroboten Monique, en städrobot med dammsugararm, en Asimo-liknande leksaksrobot och spel- och hjärntränarroboten Einstein. Vad skall de göra för att visa att de är på människornas sida? De bestämmer sig för att försöka bli mer lika människorna själva. Vad är unikt och också viktigt för människor? Erotik är ett förslag. Humor är ett annat. Det ger upphov till dråpliga scener när de sympatiska vännerna i metall provar på att vara sexiga eller berätta roliga historier.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAXq6-WHkG2nC5VGSOY_9EZnYlha6GWHdVwCGk2FIA5fhJHRX19u40jzbkyae1cyymvu43e1qEhKdzhmHDRdlYiDGD-y1bjjdRUwL41LpgMVe3Dy386kpQBhBPRGyozzlit6WIWqa9iyZnuppXaMWcDXnJOHqUNusyOSD7gKX7qY15ZjmnYt3GEETtqas/s1280/bigbug%204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="1280" height="221" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAXq6-WHkG2nC5VGSOY_9EZnYlha6GWHdVwCGk2FIA5fhJHRX19u40jzbkyae1cyymvu43e1qEhKdzhmHDRdlYiDGD-y1bjjdRUwL41LpgMVe3Dy386kpQBhBPRGyozzlit6WIWqa9iyZnuppXaMWcDXnJOHqUNusyOSD7gKX7qY15ZjmnYt3GEETtqas/w394-h221/bigbug%204.jpg" width="394" /></a></div><br /><div>Stämningen är lättsam och de instängda människornas bekymmer går att skratta åt, samtidigt som man kan oroa sig för vad som möter dem om de lyckas ta sig ut - tiotusentals starka, hänsynslösa Yonyx som vill styra människorna efter nya regler? Kanske vore det bättre att stanna inne i det stiligt designade huset med en inglasad trädgård mitt i vardagsrummet? Bland de många välgenomtänkta detaljerna i filmen Bigbug finns också Alices antika pappersböcker och en penna som hon skriver med ibland! Den blandningen av futurism och tradition är tilltalande. Om gräshoppsraviolin är tillräckligt smaklig så skulle jag nog välja det livet.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh36eEF_tba-ShEumRyKSsmQpf0Gq1HD1oIWUZAdwWbJ6S10aSuz8MkOIl9GOeyxbox5pIVYDcurBHWI7QeJmiR0UO85oHRxFjg9UmmMPslIzf42C7lCuzI_A6zv6CtMPZWwCvptOv_0YqkQ0dYUx1Rf16jgflVP5k-hIMwJ2JjQyPX-8jxIWRJAFpRGxY/s2560/bigbug%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1471" data-original-width="2560" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh36eEF_tba-ShEumRyKSsmQpf0Gq1HD1oIWUZAdwWbJ6S10aSuz8MkOIl9GOeyxbox5pIVYDcurBHWI7QeJmiR0UO85oHRxFjg9UmmMPslIzf42C7lCuzI_A6zv6CtMPZWwCvptOv_0YqkQ0dYUx1Rf16jgflVP5k-hIMwJ2JjQyPX-8jxIWRJAFpRGxY/w410-h236/bigbug%205.jpg" width="410" /></a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-55719609933033027832024-03-16T11:20:00.000+00:002024-03-16T11:20:00.138+00:00Era anklagelser är meningslösa av Pär Thörn<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFcV94iP5_1VXBKXY1oY7WgLhTD215nRd-elXim_EF3ySFCSjuknqrNBwEJ_bmyWMx2rzGm3NPkSIS6cbzKxRfQhU7eSzq1ovBsXcrfBIKsnT7aLSBQjOwp8VkGUIkHUQ7-2R32uukYSe2LuFDIxSODxZKO2GgB3GkDyREiEvpE3caum2RXAk-mt-Fk1E/s267/p%C3%A4r%20th%C3%B6rn%20era-anklagelser-ar-meningslosa.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="267" data-original-width="200" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFcV94iP5_1VXBKXY1oY7WgLhTD215nRd-elXim_EF3ySFCSjuknqrNBwEJ_bmyWMx2rzGm3NPkSIS6cbzKxRfQhU7eSzq1ovBsXcrfBIKsnT7aLSBQjOwp8VkGUIkHUQ7-2R32uukYSe2LuFDIxSODxZKO2GgB3GkDyREiEvpE3caum2RXAk-mt-Fk1E/s1600/p%C3%A4r%20th%C3%B6rn%20era-anklagelser-ar-meningslosa.jpg" width="200" /></a></div>Låt oss skaka om verkligheten och det välordnade livet ett tag. Det första kapitlet i Pär Thörns bok <i>Era anklagelser är meningslösa</i> är uppbyggt av några ingredienser och stilgrepp att gilla. Det första är att huvudpersonen är på kant med samhället, eller rättare sagt på glid och även om han inte skäller ut andra utan blir utskälld så har han en upprorsande i sig (som han inte vågar släppa ut). De andra är att berättelsen antyder vad som kommer att hända ("Vi befinner oss i en kuststad. Om femtio år kommer den att ligga under vatten.") och att historien tråcklar in detaljer om nästa person som huvudpersonen möter, i detta fallet närlivsexpediten Siri Lindelöf som medan hon torkar upp senapen som den förste mannen spillt fantiserar om hur klickarna är ett annat solsystem.</div><div><br /></div><div>Fördjupandet i sidodetaljer fortsätter i senare fristående kapitel. Innan dess möter vi två andra män varav den förstes inre/halvoffentliga monolog svajar mellan det möjliga och det osannolika i ett försvar av något han dömts för som han fortfarande vill bestrida. Den andre mannen direktrapporterar från en febrig och farlig expedition i ett exotiskt land medan han skaffar sig mat på det enklaste av sätt: genom att fylla sin kundvagn med allt han behöver och önskar i en livsmedelsbutik.</div><div><br /></div><div>Men stilgreppen upprepas så länge i varje kapitel, och utan variation, att de blir till just stilgrepp i en text istället för något som faktiskt berättar om verkligheten ur en surrealistisk synvinkel. Trådarna med detaljer om människor som skymtar förbi, och profetiorna om vad som kommer att hända dem om någon minut eller flera år, återkommer i fler och fler av kapitlen. Andra återkommande pusselbitar i berättelserna är människor som är eller har varit engagerade anarkister, men nu är fullt inlemmade i samhällsbygget. </div><div><br /></div><div>Ett citat ur en av de sista historierna kan illustrera varför innehållet och tonen i den här boken inte engagerar den här läsaren, men kanske väcka intresset hos någon annan:</div><div><br /></div><div></div><blockquote><div>Medan jag kastade upp kom jag oväntat på en idé till en fantastikberättelse:</div><div>I inledningsscenen huggs ett träsktroll i ryggen med en lärdomsmagisk dolk och den vidriga ondskefulla varelsens språk omvandlas hugg för hugg från gutturala läten, via enkla satser till långa resonemang om krigets, strategins och själva tillvarons natur innan den jättelika ruttnande besten faller död och blödande på marken. Vidundrets snabba språkutveckling gör dolkbäraren vansinnig eftersom ett troll som låter som en blandning mellan Gandalf Grå, den tidige Ludwig Wittgenstein och Carl von Clausewitz är en fullständig orimlighet.</div></blockquote><div></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-10473908199231629942024-03-15T11:37:00.000+00:002024-03-15T11:37:00.248+00:00Dix und die Gegenwart på Deichtorhallen i Hamburg<div>Som titeln anger så är det inte bara tavlor av Otto Dix som visas i Deichtorhallens många och rymliga salar, utan även samtida verk av konstnärer som verkar i hans anda. Dock finns där tillräckligt många verk av Otto Dix själv för att ge en god bild av hans konstnärsskap. Utställningen är inte arrangerad kronologiskt utan efter teman, vilka inte alltid är tydliga i sin framställning, och min presentation här tar fasta på några teman tillsammans med en mer kronologisk ordning.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEtTDiaPLsqnoPQF56vtIUiBHea7kBFQqXf0q_1uCIuIhaTFDsPtKL4k5zdv_xDB-dNFvl9BbvEMjJe93YdXPp3-qHBti8lbE9lubV5TO3fQf42TUFGKu1svO00MJIJnjsYV2yr_AkK2Q5gLtf8sKKlqtGhMOFWxdi017LE-ST7z5eSHvHFlx0WnNZuJE/s2000/otto%20dix%201a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1450" height="366" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEtTDiaPLsqnoPQF56vtIUiBHea7kBFQqXf0q_1uCIuIhaTFDsPtKL4k5zdv_xDB-dNFvl9BbvEMjJe93YdXPp3-qHBti8lbE9lubV5TO3fQf42TUFGKu1svO00MJIJnjsYV2yr_AkK2Q5gLtf8sKKlqtGhMOFWxdi017LE-ST7z5eSHvHFlx0WnNZuJE/w265-h366/otto%20dix%201a.webp" width="265" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5WvuDty_nPwQ4gXMK-aYSskx6ilNyVxSV2mDhleHrkKNXYbah4ph9aKZ4d_mevQyI8otcqroHHR_IlXpCbsqfG88p8D-_hS6V5OP3LpBooelMwpCtjbTm7A0NI_W76MUTbzQo41lOGleUtZesmEv6lHANQkY2mtdI9zdxl4KrazW0BLdek9aWqObZsz0/s2000/otto%20dix%201b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1645" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5WvuDty_nPwQ4gXMK-aYSskx6ilNyVxSV2mDhleHrkKNXYbah4ph9aKZ4d_mevQyI8otcqroHHR_IlXpCbsqfG88p8D-_hS6V5OP3LpBooelMwpCtjbTm7A0NI_W76MUTbzQo41lOGleUtZesmEv6lHANQkY2mtdI9zdxl4KrazW0BLdek9aWqObZsz0/s320/otto%20dix%201b.webp" width="263" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUIhts1OHQWtSIIVEC3aoI64k1oSkkqDU6Qv-ICGxILRNAslM_8Xl0KYUDoQW5pVoUtCBleGASMAr7iNNtACVw-ffHHjQbseyKwjDkwuPQJjhz9Vem-yROpcKpD0SkC1yrvK3MbEVV7KTwg-sYkoGCwkHDrsa9dc32pHeyIjANG0xzlp5zqcakhWImWEs/s2000/otto%20dix%201c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1695" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgUIhts1OHQWtSIIVEC3aoI64k1oSkkqDU6Qv-ICGxILRNAslM_8Xl0KYUDoQW5pVoUtCBleGASMAr7iNNtACVw-ffHHjQbseyKwjDkwuPQJjhz9Vem-yROpcKpD0SkC1yrvK3MbEVV7KTwg-sYkoGCwkHDrsa9dc32pHeyIjANG0xzlp5zqcakhWImWEs/s320/otto%20dix%201c.webp" width="271" /></a></div><br /><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX_l4wXMUPKlKEQgW8FegEr1GpBoOO_WGFRO7LolzwX_KuQnpX3CHCaP_jJDdxcCdriXgVKuJ9UGX4MzQQaapfYtX6QORcIDNTUGlrYw1GJltXDNTAtK8go49jJF1iSKwAByQOtZeBRkBKHSpq-tSuX7yJ5i0zTb3RKk59QTO0LRHUstAxm1sizGXA5ik/s2000/otto%20dix%201d.webp" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1175" height="454" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiX_l4wXMUPKlKEQgW8FegEr1GpBoOO_WGFRO7LolzwX_KuQnpX3CHCaP_jJDdxcCdriXgVKuJ9UGX4MzQQaapfYtX6QORcIDNTUGlrYw1GJltXDNTAtK8go49jJF1iSKwAByQOtZeBRkBKHSpq-tSuX7yJ5i0zTb3RKk59QTO0LRHUstAxm1sizGXA5ik/w267-h454/otto%20dix%201d.webp" width="267" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Notera de spetsiga välmanikyrerade naglarna</td></tr></tbody></table><br /><div>Otto Dix (1891-1969) studerade konst i Dresden, och målade under sin livstid många traditionella porträtt i djupa, mättade färger. Men han skapade också ofta bilder med något fult, oroväckande och ofta samhällskritiskt element, vilket drog på honom allt mer häftig kritik från samtida kritiker och politiker (<a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2024/02/kosmos-bartok-i-elbphilharmonie-hamburg.html">Konrad Adenauer igen</a>) allteftersom nittonhundratalet fortskred.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4lwkCSEEab9K5IzySvL6JY23Fq2UQ4BQp5ytVo91s3FBydY3DvFE9J2UeqAyFR50ttyiln-RKN3kvOjmwnynomN_63tfMoI-Wt7jxGlqxSCcfbnlqu5b62eVSxI7i064KLVG8-30HaeRnSeLo_BqxDXu6I-wgxsl2V2XLuOo_05lm3DjZgGEOVXoFWg/s2000/otto%20dix%202a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1591" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR4lwkCSEEab9K5IzySvL6JY23Fq2UQ4BQp5ytVo91s3FBydY3DvFE9J2UeqAyFR50ttyiln-RKN3kvOjmwnynomN_63tfMoI-Wt7jxGlqxSCcfbnlqu5b62eVSxI7i064KLVG8-30HaeRnSeLo_BqxDXu6I-wgxsl2V2XLuOo_05lm3DjZgGEOVXoFWg/s320/otto%20dix%202a.webp" width="255" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAXnKcliyywJJ9Xai1CNIIjOEaFeDIOiPLELvQn7Izq9fDA5Lr9ZyhPWG24NQsg7EKrITI_lY-WaghRvsku1eDPTe-BvvKcBBANkwxpVCDi4duS_vEnHZwDYh6vY0knouEdUV61X3ngZGpKSSLSJxrdD27MRDCnSKmr3J5v2sm87SGjATlFbqEoOLPqPo/s2000/otto%20dix%202b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1630" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAXnKcliyywJJ9Xai1CNIIjOEaFeDIOiPLELvQn7Izq9fDA5Lr9ZyhPWG24NQsg7EKrITI_lY-WaghRvsku1eDPTe-BvvKcBBANkwxpVCDi4duS_vEnHZwDYh6vY0knouEdUV61X3ngZGpKSSLSJxrdD27MRDCnSKmr3J5v2sm87SGjATlFbqEoOLPqPo/s320/otto%20dix%202b.webp" width="261" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh26cooXv1D6u7wdfN_nEJLZsFWiFvRecZX3Qulpfh5mVm-NfAcevHxAPDSkgmgmPUvITOKHqZPgZCbMXtYi98lNa8ewtimI4IW62uvG6VIizd_aBkN3lCUwVnxKCHaiKh9z68A2L8rEqUSVIbFske8wJEcoDQIvqNvHLIy6ok_OL3-D51XA0cz_nwKTNg/s2000/otto%20dix%202c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1559" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh26cooXv1D6u7wdfN_nEJLZsFWiFvRecZX3Qulpfh5mVm-NfAcevHxAPDSkgmgmPUvITOKHqZPgZCbMXtYi98lNa8ewtimI4IW62uvG6VIizd_aBkN3lCUwVnxKCHaiKh9z68A2L8rEqUSVIbFske8wJEcoDQIvqNvHLIy6ok_OL3-D51XA0cz_nwKTNg/s320/otto%20dix%202c.webp" width="249" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMV_4HnwtKk6fbxbbUKQkqHmLm5UMPGVWm0aQnQcKDpRhJpskixwRLlrCdnIlqls-ZpHqO-cXhSyL-Gj9gDKizNUJVVvEV_P6sql7nFyy93Xvo2Oig4JnQS4q2WvcNewF0llj93EBlXRalWFCIBVE62dZDrYNdjoYxJXRo7cwzfnKtrJQH85fMCrx9-IY/s2000/otto%20dix%202d.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1592" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjMV_4HnwtKk6fbxbbUKQkqHmLm5UMPGVWm0aQnQcKDpRhJpskixwRLlrCdnIlqls-ZpHqO-cXhSyL-Gj9gDKizNUJVVvEV_P6sql7nFyy93Xvo2Oig4JnQS4q2WvcNewF0llj93EBlXRalWFCIBVE62dZDrYNdjoYxJXRo7cwzfnKtrJQH85fMCrx9-IY/s320/otto%20dix%202d.webp" width="255" /></a></div><br /><div>Dix var en del av Dresden Sezession och senare <a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/07/secessionen-klimt-stuck-liebermann-pa.html">Berliner Secession</a>, och inspirerades även av Dada då han mötte George Grosz under åren kring 1920. Men redan innan dess hade hans sinnen skakats om av upplevelserna som soldat under första världskriget, där han stred vid slaget vid Somme, östfronten och Flandern. En serie etsningar/målningar från 1924 visar en sådan bredd av skräckscener att man kan föreställa sig hur djupt de minnena måste ha satt sig hos Dix och hans medsoldater.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGbgJpL5wXCIy_BnRd44h8AMi65VJIuvsQ5THZUk3h6xZV1vct_SXh1QygE_3DOCbHUFBIqKHxB9yBT3I6Ptt1uy7TRxHxDDRARApmmCtUYpHMxlXxunFj6qsTKYTcsqVGiJwJybTb5STONJCr1ozKtlkURBmO7Mss_MFHDL8lxewaL2gnLCvT-zOGFPI/s2312/otto%20dix%203a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2312" data-original-width="1734" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhGbgJpL5wXCIy_BnRd44h8AMi65VJIuvsQ5THZUk3h6xZV1vct_SXh1QygE_3DOCbHUFBIqKHxB9yBT3I6Ptt1uy7TRxHxDDRARApmmCtUYpHMxlXxunFj6qsTKYTcsqVGiJwJybTb5STONJCr1ozKtlkURBmO7Mss_MFHDL8lxewaL2gnLCvT-zOGFPI/s320/otto%20dix%203a.webp" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOT1mxoJ3t3X36fRgiUNEieoE9WZ58TUad5Cv65qjnd4tlmaCy5HECiHDx531fgaDNR2y_VzVIhV34HEjLM6Xmo2KWRrDqPg474OL2HuuC6c8bzPHpQHDJj-vMCzJRhE_kBsNWIHvTZYnOBnai3Njehpco_Ubia2jg_v0rMOP-ll7H8ra6CpIFyUiHALE/s2312/otto%20dix%203b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2312" data-original-width="1734" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOT1mxoJ3t3X36fRgiUNEieoE9WZ58TUad5Cv65qjnd4tlmaCy5HECiHDx531fgaDNR2y_VzVIhV34HEjLM6Xmo2KWRrDqPg474OL2HuuC6c8bzPHpQHDJj-vMCzJRhE_kBsNWIHvTZYnOBnai3Njehpco_Ubia2jg_v0rMOP-ll7H8ra6CpIFyUiHALE/s320/otto%20dix%203b.webp" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwPuRhubKqmaKUqSSZcQ7R3KJcqNYBIiM4k51TklIS84JTzzFV8SjPwPd3kAeOnNxRZ-FHOqOVoiBFdtBYFMZVrkTcE_Qv9hf82e_SWCmFnfQi8rS0ytIN45l1NHwc_dl2Obc_ayGKKCLjRCmJBgTZXrUQRjQFWtMwE2FZ89WrbbQMzvDSQS68hujKt1g/s2312/otto%20dix%203c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2312" data-original-width="1734" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwPuRhubKqmaKUqSSZcQ7R3KJcqNYBIiM4k51TklIS84JTzzFV8SjPwPd3kAeOnNxRZ-FHOqOVoiBFdtBYFMZVrkTcE_Qv9hf82e_SWCmFnfQi8rS0ytIN45l1NHwc_dl2Obc_ayGKKCLjRCmJBgTZXrUQRjQFWtMwE2FZ89WrbbQMzvDSQS68hujKt1g/s320/otto%20dix%203c.webp" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-rwgoTRO6CRZq_Dt6TDlQP90p89ieSdm5KEdQWZBrhNxlPz_JyaVJvCz-WU_FoiqRcyIkvfe1aKQYeoIsw3sbGEiOALRvIy_zpX8anw17eQ3H-Gw3x6_0wjuh8TN2GvkewBDpw3BfVDKmHpm_og6Er7B2PXA_wprpiam8atvUOJW9s-7YUbax9Hd18ks/s2000/otto%20dix%203d.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1623" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-rwgoTRO6CRZq_Dt6TDlQP90p89ieSdm5KEdQWZBrhNxlPz_JyaVJvCz-WU_FoiqRcyIkvfe1aKQYeoIsw3sbGEiOALRvIy_zpX8anw17eQ3H-Gw3x6_0wjuh8TN2GvkewBDpw3BfVDKmHpm_og6Er7B2PXA_wprpiam8atvUOJW9s-7YUbax9Hd18ks/s320/otto%20dix%203d.webp" width="260" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhogx4n_qIA_9uhRbW-XZMRUfElKGoBLx48o3Pt3BhllG97WTegA-SC7CO272oQsicfCjMU8R4kh92BhI2TXDVknqBblACo-0fKUbBM3jAHfYk4jjg1LQxbHzTDpBcLBrw0Y-rOdC0HReRxcYg1TYuMVScp2joHaGKC9zCdd03U8SxkmJ3VptEEtm7KBqk/s2312/otto%20dix%203e.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2312" data-original-width="1734" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhogx4n_qIA_9uhRbW-XZMRUfElKGoBLx48o3Pt3BhllG97WTegA-SC7CO272oQsicfCjMU8R4kh92BhI2TXDVknqBblACo-0fKUbBM3jAHfYk4jjg1LQxbHzTDpBcLBrw0Y-rOdC0HReRxcYg1TYuMVScp2joHaGKC9zCdd03U8SxkmJ3VptEEtm7KBqk/s320/otto%20dix%203e.webp" width="240" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL75JgU2c9kfXblYfnMqXa5uab_fBgvIdpncUfMRz2LcfPTtJo0SLVb_GRINfHSd8gx66guz5FtqKARDUsBbJ9yxu0J4gxMFPByAx8mUK5HJQrn01WQr25ZGstk6MC0N9L_Ld4UeYc12n_eH861RMXEoIUi2NSQFUFQqnM6OL-xJnVU-6MpiqlTF-IiZY/s2000/otto%20dix%203f.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1664" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhL75JgU2c9kfXblYfnMqXa5uab_fBgvIdpncUfMRz2LcfPTtJo0SLVb_GRINfHSd8gx66guz5FtqKARDUsBbJ9yxu0J4gxMFPByAx8mUK5HJQrn01WQr25ZGstk6MC0N9L_Ld4UeYc12n_eH861RMXEoIUi2NSQFUFQqnM6OL-xJnVU-6MpiqlTF-IiZY/s320/otto%20dix%203f.webp" width="266" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg48Vq0P4yxy4Zs5REFSV0cBGXcEwIxSOzkjedG-bgkfe9OABhHIFPJd2zAYw-vdx__vs89ct32hELsPIIiHrAZVN1MHAb2oAGGrOsqO_DvSjaCf5SxAqAxnNAwDRDVcFICoRuctWoeOrhT-Dj3GVC267HZuDMH6F2_5LLVGkyWwl7tvfJarP2vrArB5vA/s2000/otto%20dix%203g.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1630" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg48Vq0P4yxy4Zs5REFSV0cBGXcEwIxSOzkjedG-bgkfe9OABhHIFPJd2zAYw-vdx__vs89ct32hELsPIIiHrAZVN1MHAb2oAGGrOsqO_DvSjaCf5SxAqAxnNAwDRDVcFICoRuctWoeOrhT-Dj3GVC267HZuDMH6F2_5LLVGkyWwl7tvfJarP2vrArB5vA/s320/otto%20dix%203g.webp" width="261" /></a></div><br /><div>På storstädernas gator såg man många krigsinvalider, människor som skadats och nu drog omkring i grupp och försökte klara livhanken. Att avbilda dem var inte uppskattat. Utställningen visar en animering av Dix mest kända bild, gjord av Yael Bartana: Entartete Kunst Lebt (2010), där fler och fler av krymplingarna ansluter och stapplar fram i en oändlig marsch.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDH0Q1Ad77oKENZoH6U-JITxNr8BdEfsuzmDJMELin8nZIgv8yLKro7NQdL7Q2AAWa7C4NN-20m2_qwNJGEkKwM_0zw5W5mAQql2S-ejkqnk6lg-i0aVkHAGIDzqyDwZcmiCwgm1d1TTv8wb_lp7UN03i6Q1XiFsAcwJhxCsfHVtU9q10Ckb6qHxOBuT8/s2000/otto%20dix%204a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1570" data-original-width="2000" height="251" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDH0Q1Ad77oKENZoH6U-JITxNr8BdEfsuzmDJMELin8nZIgv8yLKro7NQdL7Q2AAWa7C4NN-20m2_qwNJGEkKwM_0zw5W5mAQql2S-ejkqnk6lg-i0aVkHAGIDzqyDwZcmiCwgm1d1TTv8wb_lp7UN03i6Q1XiFsAcwJhxCsfHVtU9q10Ckb6qHxOBuT8/s320/otto%20dix%204a.webp" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2A15_ufJGaGfsnxA8vfYnGTGgd9zQMO7mMSqR3GYUszrjzKhehbZYhuEXJ-SYdpYOc62T-egf0h4qSoUamJsf1HwvaI3qBFo-x4N5ahB_Vhqhbqz9pxYH_6BG-bGVKhivYhr13HPjaSNDbkk6EQB85lEjSgSs_j840OBpEZBIrojlkGQ31R0gW3K9tL8/s1999/otto%20dix%204b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1734" data-original-width="1999" height="278" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2A15_ufJGaGfsnxA8vfYnGTGgd9zQMO7mMSqR3GYUszrjzKhehbZYhuEXJ-SYdpYOc62T-egf0h4qSoUamJsf1HwvaI3qBFo-x4N5ahB_Vhqhbqz9pxYH_6BG-bGVKhivYhr13HPjaSNDbkk6EQB85lEjSgSs_j840OBpEZBIrojlkGQ31R0gW3K9tL8/s320/otto%20dix%204b.webp" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhV6a8ZjZ0hrbRIiRtVatG-Y85OfG8xaPx6-8BIYWpKHhLa7fgmhCD2l5SSg64d4aTjw7jtrra2acvNz53uoBrAb-VcOqh_Su0PfxHi9pQ2YRnWNnAfouVswYGZe-ZBxh9NdsO2SevR1D8ZyqRjIBAUEZOtjc8_SdamfQxkqR-G6X1s1xd-NKoc1lHQeKc/s2000/otto%20dix%204c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="2000" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhV6a8ZjZ0hrbRIiRtVatG-Y85OfG8xaPx6-8BIYWpKHhLa7fgmhCD2l5SSg64d4aTjw7jtrra2acvNz53uoBrAb-VcOqh_Su0PfxHi9pQ2YRnWNnAfouVswYGZe-ZBxh9NdsO2SevR1D8ZyqRjIBAUEZOtjc8_SdamfQxkqR-G6X1s1xd-NKoc1lHQeKc/s320/otto%20dix%204c.webp" width="320" /></a></div><br /><div>En annan fascinerande film i utställningen är Julian Rosefeldts <i><a href="https://www.julianrosefeldt.com/film-and-video-works/deep_gold/">Deep Gold</a></i> (2013/2014), egentligen en pendang till Luis Buñuels L'Âge d'Or men en god illustration av energin, dekadensen och hängivenheten i mellankrigstidens Berlin. Utklädda eller helt nakna människor rör sig inte bara på nattklubbar utan ute på de sönderbombade gatorna, dockor och kostymer med påsydda genitalier symboliserar den explicita sexualiseringen, <a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/06/the-teaches-of-peaches-anniversary-tour.html">Peaches</a> sjunger några relevanta strofer av sin musik och helhetsintrycket är både skrämmande och inbjudande.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQRPEKSstAHd9kMEkVG-2pmHlNF-8pmUaz9x2Ug8Jgo7pUyTEl4lG9wEFFDrAivE35tWdb5nIZvCMvayDFnscSUsy44ZaMn5BkFYQiEyfKDW44eU-Tz-_Zaf3lj0b92GsuYuApmvn2X_RZc9zIc9iz0gsldnhRCQGwTYqR3McVjS0RzMAO8HgN1zYjwlg/s2000/deep%20gold.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1333" data-original-width="2000" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQRPEKSstAHd9kMEkVG-2pmHlNF-8pmUaz9x2Ug8Jgo7pUyTEl4lG9wEFFDrAivE35tWdb5nIZvCMvayDFnscSUsy44ZaMn5BkFYQiEyfKDW44eU-Tz-_Zaf3lj0b92GsuYuApmvn2X_RZc9zIc9iz0gsldnhRCQGwTYqR3McVjS0RzMAO8HgN1zYjwlg/s320/deep%20gold.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>Utställningen Entartete Kunst i München 1937 innehöll flera av Otto Dix verk. Han fick lova att enbart måla okontroversiella motiv, vilket han motvilligt gjorde med vissa undantag - förutom de tavlor där han kunde smyga in samtidskritik finns det en oro även i de till synes harmoniska landskapen. När andra världskriget bröt ut blev han kommenderad till fronten igen.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcrLTKIhweN0Z1ighL43zPQ6EyoGLQ6zIP1meXdA_vYz38nq03KYZsNkD4hP1QGgaY3IfBTdGVty1a3fNI0wGIKVUB23SjJkAwfeYkirxRPDJ9BI5-GnH_3Wce27yiNtvrDNXOrFMZzElws2zyw1COES4IZorrBabSyH_-f0dc_bGrekPG6JOpv1ElGpk/s1999/otto%20dix%205a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1608" data-original-width="1999" height="257" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgcrLTKIhweN0Z1ighL43zPQ6EyoGLQ6zIP1meXdA_vYz38nq03KYZsNkD4hP1QGgaY3IfBTdGVty1a3fNI0wGIKVUB23SjJkAwfeYkirxRPDJ9BI5-GnH_3Wce27yiNtvrDNXOrFMZzElws2zyw1COES4IZorrBabSyH_-f0dc_bGrekPG6JOpv1ElGpk/s320/otto%20dix%205a.webp" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUPnU4zZQZqZK7lzEgGSRxvsqlWtkbFzlEaqaOMJoAk1fY0CzuDSJCbYHrNoIxf4sAKAYi8y0oLqKR4oQQJyqOL0Y_xBasTLPjPYwFqaJBtQbzxXLUF9qklrCijRs7LkSFVFr4JXGKNDP3WgmZ2Awq2PsQRDowv_laxxwaMymEcSGHQD2GgMFvPAbeLT0/s2000/otto%20dix%205b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1613" height="390" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUPnU4zZQZqZK7lzEgGSRxvsqlWtkbFzlEaqaOMJoAk1fY0CzuDSJCbYHrNoIxf4sAKAYi8y0oLqKR4oQQJyqOL0Y_xBasTLPjPYwFqaJBtQbzxXLUF9qklrCijRs7LkSFVFr4JXGKNDP3WgmZ2Awq2PsQRDowv_laxxwaMymEcSGHQD2GgMFvPAbeLT0/w315-h390/otto%20dix%205b.webp" width="315" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7IIkdOhdKJndM2yk7QSd66OJK3Ir096U86qRuUS8Z0ZZgfjrLcaH_0zC1SgIvbvdp7HnhAKF8UHQ2LrXWWtHoFZseuQKzVW76QzimEIYBka5Z0Ly5sy0f9EJyVa6_YXH_t3MozQP2rpeBUEif0NkOtgySk1GgcClKR-nH2DJtK21RlOZzBr7HF2vSMOw/s2000/otto%20dix%205c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="2000" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7IIkdOhdKJndM2yk7QSd66OJK3Ir096U86qRuUS8Z0ZZgfjrLcaH_0zC1SgIvbvdp7HnhAKF8UHQ2LrXWWtHoFZseuQKzVW76QzimEIYBka5Z0Ly5sy0f9EJyVa6_YXH_t3MozQP2rpeBUEif0NkOtgySk1GgcClKR-nH2DJtK21RlOZzBr7HF2vSMOw/s320/otto%20dix%205c.webp" width="320" /></a></div><br /><div>Efter kriget och fransk krigsfångenskap fokuserade Dix på att gestalta efterkrigsplågor och religiösa motiv, de sistnämnda ofta de med en underton av oro även i förment lyckliga scener.</div><div><br /></div><div><a href="https://www.deichtorhallen.de/en/ausstellung/dix-und-die-gegenwart">Länk till Deichtorhallens sida om Dix und die Gegenwart</a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiN60xMxNUcirNAlXtYa-X-ILI8gzUI0aEe6CybLngcTJDoiU4nbj04hSZ7jHKNCvTHWZvaF65zd9tbIPzxUufER60YRSMxauQk8kOmH5QqTPkvLM3tRABsQbzFoxguvT-xireLBTRcXy3qhe1f8hHQj7y5bnDHbjeI46Ge9V4VGjhzdbcYj2xUjVLZS6E/s2000/otto%20dix%206a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1644" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiN60xMxNUcirNAlXtYa-X-ILI8gzUI0aEe6CybLngcTJDoiU4nbj04hSZ7jHKNCvTHWZvaF65zd9tbIPzxUufER60YRSMxauQk8kOmH5QqTPkvLM3tRABsQbzFoxguvT-xireLBTRcXy3qhe1f8hHQj7y5bnDHbjeI46Ge9V4VGjhzdbcYj2xUjVLZS6E/s320/otto%20dix%206a.webp" width="263" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0E0bfqDrDJd59cCyh-DEZYXWjJb4ASzJLe0a8BiMa58RZ42HIPHoIzhCQP2f-koiuUbXbI1g3LJVW-MxrX7V3GGPjtGIWqVQ1cy9Ywyb-o52_5uYU0qwwkZqMzNG0IMKuuAtND9J5fHGf0gYqprn2oiPGqhSbT3BTA4caZAlF3bgHhAzRi-rUyoPuWbI/s2000/otto%20dix%206b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1647" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0E0bfqDrDJd59cCyh-DEZYXWjJb4ASzJLe0a8BiMa58RZ42HIPHoIzhCQP2f-koiuUbXbI1g3LJVW-MxrX7V3GGPjtGIWqVQ1cy9Ywyb-o52_5uYU0qwwkZqMzNG0IMKuuAtND9J5fHGf0gYqprn2oiPGqhSbT3BTA4caZAlF3bgHhAzRi-rUyoPuWbI/s320/otto%20dix%206b.webp" width="264" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijE4MeaWdWdi4RPcBPv9IPycABvjUhdd_9Kq2KAhrxSY4dWtBw25ijS9IurEl2HRUZeRFYRN0aHWLASPg3qsI7lTcifCDxEv7jaTo8b8gjIW_OHSBCs4iIrBfVW64C4xBXExmNIQSqS_P-56xSwjNe9zO7RZtvqULqqdKKoSynS034V1B1ZlLuAAp1LEs/s2000/otto%20dix%206c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEijE4MeaWdWdi4RPcBPv9IPycABvjUhdd_9Kq2KAhrxSY4dWtBw25ijS9IurEl2HRUZeRFYRN0aHWLASPg3qsI7lTcifCDxEv7jaTo8b8gjIW_OHSBCs4iIrBfVW64C4xBXExmNIQSqS_P-56xSwjNe9zO7RZtvqULqqdKKoSynS034V1B1ZlLuAAp1LEs/s320/otto%20dix%206c.webp" width="256" /></a></div><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-19014896297411845312024-03-13T11:42:00.025+00:002024-03-13T11:42:00.235+00:00Dune: Part Two<div>Paul har redan börjat oroas av de vaga syner han ser, om hur hans handlingar kommer att driva miljontals människor i döden över hela galaxen. Han vill ta avstånd från de tecken som Fremen, det fria ökenfolket som räddade dem från huset Harkonnens attack, ser på att han är mannen som de väntar på enligt en profetia. Pauls mor Lady Jessica ser däremot chansen att befästa deras position på Arrakis och uppfylla profetian vare sig den är sann eller ej.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL9d6Uo0hmhampOCML0O4DXYhBev-U5_qWCAKqmVrz7ipUzjCEzJlAX4lpCD2TjS6jizTVvlpbHcfTRu6Nv2bf42KPDpBE0OTulM6MamFCH_058KgWzyKQFZFYFsZLcnSymjgy1rvr5o4LBnW2d6GSiHWUc_wqss-85m2o4fkP6seYh5Ug8hmWTpVp7yU/s1000/dune%202%20a.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="563" data-original-width="1000" height="226" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjL9d6Uo0hmhampOCML0O4DXYhBev-U5_qWCAKqmVrz7ipUzjCEzJlAX4lpCD2TjS6jizTVvlpbHcfTRu6Nv2bf42KPDpBE0OTulM6MamFCH_058KgWzyKQFZFYFsZLcnSymjgy1rvr5o4LBnW2d6GSiHWUc_wqss-85m2o4fkP6seYh5Ug8hmWTpVp7yU/w402-h226/dune%202%20a.webp" width="402" /></a></div><br /><div>Först gäller det att överleva i den obarmhärtiga världen av sand. Paul lär sig av Fremen samtidigt som de prövar honom - kan han överhuvudtaget klara sig i öknen och räknas som en av dem? Är det kanske ändå så att han är den Messias de väntar på, Lisan al Gaib, som skall komma till dem från en annan värld. Det är spännande när filmen visar hur några önskar att han skall vara den, medan andra avfärdar förväntningarna som vilda drömmar och manipulation - inte minst Chani, den unga kvinnan som Paul dragits till sedan han såg henne i sina drömmar.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-f35XgX7LEeEtwdcrChOfAIFI1FQonsCbNW26YO6RaBHUp8mSI4x439W4EZ8lgXYHpDi48nMyUmd3m6G3-RsxuTDAQ13D8FU4VUqofBKwOFeHKw9YSm9GMqvJtVB5MgMaHOp6ivPHou-1hoF0kqQN0zzxO10SfQdMFZNk73JE4rERy8bWL-TccyquKtg/s1200/dune%202%20b.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="816" data-original-width="1200" height="274" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-f35XgX7LEeEtwdcrChOfAIFI1FQonsCbNW26YO6RaBHUp8mSI4x439W4EZ8lgXYHpDi48nMyUmd3m6G3-RsxuTDAQ13D8FU4VUqofBKwOFeHKw9YSm9GMqvJtVB5MgMaHOp6ivPHou-1hoF0kqQN0zzxO10SfQdMFZNk73JE4rERy8bWL-TccyquKtg/w402-h274/dune%202%20b.webp" width="402" /></a></div><br /><div>Harkonnen har återvänt till styret av Arrakis, men Fremen saboterar skickligt kryddskördningen till Harkonnens stora förtret. Pauls ställning bland Fremen växer allteftersom han deltar i riskfyllda och lyckade angrepp på Harkonnens utsända. Men hur mycket hjälper det att alla Arrakis stridsdugliga invånare står bakom honom när deras motståndare har enorma härar att sända mot dem? Det kämpande folket på Arrakis är imponerande men bleknar inför scenerna från Harkonnens hemplanet - stora, kalla byggnadsverk uppförda för att understryka huset Harkonnens anspråk på makt och hänsynslösheten inför att ta den från andra. Kan Muad'Dib, den lilla sandmusen, splittra det stora kejserliga imperiet med alla adliga hus som regerat i sekler, och Bene Gesserit som styrt galaxens öde ännu längre från en plats strax bakom deras troner? Vad händer med Paul om han accepterar sin roll som Lisan al Gaib?</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWFXTykYtZ_6MKoQdgc4LypQRrrKKZB3oDJKGDRSBB6ZwSa3v2sI3jwNorKrMWVJyC9uE0qIqnvesJHYENwrhu5MvAxrcb9cWVkhu3tQJGAfF3UateXG5kU79jHuTmYZWUdX3duaPI9IOFedDPHb3r6BGcbmT-ia8CCicKNr15KYATPrQ6rAUoUIDnr5w/s1200/dune%202%20c.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="503" data-original-width="1200" height="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhWFXTykYtZ_6MKoQdgc4LypQRrrKKZB3oDJKGDRSBB6ZwSa3v2sI3jwNorKrMWVJyC9uE0qIqnvesJHYENwrhu5MvAxrcb9cWVkhu3tQJGAfF3UateXG5kU79jHuTmYZWUdX3duaPI9IOFedDPHb3r6BGcbmT-ia8CCicKNr15KYATPrQ6rAUoUIDnr5w/w401-h168/dune%202%20c.jpg" width="401" /></a></div><br /><div>Även om man känner eller gissar hur historien skall gå är det hur den berättas som är avgörande. Denis Villeneuve låter berättelsen ta tid, inte bara i ordlösa kamerasvepningar över anslående sandlandskap och mäktiga palatsinteriörer utan i striderna som i sig sker snabbt men tydligt; och i de prövningar som Paul och Lady Jessica ger sig in i - åskådaren får varje gång se vad som står på spel för personen. Öknen är bara en av de många hårda ställen i galaxen som kan krama livet ur någon som inte har styrkan att kämpa för sin plats i världen.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh97hx94TMBLOCxMkoBgRAHRdec2DbQxtHpKbC8gvwx3pG-aXiB_Pi3eeRJJlkoKi2ObJToxxPS8qLIPWGKDbLXQSzhdzVM2DAkEvc7pOe8DeHaf6MdqYarNLOCalwuMHa3doRp3R9PuWsfWnP5mHLUJAaAwP5vd3e2i82Z69NmZaTqZZpGk0b9LXbEp34/s800/dune%202%20e.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="800" height="207" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh97hx94TMBLOCxMkoBgRAHRdec2DbQxtHpKbC8gvwx3pG-aXiB_Pi3eeRJJlkoKi2ObJToxxPS8qLIPWGKDbLXQSzhdzVM2DAkEvc7pOe8DeHaf6MdqYarNLOCalwuMHa3doRp3R9PuWsfWnP5mHLUJAaAwP5vd3e2i82Z69NmZaTqZZpGk0b9LXbEp34/w414-h207/dune%202%20e.webp" width="414" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-13045349249441881722024-03-11T11:12:00.002+00:002024-03-11T13:19:53.104+00:00Vargarna från evighetens skog av Karl Ove Knausgård<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-eWru3EIW2n3DskWLgi7CGiER3FugLxlS4ohrV-JUj-F3xselXy6zBeBe5URiyYITn_kEv0UcU5sdoBohO1f1LihHwg9jbP1Rk77qJPya_mobv49_fCVxloqVOXy_wyN4QALoVLQCmnpFUA06rVXTqXKcf0Cu2zbHCut6PjNjCgMEa2N6bXLLe3W-q9Y/s543/karl%20ove%20knausg%C3%A5rd%20vargarna.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="543" data-original-width="350" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-eWru3EIW2n3DskWLgi7CGiER3FugLxlS4ohrV-JUj-F3xselXy6zBeBe5URiyYITn_kEv0UcU5sdoBohO1f1LihHwg9jbP1Rk77qJPya_mobv49_fCVxloqVOXy_wyN4QALoVLQCmnpFUA06rVXTqXKcf0Cu2zbHCut6PjNjCgMEa2N6bXLLe3W-q9Y/s320/karl%20ove%20knausg%C3%A5rd%20vargarna.jpg" width="206" /></a></div>Det vore egentligen bättre att börja läsa boken <i>Vargarna från evighetens skog</i> utan att tänka på den som uppföljaren till <i><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/12/morgonstjarnan-av-karl-ove-knausgard.html">Morgonstjärnan</a></i>, för man kan fastna i att leta efter övernaturliga förebud i naturen av det slag som Morgonstjärnan var rik på. Men ett par hjortar utanför fönstret är det man får, inget mer. Inte heller några existentiella tankar grundade i kristendom, utan tvärtom funderingar om livet och döden ur rent vetenskapliga och icke-religiösa perspektiv (vilket bör noteras är två skilda förhållningssätt vilka dock sammanfaller just här). Så kanske är det ändå bra att man börjar läsa Vargarna... med samma uppmärksamhet som Morgonstjärnan.</div><div><br /></div><div>Efter en kort och litet chockerande upptakt följer vi i över halva boken Syvert <span face="arial, sans-serif" style="background-color: white; color: #4d5156; font-size: 14px;">Løy</span>ning, en nittonårig kille som år 1986 just muckat från lumpen och är tillbaka i föräldrahemmet utan klara mål för livet. Festa och flirta med tjejer är vad som ligger närmast för honom. Det skulle kunna vara en banal ungdomsskildring (och det är egentligen inte något fel med det, Knausgård gör det lika bra som sina norska samtida), men det är tänkvärt hur det även i den unge Syverts liv dyker upp ställningstaganden och tankar om döden och livet, nu i en icke-religiös kontext. Det betyder att Syvert inte har de verktyg att närma sig frågorna som en kristen människa skulle ha, vilket dock inte gör honom hjälplös eller rådlös.</div><div><br /></div><div>För en del personer som ger titel åt de följande kapitlen kan vi gissa hur deras historier kommer att knytas samman. Andra kortare kapitel tycks infogade för att ge utdelning längre fram i berättelsen, men de känns ändå inte ofullbordade för den sakens skull. Nästa person att ges en längre och fylligare gestaltning är Alevtina i Moskva. Liksom med Syvert kommer vi att möta henne vid mer än ett tillfälle i livet, med åratal däremellan som ekar fram i andras repliker eller i huvudpersonernas egna minnen. Det är ett sätt att visa förtroende för läsaren: man får själv jämföra hur förhållandena för tjugo år sedan eller mer förändrades, med eller mot personernas förhoppningar.</div><div><br /></div><div>Syvert är en bra karaktär som man kan förstå även om hans bakgrund och planer för dagen skiljer sig från ens egna. En Knausgård-kille, fast mindre självdestruktiv än tidigare huvudpersoner. Alevtina är berättad med än mer psykologiskt djup, i synnerhet en besvikelse eller tomhet inför livet som inte överdrivs och därför blir än mer förståelig och något för många att identifiera sig med. I hennes liv finns också den starka kärleken till litteraturen (och musiken) som förmedlar känslan av att författare, musiker och det de frambringar är viktigt.</div><div><br /></div><div>Om Morgonstjärnan ofta återkom till den nödvändiga omsorgen om barnen, får vi i Vargarna... istället skildringar av matlagning, som en kärlekshandling eller något nödvändigt. Syvert har varit kock i lumpen och tycker om att använda sina kunskaper vid spisen. Alevtina måste ibland steka ihop något ur ett halvtomt kylskåp eller klara sig utan om hon sovit över en måltid.</div><div><br /></div><div>Men visst är Vargarna... kopplad till händelserna i Morgonstjärnan, och det skall bli spännande att läsa vidare i det stora verket som inte väljer <i>en</i> förklaring till frågorna om liv och död utan låter människor analysera och fundera på sina egna sätt.</div><div><br />
<b>Fler böcker av Karl Ove Knausgård:</b><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.com/2009/12/ute-av-verden-av-karl-ove-knausgard.html">Ute av verden</a></div><div><a href="http://kulturdelen.blogspot.com/2010/08/en-tid-for-alt-av-karl-ove-knausgard.html">En tid for alt</a><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2015/04/min-kamp-av-karl-ove-knausgard.html">Min kamp</a><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2015/08/min-kamp-2-av-karl-ove-knausgard.html">Min kamp 2</a> <br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2015/10/min-kamp-3-av-karl-ove-knausgard.html">Min kamp 3</a> </div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/12/morgonstjarnan-av-karl-ove-knausgard.html">Morgonstjärnan</a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-72945799097172644782024-03-10T14:16:00.000+00:002024-03-10T14:16:59.124+00:00Senay Berhe på Fotografiska<div>Senay Berhe visas på Fotografiska som Emerging Artist i år, men hans artistiska karriär sträcker sig över femton år, säkert mer, och visar en stor säkerhet i blicken och metoden att fånga det han vill. Han finner linjer och ytor som tilltalar ögat i vardagliga scener. Ur rätt vinkel och ibland med litet handpåläggning skapar han bilder som både visar något välkänt - en arm, ett huvud, en stolpe - och något tidlöst och ypperligt estetiskt.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVuVFrT0x2P7f760GX-Cco1bo19H_A18te59DYIfGEbaNEFkIsRAhvPRcj57v2NminkX3XtbU61d4sLCt-o21OZ9poSKp-Ck7O6K3Jt6nzXOCfoOiz8cEKYtuP8M4IrkXXJAeGgnt9zEzHCZivPmcZQONauvNEK3YzZNhVpKcCqasPlUTQu6UqCWEYK-M/s2880/senay%20berhe.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2880" data-original-width="1920" height="391" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVuVFrT0x2P7f760GX-Cco1bo19H_A18te59DYIfGEbaNEFkIsRAhvPRcj57v2NminkX3XtbU61d4sLCt-o21OZ9poSKp-Ck7O6K3Jt6nzXOCfoOiz8cEKYtuP8M4IrkXXJAeGgnt9zEzHCZivPmcZQONauvNEK3YzZNhVpKcCqasPlUTQu6UqCWEYK-M/w260-h391/senay%20berhe.png" width="260" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0xhLXO_MVKessulVOWdqHpzCJqKwJ6eQh9d_OvHcFRyhxGNtJ4Ue8FfNBHDzoe1QohpdHSYwmYgpmKad3nIKp1nkBS825ZEWUjFXy_bqsbiioxTfao7Q9Op1RCNSLaqteXP6R_g_2gmfjX7d6ivGym6RW88sCzzAWhQHpcnlWJKpyDgy_OjTxMs1Ivks/s2559/senay%20berhe%202.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2559" data-original-width="1920" height="352" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh0xhLXO_MVKessulVOWdqHpzCJqKwJ6eQh9d_OvHcFRyhxGNtJ4Ue8FfNBHDzoe1QohpdHSYwmYgpmKad3nIKp1nkBS825ZEWUjFXy_bqsbiioxTfao7Q9Op1RCNSLaqteXP6R_g_2gmfjX7d6ivGym6RW88sCzzAWhQHpcnlWJKpyDgy_OjTxMs1Ivks/w264-h352/senay%20berhe%202.webp" width="264" /></a></div><br /><div>På Fotografiskas utställning av hans bilder, som fått namnet <i>A Familiar Feeling of Now</i>, kan ett foto vara böjt som kring en osynlig cylinder, eller vikt runt ett hörn.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzuZQDr-JgEQkz9349XGvC8TsNwAU5BibCu1SUdbfm6_pWctnrppL7ciNYb8jOYZcHLH-0vPukU_fmryJpT6DJLYKXwDmKWcwb1dVpHxQTZD0ECy-r_0rZdDJu7pSZ9gYJX4il1XPoHjxnWdLuKNfNC_Dr1nYvV-r-_q8K5sxDGB1GHuE0MJMvXGoVmuk/s2000/senay%20berhe%203a.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1519" height="352" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjzuZQDr-JgEQkz9349XGvC8TsNwAU5BibCu1SUdbfm6_pWctnrppL7ciNYb8jOYZcHLH-0vPukU_fmryJpT6DJLYKXwDmKWcwb1dVpHxQTZD0ECy-r_0rZdDJu7pSZ9gYJX4il1XPoHjxnWdLuKNfNC_Dr1nYvV-r-_q8K5sxDGB1GHuE0MJMvXGoVmuk/w267-h352/senay%20berhe%203a.png" width="267" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHRqMp-B-f2gbZiwcRb1e80b1cDZSLiB8csSPSe36z_AnE-vJCTH0xck5lh0WUbRtyLW2IcAHKxjOhdYolnS0JmxpqFT8q-Mx1kK-fxn1JIyR5ZCu44ksmug9BvhMBsXWb3s-73lIx-J9bnhtLhC9txLvkvTPMqIe1oMwexMhI2VhQ6_ttEP4FhZgK9tY/s2000/senay%20berhe%203b.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1890" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHRqMp-B-f2gbZiwcRb1e80b1cDZSLiB8csSPSe36z_AnE-vJCTH0xck5lh0WUbRtyLW2IcAHKxjOhdYolnS0JmxpqFT8q-Mx1kK-fxn1JIyR5ZCu44ksmug9BvhMBsXWb3s-73lIx-J9bnhtLhC9txLvkvTPMqIe1oMwexMhI2VhQ6_ttEP4FhZgK9tY/s320/senay%20berhe%203b.png" width="302" /></a></div><br /><div>Bilderna är inte enbart estetiskt tilltalande dekorationer, utan har en tyngd av att de talar från någon annans vardag. Vi får dela de ögonblicken av skönhet från någon annans liv.</div><div><br /></div><div><a href="https://stockholm.fotografiska.com/en/exhibitions/senay-berhe">Länk till Fotografiskas sida om Senay Berhe</a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ8OFCEl5oPX6thicXQqgGrNTwpE25RRrcSZw2qXe19tZNkntrtzUA43gZJ6eSYr2i9koR-nL_slxkIwVzCip5vQ9py52MmnVHV-WlbE0fb8QTMH2_ePpyW1UsFTEvFPQ3lfwHvbTroQQ3muLY9P4zeitW-WXbE5RWVVFnGHO2lAPvorvzjXXxbUaLROo/s2000/senay%20berhe%204a.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1159" height="422" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiJ8OFCEl5oPX6thicXQqgGrNTwpE25RRrcSZw2qXe19tZNkntrtzUA43gZJ6eSYr2i9koR-nL_slxkIwVzCip5vQ9py52MmnVHV-WlbE0fb8QTMH2_ePpyW1UsFTEvFPQ3lfwHvbTroQQ3muLY9P4zeitW-WXbE5RWVVFnGHO2lAPvorvzjXXxbUaLROo/w244-h422/senay%20berhe%204a.png" width="244" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhgyVnWNaSE_J4gzpxJ9KqxpKuzQijojaTOr7O8SRRnACxpL2THvK3B-ec3K2mVJGIiDZ0FIOuplmDswrYphG9oImKd67_BRou0UL1cT1k0VSyd1SUwBL_ysOtK6vA3MA9S1ohiRhSFfI6DRION2AdPxda4gngLenRCRwyCSJQDfQ9jtcIgO_1cBZm-Ms/s2000/senay%20berhe%204b.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1756" height="364" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhgyVnWNaSE_J4gzpxJ9KqxpKuzQijojaTOr7O8SRRnACxpL2THvK3B-ec3K2mVJGIiDZ0FIOuplmDswrYphG9oImKd67_BRou0UL1cT1k0VSyd1SUwBL_ysOtK6vA3MA9S1ohiRhSFfI6DRION2AdPxda4gngLenRCRwyCSJQDfQ9jtcIgO_1cBZm-Ms/w320-h364/senay%20berhe%204b.png" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinxO4kcq-h3eWslu4vzayjjQoftq9IxHDjFVv93IP2J0uEizVDkBRdkrAHJCDGKES8ZhDUSED52jfe7fa6rEaccYjuZCSV-djB1g-gXn2cj0bWwTqNmBs7bIg8EjZNXVQ2pkX5tCbZR7CRn5e_Qt-1aO_9D23F67nAj0qu6GfyWOehTkgAVL_lyCE7gbc/s2000/senay%20berhe%204c.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="1631" height="395" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEinxO4kcq-h3eWslu4vzayjjQoftq9IxHDjFVv93IP2J0uEizVDkBRdkrAHJCDGKES8ZhDUSED52jfe7fa6rEaccYjuZCSV-djB1g-gXn2cj0bWwTqNmBs7bIg8EjZNXVQ2pkX5tCbZR7CRn5e_Qt-1aO_9D23F67nAj0qu6GfyWOehTkgAVL_lyCE7gbc/w322-h395/senay%20berhe%204c.png" width="322" /></a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-84369393585541659152024-03-08T12:30:00.026+01:002024-03-08T12:30:00.136+01:00Fritt fall<div>Kommer vi ens att få se Samuel? De flesta som bänkar sig för att se <i>Fritt fall</i> (<i>Anatomy of a Fall</i>) vet nog att den handlar om utredningen kring hans död tidigt i filmen. I de inledande scenerna hör vi bara från honom på övervåningen, den olidliga höga musiken han verkar spela enbart för att störa intervjun med hustrun Sandra på nedervåningen. Därefter följer vi parets son Daniel som tar ut hunden Snoop på en promenad i snön. När pojken sedan kommer tillbaka ligger pappan död nedanför huset.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI3DT9KhCYW9aF2D_5YVK14x5hXmfCufw7aB9j8anqACPz0jFR_yGbdN9LHQj7vccaG3QFwZiC5yFan_KAQMoA3Wi7TwFR34cOA6qMmAJhqw8RftKdVtwV5EsebqREPhjQn9GMHB6krj2C0zpI_Qa5QG4N_UZhDA9p4_qM9lumk_BFPCjvc3wDi45T3VE/s3996/anatomy%20of%20a%20fall%201.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2160" data-original-width="3996" height="224" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgI3DT9KhCYW9aF2D_5YVK14x5hXmfCufw7aB9j8anqACPz0jFR_yGbdN9LHQj7vccaG3QFwZiC5yFan_KAQMoA3Wi7TwFR34cOA6qMmAJhqw8RftKdVtwV5EsebqREPhjQn9GMHB6krj2C0zpI_Qa5QG4N_UZhDA9p4_qM9lumk_BFPCjvc3wDi45T3VE/w413-h224/anatomy%20of%20a%20fall%201.jpeg" width="413" /></a></div><br /><div>Det händer alltid saker utanför vår egen uppmärksamhet och oftast behöver vi inte veta allt för att tycka oss ha koll på läget. Men nu måste man undersöka, analysera och rekonstruera vad som hände under de kritiska minuter då Daniel var ute med hunden, Sandra var kvar i huset och Samuel störtade mot sin död. Vem är huvudmisstänkt när någon dör oväntat? Jo, maken/makan, och snart står Sandra åtalad. Hennes försvarsadvokat är Vincent, en nära vän sedan länge.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWVwkhDjrRhySN5ha9oTt7nPGGErWbu84G6Cv-2BQ4OPXXUUcDALaUT3o7H4sa0LUHyQs4LEm9NYb6tyzgUTR9ACuocz8P0Dxl4_GND6-msJKBvLLSE9cBsTV4rpsIasE3PBk3qJaD0XMWNv0-bLZgBJbE2uZ_lCS6r1NkcOSplV1MLqWTB8K6l51AssA/s1000/anatomy%20of%20a%20fall%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWVwkhDjrRhySN5ha9oTt7nPGGErWbu84G6Cv-2BQ4OPXXUUcDALaUT3o7H4sa0LUHyQs4LEm9NYb6tyzgUTR9ACuocz8P0Dxl4_GND6-msJKBvLLSE9cBsTV4rpsIasE3PBk3qJaD0XMWNv0-bLZgBJbE2uZ_lCS6r1NkcOSplV1MLqWTB8K6l51AssA/w406-h270/anatomy%20of%20a%20fall%202.jpg" width="406" /></a></div><br /><div>Det är inte ett stiliserat amerikanskt rättegångsdrama i igenkännbar stil som vi hamnar i, utan förhör av Sandra och av inkallade experter där det snabbt kan växla fram och tillbaka vem som ställer frågor och vem som svarar. Det torde vara förvirrande för en redan pressad svarande, men filmen spelar inte upp någon känsla av utsatthet hos Sandra, inte heller över det faktum att man kräver att hon genomgående talar franska trots att det inte är hennes modersmål. Rent allmänt är det så att filmen väljer (och oftast lyckas med) en svårnavigerad balans mellan att vara oprecis och oförutsägbar, och att visa extremt mycket fakta i fallet utan att spela på publikens känslosträngar. Några huvudpersoner har en antydan till att vara stereotypa men mest för att skapa en distans mellan dem och åskådarna: åklagaren har rakad skalle så att han liknar en fotbollshuligan, Sandra är samlad och allvarlig och visar endast sällan ögonblick av sorg.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwcipvdXi31spsMJI4HPtUWH66bAWklOXNa528EUPzu1IkMutPvUF-nfcKr-5_Zcinye9Bl2IhzZ2UMstkGy-8XjDh6rzn4lxEWjfyaNVqD7YRHdKiZu94CN0DKUQZxeZ4X93hZM1wk_r9hONmy1jpfbI0erVJKK7tJ0cUz9oJmieZ46tRUVKzotxTuwg/s1200/anatomy%20of%20a%20fall%203.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="675" data-original-width="1200" height="227" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwcipvdXi31spsMJI4HPtUWH66bAWklOXNa528EUPzu1IkMutPvUF-nfcKr-5_Zcinye9Bl2IhzZ2UMstkGy-8XjDh6rzn4lxEWjfyaNVqD7YRHdKiZu94CN0DKUQZxeZ4X93hZM1wk_r9hONmy1jpfbI0erVJKK7tJ0cUz9oJmieZ46tRUVKzotxTuwg/w403-h227/anatomy%20of%20a%20fall%203.webp" width="403" /></a></div><br /><div>Rättegången börjar med två helt motstridiga försök till rekonstruktion av hur Samuel föll mot sin död. Redan i detta skede när man enbart tekniska ledtrådar skall betraktas och användas står det klart att de kan tolkas helt olika beroende på uttolkarens kynne. Samuels psykolog då, borde inte han ha den fulla bilden av Samuels sinnestillstånd? Men även om man borde öppna sig för sin psykolog så kan man alltid välja vilken del av verkligheten, eller vilken egen tolkning som man berättar. Som Sandra säger, det de hör är bara en liten bit av hela det livet som de hade tillsammans.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHJi4KApzU2jyZCoiu-_1OrrJ49OXydrbyNi84NeOtp50HGNlzh8a2hmW4spCJEfsXaeWLqzCbOuMjq2pA_Eg_M-GQGsWd_0mecBvoVIDEsMUpi-GbclWoF6HZdSLrwTA58cITI_Bea7QTvG-4VKyJlWd7ZQ0G71hekGZXe1E8kU_CyjbQKoxNNM_uGg/s1400/anatomy%20of%20a%20fall%204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="928" data-original-width="1400" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoHJi4KApzU2jyZCoiu-_1OrrJ49OXydrbyNi84NeOtp50HGNlzh8a2hmW4spCJEfsXaeWLqzCbOuMjq2pA_Eg_M-GQGsWd_0mecBvoVIDEsMUpi-GbclWoF6HZdSLrwTA58cITI_Bea7QTvG-4VKyJlWd7ZQ0G71hekGZXe1E8kU_CyjbQKoxNNM_uGg/w405-h269/anatomy%20of%20a%20fall%204.jpg" width="405" /></a></div><br /><div>Mer och mer blir rättegången inte till en utredning av hur Samuel dog, utan en blottläggning av Sandras och Samuels äktenskap, med nästan osannolikt mycket fakta vilket ändå inte kan ge ett entydigt svar på frågan om Sandra mördade Samuel. Filmen är utan tvekan ett självständigt verk men det är intressant hur viktiga verk ur världshistorien skymtar i handlingen: Virginia Woolfs Ett eget rum men med omvända förtecken, Juli Zehs bok <i><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2010/01/schilf-av-juli-zeh.html">Schilf</a></i> (som ju råkar heta Fritt fall på svenska) och förstås Franz Kafkas Processen, då rättegångens fokus glider över i att utreda Sandras karaktär och moral. Då Sandra själv är så återhållsam med sina känslor får vi åskådare en distans till hennes öde och kan själva väga de oklara indicierna mot varandra, som om vi också vore de domare som vi samtidigt inser aldrig kommer att kunna hitta den exakta sanningen. Vi lika litet som de.</div><div><br /></div><div><blockquote>You! Hypocrite lecteur! – mon semblable, -mon frère!</blockquote></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKVaLanyThyuM0doIa48KES83dwIiM0giPNuUF9Ea24TOjfgCkvNGvxFv9kvzP3pZ7VwRLkU5sPws_-8ENzLZeeI7hlOlT7leZEL7Txt-8WF75LDsPUfE_JSax6TxTJSQh0jYNsnQZVy31mpb4jNG5OPGhRz35AH-7TitL_PqTWPRnpm86DNXfQuKI438/s2000/anatomy%20of%20a%20fall%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="2000" height="301" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKVaLanyThyuM0doIa48KES83dwIiM0giPNuUF9Ea24TOjfgCkvNGvxFv9kvzP3pZ7VwRLkU5sPws_-8ENzLZeeI7hlOlT7leZEL7Txt-8WF75LDsPUfE_JSax6TxTJSQh0jYNsnQZVy31mpb4jNG5OPGhRz35AH-7TitL_PqTWPRnpm86DNXfQuKI438/w402-h301/anatomy%20of%20a%20fall%205.jpg" width="402" /></a></div><br /><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-66575176194721893982024-03-06T12:11:00.000+01:002024-03-06T12:11:00.143+01:00Foundation and Empire av Isaac Asimov<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTVfUsoAdoVmacrIxLspFZ9NMTUCUhM2sMkoMVIRuWMtJsx52YTnBtPgYoVhi5Q-YDVVJC5gIQVVfUvKqwIMWVtLYDStOh8Su7JjZjUVUxPGVN2TT5V275eb-clxq3eMdkEKjmDWD6oO8wLIbx9-jgI9DZrETntGZRIfvOnN8FPCZ4MVmAgsEp0lKWUoU/s400/isaac%20asimov%20foundation-and-empire.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="262" height="340" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTVfUsoAdoVmacrIxLspFZ9NMTUCUhM2sMkoMVIRuWMtJsx52YTnBtPgYoVhi5Q-YDVVJC5gIQVVfUvKqwIMWVtLYDStOh8Su7JjZjUVUxPGVN2TT5V275eb-clxq3eMdkEKjmDWD6oO8wLIbx9-jgI9DZrETntGZRIfvOnN8FPCZ4MVmAgsEp0lKWUoU/w223-h340/isaac%20asimov%20foundation-and-empire.jpg" width="223" /></a></div>Skall Stiftelsen nu kunna stå emot den tilltagande anarkin och kunna vara en bastion mot barbariet som Hari Seldon förutspådde (genom matematiknischen psykoanalys) skulle uppstå när det galaktiska imperiet började vittra sönder? Till en början ser det bra ut. Stiftelsen står för en stadga som flera planeter vill liera sig med, även om några nyckelspelare hyser tvivel.</div><div><br /></div><div>Men nej, sönderfallet fortsätter och barbarin breder ut sig i mindre sammanslutningar av planeter. Och fastän Stiftelsen har en stor roll som ledande handelsplanet (med de misstankar som följer av just det), så börjar den själv dra åt det diktatoriska hållet. Kan Hari Seldon ha sett det komma? Nu är det snart dags för ett nytt av hans inspelade framträdanden och förväntningarna är höga.</div><div><br /></div><div>Samtidigt har det uppstått ett nytt hot mot galaxen: någon som kallas Mulan tar makten över fler och fler planeter. Det är närmast obegripligt hur snabbt och grundligt de angripna planeterna ger upp, men det kan delvis förklaras av att Mulan ryktas vara mutant. Hur ser han ut och vad har han för krafter? Det är det mycket få människor som vet.</div><div><br /></div><div>Denna händelseutveckling kan inte Hari Seldon ha förutsett. Vad som händer är mycket oroande för de långsiktiga planerna för galaxen. Psykologen Ebling Mis inser att hoppet står till den Andra Stiftelsen som Seldon grundade. Dock är dess plats okänd, det enda man vet är att den grundades "i andra ändan av galaxen" men inte mer än så. Tillsammans med det äkta paret Toran och Bayta vilka är agenter för Stiftelsen, och förvånande nog också Mulans underliga clown Magnifico som kan ha viktig information, reser Ebling Mis från planet till planet för att leta efter ledtrådar till var den Andra Stiftelsen kan hittas. Under sin resa får de från första parkett se hur Mulans styrkor lägger under sig planet efter planet.</div><div><br /></div><div>Foundation and Empire innehåller ett av få kvinnoporträtt med någorlunda djup i Stiftelse-serien, och en lång rad aktörer av politisk och militär rang vilka kan rädda eller stjälpa planerna för sammanhållnign och samarbete. Förutseende, misstänksamhet och list är viktiga inslag i de många intrigerna i <i>Foundation and Empire</i>. Det är sorgligt att läsa om hur kunskap faller i glömska och apparater slutar att fungera för att ingen kan reparera dem. Låt oss med Ebling Mis hoppas på ett bättre utfall i nästa bok, <i>Second Foundation</i>.</div>
<br /><div><b>Fler böcker av Isaac Asimov:</b></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2019/11/the-end-of-eternity-av-isaac-asimov.html">The End of Eternity</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/05/i-robot-av-isaac-asimov.html">I, Robot</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/05/the-rest-of-robots-av-isaac-asimov.html">The Rest of the Robots</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/07/the-caves-of-steel-av-isaac-asimov.html">The Caves of Steel</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/09/the-naked-sun-av-isaac-asimov.html">The Naked Sun</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/10/the-robots-of-dawn-av-isaac-asimov.html">The Robots of Dawn</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/11/robots-and-empire-av-isaac-asimov.html">Robots and Empire</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/11/the-stars-like-dust-av-isaac-asimov.html">The Stars, Like Dust</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/12/the-currents-of-space-av-isaac-asimov.html">The Currents of Space</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/01/pebble-in-sky-av-isaac-asimov.html">Pebble in the Sky</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/06/prelude-to-foundation-av-isaac-asimov.html">Prelude to Foundation</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2023/08/forward-foundation-av-isaac-asimov.html">Forward the Foundation</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2024/01/foundation-av-isaac-asimov.html">Foundation</a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-24001291241476344282024-03-05T12:26:00.000+01:002024-03-05T12:26:00.134+01:00Wolf unter Wölfen på Thalia Theater i Hamburg<div>Efter det stora kriget är livet i Tyskland komplicerat. Inflationen är hög, det finns ont om arbete, människor är fattiga, ja hela landet är fattigt och krigsskadeståndet skall betalas därtill. Scenen i Thalia Theaters stora salong snurrar konstant och människorna måste gå eller springa för att hålla sig ikapp med händelserna. Längst bak på scenen står två musiker som ibland skapar stigande spänning, men desto oftare illustrerar tidsandan med hetsiga toner som slår över i kakafoni.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNl5UhZ36tSa_BsjhdHrfhte0-juDtBOnrTYjvDUhIO_GCn4LMx5XcvD04HTwdiOwym5suMIgLWlelQ0N0afsBdOVp7Bbugbk0HOsTl4-5zWM2XyRDBlMmCthuy3U1P_nHa8fzoBVcnWJogUfRDECaPjLyakPX7MS9wkyh5GBmM41k933v40wsaHzqog8/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="257" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNl5UhZ36tSa_BsjhdHrfhte0-juDtBOnrTYjvDUhIO_GCn4LMx5XcvD04HTwdiOwym5suMIgLWlelQ0N0afsBdOVp7Bbugbk0HOsTl4-5zWM2XyRDBlMmCthuy3U1P_nHa8fzoBVcnWJogUfRDECaPjLyakPX7MS9wkyh5GBmM41k933v40wsaHzqog8/w387-h257/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%201.jpg" width="387" /></a></div><br /><div>Man gör vad man kan för att komma över pengar för att klara sig; kvinnor säljer sina kroppar, de hänsynslösa rånar sina medmänniskor. Vår huvudperson Wolfgang Pagel spelar på roulette. Fyra av de stora vita kloten på scenen knuffar han bort i sin fylleilska, det femte är roulettekulan som alla hoppas på, och som Pagel akrobatiskt glider undan när den börjar svinga tungt och hotfullt över scenen. Uppsättningen kombinerar fysisk teater med skarpa filosofiska utsagor om livet och dess drivkrafter, i denna scen på exakt samma gång och mycket skickligt framfört av Sebastian Zimmler i huvudrollen.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoivsnSJb6A80Nb02blnUUPpR-_OJeL7dFXONsLqz8faBB937jKF_9iFjFKLY6T7PatkCcaD2aNi9pIVEyyt0g4M_GvJgFGXdjWEORF1nElWDJ_OYK-9rN-HxqgZD_3bV53EETOZdaqJl5xZpxYlyIYZF94Auz5D0J131ctL53qrf-xLFCTE4XGfSDZMs/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgoivsnSJb6A80Nb02blnUUPpR-_OJeL7dFXONsLqz8faBB937jKF_9iFjFKLY6T7PatkCcaD2aNi9pIVEyyt0g4M_GvJgFGXdjWEORF1nElWDJ_OYK-9rN-HxqgZD_3bV53EETOZdaqJl5xZpxYlyIYZF94Auz5D0J131ctL53qrf-xLFCTE4XGfSDZMs/w404-h269/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%202.jpg" width="404" /></a></div><br /><div>Storvinsten fladdrar bort i vinden, äktenskapet med fästmön Petra som pengarna skulle gå till måste skjutas upp när hon av polisen sätts på tukthus. Men den fulle, sammanbrutne Pagel hittas av två kompanikamrater från kriget. Hans tidigare överordnade Ryttmästare von Prackwitz ger honom tjänst på sitt gods tillsammans med den noggranne och jordnära von Studmann, vilken gestaltas ypperligt av Oda Thormeyer.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-oAUndsZcHxDUijNQtckzfyTgJS5pfZjW-cRz4Nli7JLPRh4xM7h0EyX_i7-G5d7kn6H6qML78gc9-Nbw4K566dnvw7eUWhXouShOYPXHyj7u4wuA4D4YajZrZIjcMd_HPAAv_-Ib_3E6zG2T2W2ayXwaFzHXt7ckkN-8IwYBVJxvuLQgflbgdEr6ph0/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="263" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-oAUndsZcHxDUijNQtckzfyTgJS5pfZjW-cRz4Nli7JLPRh4xM7h0EyX_i7-G5d7kn6H6qML78gc9-Nbw4K566dnvw7eUWhXouShOYPXHyj7u4wuA4D4YajZrZIjcMd_HPAAv_-Ib_3E6zG2T2W2ayXwaFzHXt7ckkN-8IwYBVJxvuLQgflbgdEr6ph0/w395-h263/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%203.jpg" width="395" /></a></div><br /><div>Godset ligger långt från händelsernas centrum men kaos finner sin väg dit ändå. von Prackwitz koleriske svärfar haltar runt på dubbla käppar och skriker ut sina befallningar - några ögonblick av komik att vara tacksam för! Den femtonåriga dottern Violet är alltför kärlekskrank för sitt eget bästa, och i skogen intill planeras i hemlighet ett kuppförsök mot den bräckliga demokratin.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8udcikET1VcYa5KXKq__-F7EOzUD5hJd9bPfZHA9is4zN7jKzz7jT8LRUOwAklFFbgRAOiiD8imv7NeboR39ha7IpmPPS6x0YgjGmoNzXOpRcVTB6vlCimIImE102aQX7-omhhqZsth4wODsxAnwJz9UonC5SQWFAuIv8x6gesGtE5FII9H7UvGNniyc/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8udcikET1VcYa5KXKq__-F7EOzUD5hJd9bPfZHA9is4zN7jKzz7jT8LRUOwAklFFbgRAOiiD8imv7NeboR39ha7IpmPPS6x0YgjGmoNzXOpRcVTB6vlCimIImE102aQX7-omhhqZsth4wODsxAnwJz9UonC5SQWFAuIv8x6gesGtE5FII9H7UvGNniyc/w394-h262/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%204.jpg" width="394" /></a></div><br /><div>I Hans Falladas berättelse (boken Varg bland vargar efter uttrycket Människan är människans varg, här dramatiserad av Christina Bellingen) blir det tydligt hur lågt människoliv värderas, när man gör så mycket ont mot varandra på så många olika sätt. Till en början är det en nackdel att den tomma scenen inte visar skadorna och fattigdomen i 1923 års Berlin. Men scenen fylls efter hand, tack vare Pagels idoga arbete, av kala upprätta trästockar vilka blir till en allt snårigare skog för människorna att jaga varandra i. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig_b4oh4tHuEc7O2oAM-rylX3lCVqjkmd-S8Cgg97pHLaRi-AvZ2eo2HnFVTuu6h0IrjyimEvPhuzJN1glKiT47imgYqPl2G-e7qil3VfjYpqHp94kj8_MmqAgwOXbAsbmH7q9P2sjYblJkb5n8WsT4aNoDK8HMKpWUSmVphlXopYdcrIHFhSZD0O7H_A/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="262" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEig_b4oh4tHuEc7O2oAM-rylX3lCVqjkmd-S8Cgg97pHLaRi-AvZ2eo2HnFVTuu6h0IrjyimEvPhuzJN1glKiT47imgYqPl2G-e7qil3VfjYpqHp94kj8_MmqAgwOXbAsbmH7q9P2sjYblJkb5n8WsT4aNoDK8HMKpWUSmVphlXopYdcrIHFhSZD0O7H_A/w394-h262/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%205.jpg" width="394" /></a></div><br /><div>Föreställningen är över tre timmar lång och kanske hade några bihistorier kunnat kortas eller strykas. Tolv skådespelare bär upp långt fler roller. De många männen bär likartade kläder i dämpade färger och det är inte alltid tydligt vem som är vem, men scenerna pågår tillräckligt länge för att man skall kunna sätta sig in i vad som pågår och vems liv som står på spel. Att just de ögonblicken av liv och död får ta sin tid är gott gjort av regissören Luk Perceval. </div><div><br /></div><div><a href="https://www.thalia-theater.de/stueck/wolf-unter-woelfen-2023">Länk till Thalia Theaters sida om Wolf unter Wölfen</a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRsdjLecCj9FD2JmQFRWtDy3nhXjN8KgWz94twiMT8Efor5eyubbDMZoZGt-csjjg-VDI6tK0rmCSlEhqcAZ4lytZe5S5LYytQMZDeOvwSRujVdAcTJ3haGBdNJY352qKlbEnM_IcgwOZXdo6lcuFeRRtF2kXE4WzUNrOAT80J0-k4CAzfs4Yh9S6Fo5w/s1000/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%206.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="667" data-original-width="1000" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRsdjLecCj9FD2JmQFRWtDy3nhXjN8KgWz94twiMT8Efor5eyubbDMZoZGt-csjjg-VDI6tK0rmCSlEhqcAZ4lytZe5S5LYytQMZDeOvwSRujVdAcTJ3haGBdNJY352qKlbEnM_IcgwOZXdo6lcuFeRRtF2kXE4WzUNrOAT80J0-k4CAzfs4Yh9S6Fo5w/w399-h266/wolf%20under%20w%C3%B6lfen%206.jpg" width="399" /></a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-56622672790751204942024-03-03T12:01:00.002+01:002024-03-03T15:53:43.458+01:00Nandor Fodor och den talande mungon<div>På en gård på Isle of Man finns Gef, en talande mungo. Det är otroligt av många skäl, för djur kan ju inte tala, men många verkar vara övertygade om att han verkligen finns och talar med dem, fastän nästan ingen har sett honom. Det är 1930-tal, och sekelskiftets intresse för parapsykologiska fenomen har övertagits av mer skepticism. Från The International Institute for Psychical Research i London ger sig undersökaren Nandor Fodor av för att avslöja skojeriet bakom Gef, i sällskap av sin assistent Anne.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCvdNt8zV-WdaLIfd5X_bYKqb-9iBrbICMQwN32GH-B3RA39E018X36GsMCcbrWzK0iNr7xvycbo2XpG4MLMhWIsf81SBYJOoWM-iWq5NEuHzz3U5odQ7UIFyBSoZYhTeKG-SP65zdZBWd68g16xrhJEkRqvMunu5At8A6OztQnRyBFJgmUmEP8d3I9CQ/s500/nandor%20fodor%201.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="500" height="221" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCvdNt8zV-WdaLIfd5X_bYKqb-9iBrbICMQwN32GH-B3RA39E018X36GsMCcbrWzK0iNr7xvycbo2XpG4MLMhWIsf81SBYJOoWM-iWq5NEuHzz3U5odQ7UIFyBSoZYhTeKG-SP65zdZBWd68g16xrhJEkRqvMunu5At8A6OztQnRyBFJgmUmEP8d3I9CQ/w393-h221/nandor%20fodor%201.jpg" width="393" /></a></div><br /><div>Före avresan talar han med Dr. Harry Price som redan varit på gården för att undersöka fenomenet. Återberättandet illustreras av ett underhållande montage av scener som litet grand påminner om Wes Anderson men med färre färger och mer realism. Därefter landar filmen i en mer naturalistisk framställning med några inslag som känns riktigt kusliga.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidqAU1Vny-Noi86gz6U19gRpoOWoPvU1xIVvjKPsmzrrJpA0Qwnk3dn_AWlT3sH2x6_mpqBcefAlIOJckjbpxm0V4wJV1vFuUlLDzobN4lCMJJTif9QZJ52zYzgjDK_DsptQFOPnEjBX0BJhuSJ5y-VqsMlcHpKNDWYqvXql3_0Eg7Y5Bci-McRbRxtvU/s2020/nandor%20fodor%202.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="848" data-original-width="2020" height="174" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidqAU1Vny-Noi86gz6U19gRpoOWoPvU1xIVvjKPsmzrrJpA0Qwnk3dn_AWlT3sH2x6_mpqBcefAlIOJckjbpxm0V4wJV1vFuUlLDzobN4lCMJJTif9QZJ52zYzgjDK_DsptQFOPnEjBX0BJhuSJ5y-VqsMlcHpKNDWYqvXql3_0Eg7Y5Bci-McRbRxtvU/w416-h174/nandor%20fodor%202.webp" width="416" /></a></div><br /><div>Familjen Irving som bor på gården tar emot herr Fodor och Anne öppet och gästvänligt. Familjefadern James Irving förklarar med energi och utan egna tvivel att Gef är verklig, medan gårdskarlen Errol viskar till Fodor att det förstås är lurendrejeri. Dottern i huset, Voirrey, visar för Anne hur hon kan buktala så att det låter som att en underlig röst talar från en annan plats i rummet. Det verkar som att hon halvt avslöjar sin hemlighet, men samtidigt är scenerna av buktaleri så skrämmande egenartade att vi tillsammans med Anne börjar vackla i vår skepticism.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrFzb8VwpmpojFZgR4PjV8YSbNVv6o1UfgRdkW_4-l3ZgJschM9Al_ZNRBjzuhvJSYory9BRDl9cgLaQIaH9ttQ9bi2Pu1lQimg7rXEMUJXwsBD8tgD3XjC8dIA9NYFF8_mkOosnMLC2MugHQboeYaFdumO6xy52MK0czTMFbjxTjW7EbNFeI0tNNDCUo/s600/nandor%20fodor%203.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="232" data-original-width="600" height="166" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrFzb8VwpmpojFZgR4PjV8YSbNVv6o1UfgRdkW_4-l3ZgJschM9Al_ZNRBjzuhvJSYory9BRDl9cgLaQIaH9ttQ9bi2Pu1lQimg7rXEMUJXwsBD8tgD3XjC8dIA9NYFF8_mkOosnMLC2MugHQboeYaFdumO6xy52MK0czTMFbjxTjW7EbNFeI0tNNDCUo/w428-h166/nandor%20fodor%203.webp" width="428" /></a></div><br /><div>Gef vill inte visa sig för besökarna, och inte tala heller, inte förrän efter några dagar på sina egna villkor. Då har han också kallat dit flera bybor genom att berätta hemligheter ur deras liv som ingen annan borde veta. Även Nandor Fodor har kallats på detta vis och delvis skakats i sin tro. Med sin väsande röst berättar Gef om sig själv, i klara men mystiska korta meningar - </div><div></div><blockquote><div>"I am the fifth dimension"</div><div>"I am the 8th wonder"</div><div>"I can split the atom"</div><div>"I am the holy ghost"</div><div></div></blockquote><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJeeDLMY02ZlFWTW6I43gv_SJUFDctzFOJbLgq4WEMS7w3-Yt3tDlwTXOx3YphdZKBcYWg3-PU7386y4TlsyQ-0-iTViLIoL3JIFfIrf1oxROH4Urhoz8YxA5vLldOL3lPUeREnGR04lPRpbUmKsBfQgJsTVWm0BHpSFdIHC8PMHD6NOoGPGqirNVm7tc/s1920/nandor%20fodor%204.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1920" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJeeDLMY02ZlFWTW6I43gv_SJUFDctzFOJbLgq4WEMS7w3-Yt3tDlwTXOx3YphdZKBcYWg3-PU7386y4TlsyQ-0-iTViLIoL3JIFfIrf1oxROH4Urhoz8YxA5vLldOL3lPUeREnGR04lPRpbUmKsBfQgJsTVWm0BHpSFdIHC8PMHD6NOoGPGqirNVm7tc/w430-h241/nandor%20fodor%204.jpg" width="430" /></a></div><br /><div>Filmen <i>Nandor Fodor och den talande mungon bygger</i> på verkliga händelser - såväl Dr. Price som Fodor har existerat och besökte Isle of Man, dock utan att övertygas om Gefs existens. Filmatiseringen broderar ut handlingen och ger den ett lager av osäkerhet som å ena sidan inte stämmer med verkligheten, å andra sidan gör berättelsen mycket spännande, med existensiella frågor invävda i en jordnära miljö bland människor vilka alla skildras med sympati. Det gör filmen <i>Nandor Fodor och den talande mungon </i>mycket sevärd.</div><div><br /></div><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpALyOJh3u0HZy_OzlzTNM7474WhyfP6w1_kGd6c2Frk7Gc27i8WukZWZCnAX8CHgGJz787JDhVAgTvHp7DXyGvp37Q_S5a_fnBUPPNXSBa9jpQTjrtQfnLABhsBtSaNEE8D1oj7iwRpggMmatf-TysRFQI4pfA1CvgWp2fbcf0zoLcfIO7JjJV-aiy4Q/s225/Voirrey_Irving.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="225" data-original-width="136" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpALyOJh3u0HZy_OzlzTNM7474WhyfP6w1_kGd6c2Frk7Gc27i8WukZWZCnAX8CHgGJz787JDhVAgTvHp7DXyGvp37Q_S5a_fnBUPPNXSBa9jpQTjrtQfnLABhsBtSaNEE8D1oj7iwRpggMmatf-TysRFQI4pfA1CvgWp2fbcf0zoLcfIO7JjJV-aiy4Q/w193-h319/Voirrey_Irving.jpg" width="193" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Voirrey Irving</td></tr></tbody></table><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-38998145078787158022024-03-01T14:20:00.000+01:002024-03-01T14:20:58.029+01:00Mamma i soffa av Jerker Virdborg<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1GGM8PCu9ZfpP9JLbE-nFdtJjfHsLX60qsV7WV-X-_ymSbsI60t96femE5I2I8grgDg7K2gO-JpsqXkDXy9R375OPzp7Xakw5POlGhRT8DWopYgPd1EUd-ojrTx4hGum0JhUyafSVZjLZEl9HfhL-FylAno-_PGL_z5J4Wbt4GRn7comDl_wweM99Y14/s1772/jerker%20virdborg%20mamma%20i%20soffa.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1772" data-original-width="1075" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1GGM8PCu9ZfpP9JLbE-nFdtJjfHsLX60qsV7WV-X-_ymSbsI60t96femE5I2I8grgDg7K2gO-JpsqXkDXy9R375OPzp7Xakw5POlGhRT8DWopYgPd1EUd-ojrTx4hGum0JhUyafSVZjLZEl9HfhL-FylAno-_PGL_z5J4Wbt4GRn7comDl_wweM99Y14/s320/jerker%20virdborg%20mamma%20i%20soffa.jpg" width="194" /></a></div>När de kommer till utförsäljningen har de otur. Hallmöbeln som Pierre sett i annonsen, som skulle passa perfekt i hans lägenhet, är såld och den konkursande möbelfirman kommer inte att ta in någon mer. Medan han och den yngre brodern David reder ut det med expediten går deras mamma upp till den övre våningen och kommer inte ned igen.</div><div><br /></div><div>Mamma sitter i en soffa. Den övre våningen är ganska uttömd och skräpig, men just soffan och hörnet den står i, vid ett spröjsat fönster med utsikt över ett kärr, är litet finare. Man kan tänka sig att upptäcka den lilla oasen av skönhet där och slå sig ned för en stund. Men inte att stanna kvar där och vägra att flytta på sig, timme efter timme. Men det är vad männens mamma gör. Alla vänliga uppmaningar om att det är dags att åka hem avböjs. Har hon fått värmeslag? Eller blivit tokig? Mer enträgna och irriterade uppmaningar avböjs också, ännu mer bestämt, av mamman som föredrar att sitta blick stilla och se ut genom fönstret.</div><div><br /></div><div></div><blockquote><div>"Jag är inte trött heller, jag har inte ont någonstans, jag har inte fått värmeslag, jag har inte blivit knäpp, jag behöver absolut ingen hjälp, ingen ambulans, jag förstår vad ni tänker men ni kan avsluta samtliga spekulationer runt både min fysiska och psykiska hälsa med omedelbar verkan, tack, tack."</div><div></div></blockquote><div><br /></div><div>David, Pierre och butiksanställda Bella slutar förstås inte att försöka lösa problemet med mamman som inte vill lämna soffan och följa med hem. Ett tag står hoppet till butikens ägare Marco som skall komma någon gång. Utan att veta vad han skulle kunna göra annorlunda hänger bokens berättare David fast vid det hoppet. Andra familjemedlemmar kontaktas, planer måste läggas om, och hela tiden sjunker batteriladdningen i Davids mobiltelefon som ytterligare en stressfaktor. Andra halv-underliga scener utspelar sig - dialoger och missförstånd som kunnat vara bisaker andra gånger får större signifikans under den konstiga omständigheten av mamman i soffan.</div><div><br /></div><div>Jerker Virdborg är mycket skicklig på att skapa stämningar som bara litet grand går utanför det normala, men just därför gör det svårare att veta vad man skall göra nu. Förvirringen hos David och hans närstående känns hos läsaren också. Den märkliga situationen att mamman inte vill resa sig ur soffan ger känsan av att vad som helst skulle kunna hända. Att sönerna försöker hålla fast vid vardagen och hur man brukar göra där blir en annan anomali.</div><div><br /></div><div>När fåordigheten hos modern byts till förklaringar och historieskrivningar som skapar fler frågor än de besvarar, stiger ornormaliteten ytterligare ett steg. Det är fascinerande hur Jerker Virdborg kan hålla spänningen i en så underlig historia genom hela boken, men det är just det han gör som bäst.</div>
<br /><div><b>Fler böcker av Jerker Virdborg:</b></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/02/svart-krabba-av-jerker-virdborg.html">Svart Krabba</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2009/04/forsvinnarna-av-jerker-virdborg.html">Försvinnarna</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2010/10/mannen-pa-trinisla-av-jerker-virdborg.html">Mannen på Trinisla</a></div><div><a href="http://kulturdelen.blogspot.com/2010/09/kall-feber-av-jerker-virdborg.html">Kall feber</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2015/12/skyddsrummet-luxgatan-av-jerker-virdborg.html">Skyddsrummet Luxgatan</a></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2022/04/sommaren-syster-av-jerker-virdborg.html">Sommaren, syster</a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-67456267930210764952024-02-29T12:18:00.020+01:002024-02-29T21:34:10.811+01:00Der Vorname på Kellertheater i Hamburg<div>De närmaste vännerna är på väg hem till Elisabeth (Babou) och Pierre för en trevlig middag. Den förste att komma är Babous bror Vincent, skojaren som inlett med att bryta fjärde väggen och berätta en del i förväg för oss åskådare. Men det han har berättat är småpotatis jämfört med vad vi kommer att få höra under kvällens gång. Snart kommer också Babous bäste vän Claude, och nu väntar man bara på Vincents höggravida fru Anna. Har de bestämt ett namn på barnet? Ja, men Vincent säger bara att det börjar på A och låter vännerna gissa. Namn efter namn kastas fram men alla är fel. Vincent ger ledtråden att det är från fransk litteraturs vackraste kärlekshistoria... Benjamin Constants bok om Ellénore och - Adolphe.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSZwUIDGUPwGBWG0_K0Dl_WX2Y1LMPE8MuXD_52tDxYeJErfKljdTMEm_BMadGxNyfBvSiRxAnk4KfwPKHKeyJnTii4dNq0uQLizu6xOqgc2wYNsbqKgFZ-5ecmtKNZ4VM-gyQoEur2GEjNj1B0YIvmUyXdhCSDlc3NUW5shK1iVIS6guZ_Iw4p7HTnVY/s1200/vorname%202.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="800" height="382" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhSZwUIDGUPwGBWG0_K0Dl_WX2Y1LMPE8MuXD_52tDxYeJErfKljdTMEm_BMadGxNyfBvSiRxAnk4KfwPKHKeyJnTii4dNq0uQLizu6xOqgc2wYNsbqKgFZ-5ecmtKNZ4VM-gyQoEur2GEjNj1B0YIvmUyXdhCSDlc3NUW5shK1iVIS6guZ_Iw4p7HTnVY/w254-h382/vorname%202.jpg" width="254" /></a></div><br /><div>Men han kan ju inte kalla sitt barn för Adolf!!! I synnerhet Pierre tar illa vid sig men Vincent står på sig, så Pierre måste börja lägga ut argumenten för varför det är fruktansvärt att ge sitt barn samma namn som en av historiens värsta diktatorer. Vincents svar är i teorin ganska kloka, även då vi gissat att detta är ännu ett av hans (mestadels irriterande) skämt, men de förbiser ju den mänskliga aspekten av det hela, och att folk som möter lille Adolphe kommer att höra Adolf och inte uppskatta den filosofiska finessen med att försöka skymma den grymmes rykte med en ny, bättre människa med samma namn.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAUHYteAWbLO-Vb1hXzHbOGT7KcgBafPOhWpiuMm7fkE_UscmzHoEok3UloiDnU4qdOiKLXKrpKKGPcY_PhGsYv5N1UL3cn7LAt7PmEkpZsYhQhF855D-PKiwbCz4LaTlhgIHwSl6cl8JpXlVJCHIXItgx77ocX-Ll8x-fjyYDydLFgpK327v60aaeDg4/s1200/vorname%201.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAUHYteAWbLO-Vb1hXzHbOGT7KcgBafPOhWpiuMm7fkE_UscmzHoEok3UloiDnU4qdOiKLXKrpKKGPcY_PhGsYv5N1UL3cn7LAt7PmEkpZsYhQhF855D-PKiwbCz4LaTlhgIHwSl6cl8JpXlVJCHIXItgx77ocX-Ll8x-fjyYDydLFgpK327v60aaeDg4/s320/vorname%201.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>När Anna till slut gör entré dras hon in i den upprörda diskussionen i tron att det handlar om namnet de egentligen har valt, Henri, och råkar i ilskan säga något nedsättande tillbaka om namnen Pierre har givit sina två barn. Nu tippar det fåniga skämtet över till allvar, och verkliga antipatier och väl bevarade hemligheter slinker ut en efter en och drabbar alla de närvarande. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAUKTWB5DfZo9p8-ZwDgeXZDSp58v4CqcCvRQJHAVt7KvovVHiz2bIcH5_Ep-yC6XXIJFD64yNJ92jQqZLv3O2oPIixiM-Ror-byGN06e9qqxQDvrBue9WYi2FkfOyNxFOdcLw88z1pkl3CuogTfNDBC3dAb7uTKFYQJenJbKtmo4QrKpngMP7oVJYckU/s1200/vorname%203b.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="800" height="379" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAUKTWB5DfZo9p8-ZwDgeXZDSp58v4CqcCvRQJHAVt7KvovVHiz2bIcH5_Ep-yC6XXIJFD64yNJ92jQqZLv3O2oPIixiM-Ror-byGN06e9qqxQDvrBue9WYi2FkfOyNxFOdcLw88z1pkl3CuogTfNDBC3dAb7uTKFYQJenJbKtmo4QrKpngMP7oVJYckU/w252-h379/vorname%203b.jpg" width="252" /></a></div><br /><div><i>Der Vorname (Le prénom)</i> är ursprungligen skriven av de franska författarna Matthieu Delaporte och Alexandre de la Patellière, och det är med fransk esprit som replikerna faller - lättsamt, naturligt, komiskt, allvarligt. Skådespelarna är mycket trovärdiga och samspelta, i synnerhet Susanne Hermann som Elisabeth, Darius Bode som Pierre och Conrad Leilich som Claude. Regissör Klaas Lange har hittat rätt balans mellan humor och allvar, i synnerhet i det viktiga ögonblick när Claude lyser av lycka och Vincent vrider sig i motvilja. Der Vorname / Le prénom är lättsam utan att vara trivial, och en underhållande och sevärd pjäs.</div><div><br /></div><div><a href="https://kellertheater.de/repertoire/der-vorname">Länk till Kellertheaters sida om Der Vorname</a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9Fb0gjl26n_K6GBO4TMg1kfxoFULv2ZVg1XaeUZ2WaeLU1Gg94xa9lJwQ5IMglUZ4G4QTmzGyiSYlghHXYTp-IyJiWvS_wLYz2z95F4RMceHAUjVUy9hmN15yf86cGPX53y8dUn_-43scKN_bXHoS3javKKVP_IE94vFuJiq0gXGb3aZGoUHHeL8LgVs/s1200/vorname%205.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="1200" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9Fb0gjl26n_K6GBO4TMg1kfxoFULv2ZVg1XaeUZ2WaeLU1Gg94xa9lJwQ5IMglUZ4G4QTmzGyiSYlghHXYTp-IyJiWvS_wLYz2z95F4RMceHAUjVUy9hmN15yf86cGPX53y8dUn_-43scKN_bXHoS3javKKVP_IE94vFuJiq0gXGb3aZGoUHHeL8LgVs/w361-h240/vorname%205.jpg" width="361" /></a></div><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-73480582880077955092024-02-27T12:01:00.027+01:002024-02-27T12:01:00.252+01:00The House<div>De animerade dockorna ser litet otäcka ut med sina små ansikten i de runda huvudena, men vi fattar snabbt sympati för flickan Mabel och hennes lillasyster Isobel. Föräldrarna har det heller inte lätt när förmögna släktingar kommer på besök och rackar ned på faderns livsval och familjens hus. Den besvikne och druckne familjefadern vacklar ut i skogen på natten... och återvänder med ett lockande men mystiskt kontrakt. Familjen får flytta in i ett hus som arkitekten Van Schoonbeek bygger åt dem, på villkor att de stannar där och aldrig återvänder till sitt eget lilla hus.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs-noOgEllc6M8Y2Pn-urdqK-hzXbfZMtxYR62shAinF2eEmiUnurCJhM4dUNHQuh7SlgVTGOt9R2njjz4VM4OLnt4aY_gSqDihr_wqG4A6cMBk1FGwvjExmm_ciYEPACM8CKAeVxby6-0Ndr448050ZXmW8zUPhuypup2QP0laisnIp0GTeS_qIidvxg/s1194/house%201.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="655" data-original-width="1194" height="222" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgs-noOgEllc6M8Y2Pn-urdqK-hzXbfZMtxYR62shAinF2eEmiUnurCJhM4dUNHQuh7SlgVTGOt9R2njjz4VM4OLnt4aY_gSqDihr_wqG4A6cMBk1FGwvjExmm_ciYEPACM8CKAeVxby6-0Ndr448050ZXmW8zUPhuypup2QP0laisnIp0GTeS_qIidvxg/w404-h222/house%201.jpg" width="404" /></a></div><br /><div>Föräldrarna är begeistrade - det nya huset är stort och rymligt och har fina möbler och en symaskin som modern sätter sig vid för att arbeta som i trans. Men Mabel saknar sitt tidigare hem, och för varje dag upptäcker hon fler underliga och skrämmande förhållanden när hon vandrar omkring. Trappor försvinner! Hål i golvet! I ett rum finns alla deras gamla möbler staplade! Men föräldrarna fäster sig mer och mer vid huset, på alla sätt. Tur då att lilla babyn Isobel så oförväget kravlar fram i det konstiga huset och ger Mabel mod.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWGkHfHknxBokuW1l-sP_XxqWEnJpMKPXq-6htjHDxnty7E3Joiu9ap5RIAlbDZ5XxpwZULV2lCxMIig6xQRG1vHZEp8dvc9e-_jay-F4t38Vzfs8uuAg5FYKXRqNl3uS6inXn7ycqE9TXquaejNg8Yv5R-Lzet0dmQXeWNJ4e7U688Z5fKlOA3fGSXtg/s1200/house%202.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="1200" height="168" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWGkHfHknxBokuW1l-sP_XxqWEnJpMKPXq-6htjHDxnty7E3Joiu9ap5RIAlbDZ5XxpwZULV2lCxMIig6xQRG1vHZEp8dvc9e-_jay-F4t38Vzfs8uuAg5FYKXRqNl3uS6inXn7ycqE9TXquaejNg8Yv5R-Lzet0dmQXeWNJ4e7U688Z5fKlOA3fGSXtg/w404-h168/house%202.jpeg" width="404" /></a></div><br /><div>Det är samma hus vi ser igen i nästa del av filmen <i>The House</i>, den här gången i annan animering. Nu är alla aktörer antropomorfa råttor - nej, inte alla, som vi skall se. I en värld som verkar samtida med oss (men kanske egentligen är efter en apokalyps där alla människor försvunnit och råttorna tagit över) ser vi en råttkille (röst av Jarvis Cocker) jobba hårt med att renovera det slitna huset. Men hur mycket han än slipar och spacklar och städar så dyker det hela tiden upp insekter och insektslarver i hörnen. Vi ser råttor som skadedjur, men i en framtid vill även de hålla bort ohyran! </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ6gG_xygS0nNw4cdr64cljKi19zGhBx3FJK1eJltOiS6b_Owyc8sqsEYXynX1iV-5SqIeuum60-_NQp880ixdBOkoOzFiDBtVkIj9e4zE-LaSQb2opoPGfGeujLTv7ee5Z3OxMRcpmxoSPVAx5LPmvRkpoLAoOPw1Zl5XQvz2bCvfarKqTY_kUnUExNo/s1200/house%203.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1200" height="298" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQ6gG_xygS0nNw4cdr64cljKi19zGhBx3FJK1eJltOiS6b_Owyc8sqsEYXynX1iV-5SqIeuum60-_NQp880ixdBOkoOzFiDBtVkIj9e4zE-LaSQb2opoPGfGeujLTv7ee5Z3OxMRcpmxoSPVAx5LPmvRkpoLAoOPw1Zl5XQvz2bCvfarKqTY_kUnUExNo/w397-h298/house%203.webp" width="397" /></a></div><br /><div>Vår kämpande renoveringsråtta vill sälja huset för en god summa som skall motsvara och överskrida alla pengar och allt arbete han har lagt på huset, men till vernissagen går först planeringen fel och sedan börjar underliga saker hända. Det konstigaste paret (röster av Sven Wollter och Yvonne Lombard) gör sig hemmastadda och vill inte gå sin väg! </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiexlYo66bS_Ffgx0hv68pgDqDtXK0BckfbS0isp9uraeNVqhLd1TN3G05tmVI4ZHeE9zc5N44gFfXy0PgT5gYDDudu_X0aQInXuQ5BAp_CxloILwxZDWlRvYvQo5jwnxHfy0QNUsEqxTnYlJHPrK2eEqUhnKoXPNESxLXxjyTyl7RK9AM8ATZpzWapH14/s2000/house%204.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1125" data-original-width="2000" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiexlYo66bS_Ffgx0hv68pgDqDtXK0BckfbS0isp9uraeNVqhLd1TN3G05tmVI4ZHeE9zc5N44gFfXy0PgT5gYDDudu_X0aQInXuQ5BAp_CxloILwxZDWlRvYvQo5jwnxHfy0QNUsEqxTnYlJHPrK2eEqUhnKoXPNESxLXxjyTyl7RK9AM8ATZpzWapH14/w396-h223/house%204.jpeg" width="396" /></a></div><br /><div>I den tredje delen av filmen är apokalypsen bokstavligen på husets tröskel, som slickas av havet i en översvämmad värld. Men ur rören rinner bara trögflytande smutsfärgat vatten. De boende är nu katter, och Rosa som vuxit upp i huset sliter med att laga allt som hela tiden går sönder, medan hennes distanserade hyresgäster inte verkar se verkligheten eller accepterar den som den är. Eller är det Rosa som inte ser verkligheten? Det är fint att det sista segmentet i filmen ändå slutar med en ton av hopp. Och alla de tre delarna som utgör The House är fascinerande både i handling och utförande. </div><div><br /></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7re_ovuE3f_LSyjt_bvUL2H-GKfg2kOX4htWoemCJqpHLdpiYmxR6o7o0FJ3JYSfA6-gGd2jvgZw4-BcMlFmh3ESA0hSGItOWxsVTMyn6g-zFrjLsXpN7JOCHjLaDsECTN86Z9jORRhdPNlBx8D0R3T5b9OVAfrnsHVv7HrmDlk8lOtrcdBqSMg-m548/s600/house%205a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="600" height="307" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7re_ovuE3f_LSyjt_bvUL2H-GKfg2kOX4htWoemCJqpHLdpiYmxR6o7o0FJ3JYSfA6-gGd2jvgZw4-BcMlFmh3ESA0hSGItOWxsVTMyn6g-zFrjLsXpN7JOCHjLaDsECTN86Z9jORRhdPNlBx8D0R3T5b9OVAfrnsHVv7HrmDlk8lOtrcdBqSMg-m548/w408-h307/house%205a.webp" width="408" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAqFbDbNZW2bh9v2zl0-zv35WokmkHmM6O9vWitOBcTCmhIfKwUMwX5zwkL1m8J2qYNgluzwUho4vXDUccy6zD6uQWKEPKFHJyJmeTpAKdN01BwameIpEm5vO7hO3JauEHi_83Ifu03zbOJMIq2M8EyMBsPNv3BS4tQrVXDoZYhBKIHYibUwK09kTlvEM/s1024/house%205b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="1024" height="231" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgAqFbDbNZW2bh9v2zl0-zv35WokmkHmM6O9vWitOBcTCmhIfKwUMwX5zwkL1m8J2qYNgluzwUho4vXDUccy6zD6uQWKEPKFHJyJmeTpAKdN01BwameIpEm5vO7hO3JauEHi_83Ifu03zbOJMIq2M8EyMBsPNv3BS4tQrVXDoZYhBKIHYibUwK09kTlvEM/w411-h231/house%205b.jpg" width="411" /></a></div><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-75650507247808206452024-02-26T12:55:00.001+01:002024-02-26T15:49:42.783+01:00Moskoviaden av Jurij Andruchovytj<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg7LeH1dTDeLV-1PGqR2cgQHaHPUg49j1MVdW7CFLfLmJ4NuYv-2zYEad1wZiIEXjzmHDSYqctQoHvckxFppKtnjtCb3gIcflsfg_YRzaypGrjhbp4Mdetm3T1MZU0s2LPwPPT5kXn7g6uw7aJy9fLzR4JXZbN8kzIz0JE8_6RO4XCIw-0q374ez9fbM8/s270/Jurij%20Andrukovitj%20Moskoviaden.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="270" data-original-width="182" height="270" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjg7LeH1dTDeLV-1PGqR2cgQHaHPUg49j1MVdW7CFLfLmJ4NuYv-2zYEad1wZiIEXjzmHDSYqctQoHvckxFppKtnjtCb3gIcflsfg_YRzaypGrjhbp4Mdetm3T1MZU0s2LPwPPT5kXn7g6uw7aJy9fLzR4JXZbN8kzIz0JE8_6RO4XCIw-0q374ez9fbM8/s1600/Jurij%20Andrukovitj%20Moskoviaden.jpeg" width="182" /></a></div>I det sovjetiska imperiet hyste man en hatkärlek till sina landsmän från andra delar av väldet - man visste att man alla borde vara kamrater men nationsbeteckningarna väller fram, inmängd bland fakta om hur full eller opålitlig mannen ifråga är, i Jurij Andruchovytjs bok <i>Moskoviaden</i> från 1993. Ja, det är mest män som för ordet, fastän många kvinnor dyker upp i förbifarten som snabba tröstknull i en jobbig värld. Den främsta trösten är ändå alkoholen. Vår huvudperson visade en antydan till poetisk begåvning och skeppades från Ukraina till studenthemmet i Moskva, där han tillsammans med andra sovjetmedborgare slösar bort dagarna och sin möjliga diktartalang i en ständig jakt på mer sprit och kvinnor.</div><div><br /></div><div>Han berättar vad han gör som "du", fast ibland också i jag-form, och ibland i form av ett brev till Ukrainas möjligen återvändande kung Olelko II. Själv kallar han sig Otto von F. men kallas av KGB-tjänstemännen för Otto Vilhelmovytj. Det eländiga köandet för vattnig öl bland sorgliga existenser börjar redan på morgonen. Det fortsatta köandet för en skål billig mat i en annan sal med trytande porslin och mat pågår bland andra sorgliga existenser. Situationerna är burleskt beskrivna och hålls också fram som bevis för hur det går utför med Sovjetriket, saker slås sönder eller försvinner och man väntar på välgörenhet från Väst. </div><div><br /></div><div>Som läsare har jag svårare än Otto att få fotfäste bland alla fulla, arbetslösa människor som grälar och slåss i sjaviga lokaler. På det sista femtiotalet sidor växlar boken dessutom upp i surrealism, när vi - förmodligen enbart i Ottos fantasi - ramlar in på en överdådig Komsomol-fest där ett halvdussin personer utklädda till makthavare ur Rysslands historia diskuterar hur staterna som bryter sig loss från Sovjet kommer att vilja återvända, följt av ett återtagande av Alaska, Polen, Finland, ja varför inte mer och mer av alla länder man kommer åt. Kusligt men inte överraskande för den som följt halvöppna diskussioner om Rysslands utkorade storlek de senaste decennierna. </div><div><br /></div><div>Det finns som sagt några korn av samhällskritik att hitta, men de är få i den överbelamrade och larmande texten. I flera fall att tonen även pinsamt pubertal på många sätt, som när Otto mot alla regler överraskar en mörkhyad studentska i duschen och hon ger efter för honom på ett "slavlikt" sätt. Att många av de samtida samhällskritiska ryska romanerna har det här provokativa tilltalet är ett budskap i sig - om en vilja att bryta mot den goda smaken, en önskan att överdriva så att bara de som varit där faktiskt känner igen sig, andra saker. För undertecknad är det inte tillräckligt mycket substans i boken för att rättfärdiga sörjan av sopor och misslyckanden som Jurij Andruchovytj dränker den i.</div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-10247101648068126132024-02-24T12:18:00.042+01:002024-02-24T12:18:00.140+01:00Cindy Sherman Anti-Fashion på Deichtorhallen i Hamburg<div>Kläder och mode är en viktig del i den personlighet man visar upp, och en konstnär som Cindy Sherman som bygger personligheter och historier på sin gestalt lägger förstås mycket tankearbete på vilka kläder hon har på sig för sina fotografier. Utställningen Anti-Fashion på Deichtorhallen Sammlung Falckenberg i Hamburg börjar i några bildserier från tidigt i hennes karriär, där hon tar en reklambild, sedan placerar sig själv i den, och sedan överdriver den för att visa vad den egentligen vill säga - sexiga omslagsfoton, husliga hemmafruartiklar, glada konsumenter.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbXRqnTl1MwYS1NQxJ92slPp1Sij_GbzgTgLMUnt0k0wRQph1exUvJrN65eqGl9Doctq9z46SsZjdSYyRYhUVn9RGcZXlVpj3x1LQBCg4_XsNv4hErKM-vU9nS712p-jAar8PF8i__qwkpq__6G2_zEwzyflLOpagn3MfwweJD9cbY61Vf8xGFGJjpxVw/s2000/cindy%20sherman%20deichtorhallen%201a.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="891" data-original-width="2000" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhbXRqnTl1MwYS1NQxJ92slPp1Sij_GbzgTgLMUnt0k0wRQph1exUvJrN65eqGl9Doctq9z46SsZjdSYyRYhUVn9RGcZXlVpj3x1LQBCg4_XsNv4hErKM-vU9nS712p-jAar8PF8i__qwkpq__6G2_zEwzyflLOpagn3MfwweJD9cbY61Vf8xGFGJjpxVw/w403-h180/cindy%20sherman%20deichtorhallen%201a.webp" width="403" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivnfT3X5NlPE_IXdrLJUvJg1nPNgESjg4w8lB_OckGBCPxCAcZJGFr1OviINzOsDcv6BJ-u2fQHHb689dpGEuu-KSAqPZV1TEnwEorRTqZBshyphenhyphenvRDu_jxtnPY-tVZAyrSK-dEPUCvJDbYgkIRYbjNxnaW8UgTyD2AB9KDUaOzwKdDdrMHd2JNxDakYJ9c/s2000/cindy%20sherman%20deichtorhallen%201b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1131" data-original-width="2000" height="230" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEivnfT3X5NlPE_IXdrLJUvJg1nPNgESjg4w8lB_OckGBCPxCAcZJGFr1OviINzOsDcv6BJ-u2fQHHb689dpGEuu-KSAqPZV1TEnwEorRTqZBshyphenhyphenvRDu_jxtnPY-tVZAyrSK-dEPUCvJDbYgkIRYbjNxnaW8UgTyD2AB9KDUaOzwKdDdrMHd2JNxDakYJ9c/w407-h230/cindy%20sherman%20deichtorhallen%201b.webp" width="407" /></a></div><br /><div>Modetidningar och designhus har varit intresserade av hennes verk, trots att hennes perverteringar av modet borde verka avskräckande. Men att omfamna något negativt kan leda till bättre <i>cred</i>, acceptant och mer press, så modevärlden har bjudit in Cindy Sherman gång på gång, såsom till en fotoserie i Harper's Bazaar 1993 eller direkta samarbeten med modehus som Comme des Garcons och Balenciaga.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXf3AT1e6Pc3LY_auv4lMVLkjT2fPrQt-ubI8V6M-G_8oRYd3oaQXlitsrlzmYJ5R1d2kNfjBeiygiFeaLafw3ivICeOnaix9txs5BwCxn-oeTX922hpcofSAt4iQRT8NNbfIu5giOVz80qL3I0VXA2OabuQ4Jn4zfZUU4bzoNwcJskhA4YAmsIE7884E/s1403/cindy%20sherman%20deichtorhallen%203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="954" data-original-width="1403" height="245" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXf3AT1e6Pc3LY_auv4lMVLkjT2fPrQt-ubI8V6M-G_8oRYd3oaQXlitsrlzmYJ5R1d2kNfjBeiygiFeaLafw3ivICeOnaix9txs5BwCxn-oeTX922hpcofSAt4iQRT8NNbfIu5giOVz80qL3I0VXA2OabuQ4Jn4zfZUU4bzoNwcJskhA4YAmsIE7884E/w359-h245/cindy%20sherman%20deichtorhallen%203.jpg" width="359" /></a></div><br /><div>De pyttesmå modeplaggen sitter illa på Shermans slanka men normala kropp, och istället för att rätta till, nåla och fuska för att allt skall ligga slätt och snyggt för fotografierna låter hon kläderna sitta snett och hudvecken synas. Sminket är slarvigt, peruker sitter snett, uppsynen är förvirrad, skrämmande eller galen. Ofta lägger hon till proteser som enorma bröst eller en gravidmage med utstående navel.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2ygrniDK-ptPP7-5VEmWLKmoCPoqYBc-w8dixYp8zbOwP8yg4MoyygiGPaObobIc0d0_z0yoQEvg3tt_IqWECb8jM4soCwB8fIobptI9s1zezYO8F3FQrERHRvtrviNc1m1CcBaeEAZaZADsQfBib4rbHzjg_xIXdn7n5U38UzHsGpFT6ZqEA7X42XE/s3198/cindy%20sherman%20deichtorhallen%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="3198" data-original-width="2048" height="361" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY2ygrniDK-ptPP7-5VEmWLKmoCPoqYBc-w8dixYp8zbOwP8yg4MoyygiGPaObobIc0d0_z0yoQEvg3tt_IqWECb8jM4soCwB8fIobptI9s1zezYO8F3FQrERHRvtrviNc1m1CcBaeEAZaZADsQfBib4rbHzjg_xIXdn7n5U38UzHsGpFT6ZqEA7X42XE/w231-h361/cindy%20sherman%20deichtorhallen%202.jpg" width="231" /></a></div><br /><div>I 2007/2008 års bildsvit kan vi se en dansgolvsprinsessa med överdrivna läppar och ögonbryn som bara några år senare har blivit omsprungen av kvinnors frivilliga ingrepp i ansiktet som skapar en helt egen estetik som andra tycker är obehaglig. Verkligheten har kommit ikapp Cindy Shermans bilder.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkUMYSa0kIBiR_26kE4Rhs6957jpsVTSeESJLUMTAkQnnnRgrct4LX-kPTaNglQNoRWh-lgqoMFwCKIQGm-GiKphF7YZHRFaa5_M9EoUtXpmpRDjGUtyKPdriyycc46BtLS7b8NDg85edT3ZkPCnGw_XdFM-xvSyDyxeYy0gYRFWpo-JcdzKhB1SeM7HM/s881/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="881" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkUMYSa0kIBiR_26kE4Rhs6957jpsVTSeESJLUMTAkQnnnRgrct4LX-kPTaNglQNoRWh-lgqoMFwCKIQGm-GiKphF7YZHRFaa5_M9EoUtXpmpRDjGUtyKPdriyycc46BtLS7b8NDg85edT3ZkPCnGw_XdFM-xvSyDyxeYy0gYRFWpo-JcdzKhB1SeM7HM/s320/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204.png" width="254" /></a></div><br /><div>Igen, som fashionista-influencer på omslaget av en exklusiv utgåva av Harper's Bazaar US 2016. Det groteska är nedtonat, istället finns en hunger efter att synas och betyda något.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim3bnLBdhy6CQ9p3iD-Ejyol5cNJ0Kp6lGUnj86_uUTWBLDpH4INRXDTVKBT8kn_9vGlBOumE9dpQRmy9AEJFxASxkpcLgJfOjL-LCBd57BZdcTUJJfSbViVRCtdNUC-MxGqXZNPE88Z5pp7g1_Aef17_mF-HP5c6hy4diyOGhTE8DWRTIHclWmq3n18Q/s1470/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204b.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1470" data-original-width="980" height="369" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEim3bnLBdhy6CQ9p3iD-Ejyol5cNJ0Kp6lGUnj86_uUTWBLDpH4INRXDTVKBT8kn_9vGlBOumE9dpQRmy9AEJFxASxkpcLgJfOjL-LCBd57BZdcTUJJfSbViVRCtdNUC-MxGqXZNPE88Z5pp7g1_Aef17_mF-HP5c6hy4diyOGhTE8DWRTIHclWmq3n18Q/w246-h369/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204b.jpg" width="246" /></a></div><br /><div>I serien Men från 2019/2020 poserade Sherman som man, ofta i par med en kvinna på ett sätt som dubblerade förståelsen för just deras klädval och vad som fick dem att skiljas från eller likna varandra.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFJxij_0Nfn9Jkg9XYNIAKA_IdX0W956PmoU6hpquHJN1IGOiX2Sc_WT25nycNKoDRlUUWQBmXMn83fvffKIt-ShN_p-ST5zHXEfxgxq0gD5QhMxSsZ5RUM0OR8-_JY0bmZpNTvFzYdCpNXII2d2N65j7njvBErLIaALoRXckhRNjt0puQ4bPsIeBJjwc/s2000/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204c.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1460" data-original-width="2000" height="259" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFJxij_0Nfn9Jkg9XYNIAKA_IdX0W956PmoU6hpquHJN1IGOiX2Sc_WT25nycNKoDRlUUWQBmXMn83fvffKIt-ShN_p-ST5zHXEfxgxq0gD5QhMxSsZ5RUM0OR8-_JY0bmZpNTvFzYdCpNXII2d2N65j7njvBErLIaALoRXckhRNjt0puQ4bPsIeBJjwc/w354-h259/cindy%20sherman%20deichtorhallen%204c.webp" width="354" /></a></div><br /><div>Mer lik ett traditionellt modereportage men ändå inte är bildserien Landscapes där Cindy Sherman fick klä sig i kreationer hämtade ur modehuset Chanels arkiv. För att inte råka fläcka de ömtåliga plaggen avstod Sherman från makeup och ändrade sina ansiktsuttryck digitalt i efterhand. Man ser att även utan de groteska överdrifterna är det svårt att skapa samma tjusning som i de gängse modellfotografierna - poserna måste vara perfekta, med några nålar i ryggen och kanske litet tråcklande för att plaggen skall se så överjordiskt snygga ut som en bläddrande, längtande läsare vill. Modereportagen skall visa oss vad vi aldrig kan uppnå, Cindy Sherman visar oss dem som har uppnått det och ändå inte blivit sköna gudinnor.</div><div><br /></div><div><a href="https://www.deichtorhallen.de/ausstellung/cindy-sherman">Länk till Deichtorhallens sida om Cindy Sherman Anti-Fashion</a></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzP2LhiGL8wOqo8LD9erdThftRE8AL8_BiUfRWU8nLdI51yKtDnDMZKwFC1wtYQqr2ugjJj0kp_j71cWqlbbcNRL3AUr5JMvdQDMpJlca11R2cWY3TlhJ70rCmbUfvT2dnA2oS1neoDxaEUrTgxFJmRmbm7igAOjoa4hz0L5Tzc_BaZD8BphxId52Owvk/s585/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="312" data-original-width="585" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzP2LhiGL8wOqo8LD9erdThftRE8AL8_BiUfRWU8nLdI51yKtDnDMZKwFC1wtYQqr2ugjJj0kp_j71cWqlbbcNRL3AUr5JMvdQDMpJlca11R2cWY3TlhJ70rCmbUfvT2dnA2oS1neoDxaEUrTgxFJmRmbm7igAOjoa4hz0L5Tzc_BaZD8BphxId52Owvk/w418-h223/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205.jpg" width="418" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKuzT0xvPlLoj2rwIQp6SIYAQ1afSx4SdbrdsXNOVWutsaxcqpPrWtB_twGClGPhFdsOuJKYtfWZi1VCkxlwbRTxXE10yYeMRH5s_X02fSLH7kIKZQ3TNWcQFUKAJaexFa17cq5E4cK3r7ulpBBHK0ux5sO2FmgT0LQizTnyP1yhCTPfZ1nSHVWpgBVDg/s700/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205b.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="355" data-original-width="700" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKuzT0xvPlLoj2rwIQp6SIYAQ1afSx4SdbrdsXNOVWutsaxcqpPrWtB_twGClGPhFdsOuJKYtfWZi1VCkxlwbRTxXE10yYeMRH5s_X02fSLH7kIKZQ3TNWcQFUKAJaexFa17cq5E4cK3r7ulpBBHK0ux5sO2FmgT0LQizTnyP1yhCTPfZ1nSHVWpgBVDg/w415-h210/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205b.webp" width="415" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaXyn-THsC1gNY4wnz6UZxMUhNKkOan8D9C8MAxD5JbLFvb6OlEkhhA_6oqX2U-8bIIWSVqz61rhO0t0pSlUGemiKEa7WF_5GAiNgkgFWfYF3MM4X-Ic7eCT15s8I0pMd-3zQQ-GOlzWNGa1J7EcYuK4buTwr0rK0ZX5Ho4-N1i6AaPVW22HeJQzTXslQ/s585/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205c.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="261" data-original-width="585" height="187" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjaXyn-THsC1gNY4wnz6UZxMUhNKkOan8D9C8MAxD5JbLFvb6OlEkhhA_6oqX2U-8bIIWSVqz61rhO0t0pSlUGemiKEa7WF_5GAiNgkgFWfYF3MM4X-Ic7eCT15s8I0pMd-3zQQ-GOlzWNGa1J7EcYuK4buTwr0rK0ZX5Ho4-N1i6AaPVW22HeJQzTXslQ/w419-h187/cindy%20sherman%20deichtorhallen%205c.jpg" width="419" /></a></div><br /><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-45385580572595418362024-02-22T12:26:00.001+01:002024-02-22T16:30:32.405+01:00Cristóbal Balenciaga<div>Som barn hjälpte den unge Cristóbal sin mor att sy kläder åt damer i hemstaden Getaria. I den större grannstaden San Sebastián upptäcktes hans kreationer av den modeintresserade societeten på semester, och när vi möter Cristóbal Balenciaga i den spanska serien som bär hans namn är han en av flera uppskattade kreatörer av haute couture i Paris, modevärldens mecka. Trådsmala modeller seglar in i Balenciagas underbara klänningar på visningarna i hans modehus, och på damerna som kan köpa dem tas måtten så att kläderna sitter perfekt. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNR4pFRufDe49Zc52naFbBhKX38h9J52sEbKt-JlaTsXencGWjlcgtWjBVuig4o201N3oeazSmYs19pEhPMigaaZAF1Dmnq-Lfhq59MeWTqJ1FBy3RS9UlgPhKa09XgDqgurr6x4GG2Y2DX4DTTGHcQdCnF1yNEYeP2vbZfZmcR2u42BouRpUZjQNQgdM/s1388/balenciaga%201.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="926" data-original-width="1388" height="257" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNR4pFRufDe49Zc52naFbBhKX38h9J52sEbKt-JlaTsXencGWjlcgtWjBVuig4o201N3oeazSmYs19pEhPMigaaZAF1Dmnq-Lfhq59MeWTqJ1FBy3RS9UlgPhKa09XgDqgurr6x4GG2Y2DX4DTTGHcQdCnF1yNEYeP2vbZfZmcR2u42BouRpUZjQNQgdM/w386-h257/balenciaga%201.png" width="386" /></a></div><div><br /></div><div>Varje avsnitt inleds med berömmande citat om Balenciaga från andra kända modedesigners som Coco Chanel och Hubert de Givenchy, många med fokus på hur han är en designer som kan hela processen att skapa en dräkt från att välja ut tyget, nåla samman på prov och sätta de sista stygnen. Vi får se honom i hans ateljé, visande sömmerskorna exakt hur nålen skall föras, ibland i desperation under en visning då en ärm inte ligger perfekt och han river av den för att blixtsnabbt sy om den. Man lever sig lätt in i hans noggranna visioner om skönhet och njuter av hans idéer om silhuetter. Större hattar! Den käre vännen Wladzio d'Attainville, en närmare vän än man får tala om i dåtidens Frankrike, skapar stora hattar som kompletterar Balenciagas klänningar.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTaiVz02Z2a-Zp9BwiV2dtBh9NL9ODAwP6nxvTcwdlnhK4T90cT42c8p2k4GF7ja9eK6GgtrCZPNTCqY9qAG1bgEvUx00YHsMO-UMeRqh3wHojSE4zcEZLUAu9i0JafVB0Ub6NXMXH_jV7ncQ0eG3jX6mTYLoIptySf4uX_wrs37DtXyuQ8qL3TddLryA/s1920/balenciaga%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1079" data-original-width="1920" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTaiVz02Z2a-Zp9BwiV2dtBh9NL9ODAwP6nxvTcwdlnhK4T90cT42c8p2k4GF7ja9eK6GgtrCZPNTCqY9qAG1bgEvUx00YHsMO-UMeRqh3wHojSE4zcEZLUAu9i0JafVB0Ub6NXMXH_jV7ncQ0eG3jX6mTYLoIptySf4uX_wrs37DtXyuQ8qL3TddLryA/w392-h220/balenciaga%202.jpg" width="392" /></a></div><br /><div>Men med andra världskriget kommer den tyska ockupationen och dess kluvna förhållande till det parisiska modet. Visst vill man ha de vackra klänningarna, appropriera dem för Tyskland och de tyska officersmätresserna, men också tukta de alltför kreatvia skaparna för inget kan få fortgå ostört. Huset Balenciaga blir sanktionerat i tre månader då det "hetsat till uppror med provokativa hattar". Att Balenciaga fortsatte att skapa och sälja kläder till medlemmar från de ockuperande styrkorna var inte okontroversiellt, men serien skrapar bara på ytan i det fallet. Litet mer fördjupar man sig i problemet att få tag i tyger under importrestriktionerna, och vi får se Cristóbal Balenciaga vända sig till spanska fabriker då de franska inte kan leverera.</div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidvgZ9E_q_vhd2e8DGmoJ_dU-ajimKl3GlSiiXjlHetz4AVvvMzpMCHLXwsAmLg-fSmbtMrK0lCyNy3znLcZXgtcckrway34XqWd4Nwxuls0NIp5yhHZmWoZUx_jzDpdc5fR1fekJDf2DLMGLpzumOJTcoaYA9X3ZNFZPJUB9rH0CkpTf7Sy-zDpTxZoY/s2500/balenciaga%204.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1406" data-original-width="2500" height="241" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidvgZ9E_q_vhd2e8DGmoJ_dU-ajimKl3GlSiiXjlHetz4AVvvMzpMCHLXwsAmLg-fSmbtMrK0lCyNy3znLcZXgtcckrway34XqWd4Nwxuls0NIp5yhHZmWoZUx_jzDpdc5fR1fekJDf2DLMGLpzumOJTcoaYA9X3ZNFZPJUB9rH0CkpTf7Sy-zDpTxZoY/w429-h241/balenciaga%204.jpg" width="429" /></a></div><br /><div>Mest av allt går berättelsen om Cristóbal Balenciaga in på hur han kämpade emot att hans kreationer, såväl mönstren som de färdiga klänningarna, skulle spridas så snabbt och till så många som ville ha tillgång till dem. Att överhuvudtaget tala med pressen låg inte heller för honom. Andra modehus var snabbare med att följa den nya tidens villkor - släppa en parfym för att tjäna pengar från nya kundkretsar, expandera till USA, sälja prêt-a-portér. Balenciaga drar åt andra hållet för att behålla exklusiviteten - förbjuda pressen att besöka hans visningar, förbjuda modetidningarna att sprida skisserna så att kunderna skall få köpa något som ingen annan har eller kan skapa. Besvikelsen hos Balenciaga är står när det inte går att hålla emot längre. Det är lätt att hålla med honom när man ser vilka hiskliga skapelser som nu säljs under hans namn, och den skicklige mannen själv vrider sig säkert i sin grav om han ser dem. Men vi som ser TV-serien och besöker <a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2015/10/cristobal-balenciaga-museoa-i-getaria.html">muséet i hans födelsestad</a> ser hans storslagna kreationer och kan för en stund få uppleva den skönheten och omsorgen om kvalitet, och sedan längta efter det för evigt.</div><div><br /></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3s8vaHmTaAuW_86M1It3M5ZaqctnqYeveqKMyX3GMBGlE5L-oNwGd2ByhvnguzaogfiHD87K4cZjJCWt_Vr4Ri6MF9uxclb4K_gwLTOzbh5oXDD9iET6kin03vYlpAUSnhhd7EsmacnYkKWTDOiqclWBLn_ynPcabPswtXydprVKXMxX7NibRpXcRFYY/s1440/balenciaga%203.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="810" data-original-width="1440" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3s8vaHmTaAuW_86M1It3M5ZaqctnqYeveqKMyX3GMBGlE5L-oNwGd2ByhvnguzaogfiHD87K4cZjJCWt_Vr4Ri6MF9uxclb4K_gwLTOzbh5oXDD9iET6kin03vYlpAUSnhhd7EsmacnYkKWTDOiqclWBLn_ynPcabPswtXydprVKXMxX7NibRpXcRFYY/w417-h235/balenciaga%203.png" width="417" /></a></div></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-52286917886889995642024-02-20T12:26:00.000+01:002024-02-20T12:26:00.160+01:00Pearl av Siân Hughes<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrUg_ZgINJedrz56WCaauEvMX8exrQS3J5vTdU_YBZIxCS-XmnbaV7Nxw83BN7xT20nn2zoqm1DE8cSsdamZnRtrk2lN-VgEV0_w0-0an2kGryLaCfbuzfP8wSrOAORdBaC0FORYLsIhGrfoYG2yVosvNoApu38b1xv7kVfAzFaMzJxpmNaxcwOXpefqw/s500/sian%20hughes%20pearl.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="326" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrUg_ZgINJedrz56WCaauEvMX8exrQS3J5vTdU_YBZIxCS-XmnbaV7Nxw83BN7xT20nn2zoqm1DE8cSsdamZnRtrk2lN-VgEV0_w0-0an2kGryLaCfbuzfP8wSrOAORdBaC0FORYLsIhGrfoYG2yVosvNoApu38b1xv7kVfAzFaMzJxpmNaxcwOXpefqw/s320/sian%20hughes%20pearl.jpg" width="209" /></a></div>Det var inte så att Marianne saknade fotfäste i livet innan hennes mamma försvann, men det hon hade var inte förankrat i det vanliga livet som andra människor levde, utan i en gemenskap tätt intill mamman, naturen och det litet slitna huset de bodde i tillsammans med pappa Edward. När hon som åttaåring för första gången börjar i skolan måste hon sitta tillsammans med de mindre barnen. Marianne kunde läsa, men under den förvirrade, sorgsna tiden efter mammans försvinnande glömde hon bort hur, och måste lära sig det igen. </div><div><br /></div><div>Eller var det verkligen så? I sina minnen sitter hon i mammas knä och ljudar sig igenom favoritboken medan mamma håller i hennes händer så att hon inte skall klia sönder sina vattkoppor. Men Edward säger att hon fick vattkoppor först några år efter att mamman försvann. Barndomsminnen kan vara otydliga och förvanskade av vad man tror eller tänker sig har hänt, och kanske särskilt när man var med om något omvälvande som Marianne. </div><div><br /></div><div>Siân Hughes berättar Mariannes historia inte helt kronologiskt, utan i längre episoder från viktiga delar av hennes liv där minnen, gamla händelser och förväntningar växer in i varandra. När Marianne från att ha varit ett barn som helst inte går i skolan glider över till att bli en riktigt jobbig tonåring skildrar Hughes det lagom neutralt, utan ursäkter eller överdrivna sympatier men också förståeligt. Orelaterade händelser kan väcka en sorg, små vänligheter kan skapa en efterlängtad känsla av att vara välkommen.</div><div><br /></div><div></div><blockquote><div>One of the other children came to fetch her.</div><div>'Are you Marianne? Mark said you'd help us with the treasure hunt.' She held out her hot little hand to me and I took it, grateful for the easy way she gave me to walk back into the party. She turned my hand over, and stroked the marks on my wrist.</div><div>'What happened to your arm?'</div><div>'It got caught in some gooseberry bushes. In a different garden. And maybe some blackberries too. And thistles.'</div><div>'Are there any blackberries here?'</div><div>'No, this is a very safe treasure hunt. I think Mark cut down all the blackberries bushes specially.' I was aware I said it kind of with my mother's voice inside mine, her kind of explanations, the stories she told me, and I wondered, fleetingly, if she sometimes said them to me with tears in her eyes or scars on her arms, and I accepted them as easily as this little girl called Rose took my hand and led me through the garden.</div></blockquote><div></div><div><br /></div><div>Siân Hughes språk är ibland lyriskt på ett jordnära sätt, ibland med god psykologisk insikt i att beskriva ett inre tryck eller en flyende känsla av förlösning och förlåtelse. Marianne och många i hennes omgivning, inklusive den döda modern, vill ibland passa in händelser som delar av en saga, antingen en de redan kan eller en helt ny. Inte för att göra sig själv till hjältar, ibland för att hitta en mening med vad som händer, men mest för att få en förståelse för det svårbegripliga. Siân Hughes första roman är fint berättad och jag vill läsa mer av henne.</div><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-49323391052710290812024-02-18T12:04:00.006+01:002024-02-18T14:12:33.563+01:00Fem myror - jazzversionen på Fasching<div>Tänk att det var femtio år sedan som fem myror, fyra elefanter, Magnus, Brasse och Eva gjorde sitt intåg i svenska TV-apparater - och att de varit lika älskade av barn (och vuxna) ända fram till idag! Vi är flera generationer som samlas på Fasching för att höra de fina låtarna i jazztakt, från pigga pensionärer till väluppfostrade småbarn. På scenen sitter och står Anna Lund (trummor), Vilhelm Bromander (kontrabas), Alex Zethson (piano), Kristin Amparo (vokal) och så musikens upphovsman själv, Bengt Ernryd (trumpet)!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWj1l6dduZ3zPWvMQsz_2WSNFoZkSA70aOG2vX6JYzKul7nGhG8z3T8v2-hfr_Tgeoiimj708ehCooafjEtc3n9Gf4ejkBAX92y57RD5NXaz_rSmL4VIk2s_V8E1V-hV8ICQjaIGjwZZNVtEXebQevZH9fMikiaYk4bivdIHCzYn-0VDY4i4sj9BSIzPI/s2000/fem%20myror%20fasching.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="2000" height="305" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWj1l6dduZ3zPWvMQsz_2WSNFoZkSA70aOG2vX6JYzKul7nGhG8z3T8v2-hfr_Tgeoiimj708ehCooafjEtc3n9Gf4ejkBAX92y57RD5NXaz_rSmL4VIk2s_V8E1V-hV8ICQjaIGjwZZNVtEXebQevZH9fMikiaYk4bivdIHCzYn-0VDY4i4sj9BSIzPI/w406-h305/fem%20myror%20fasching.webp" width="406" /></a></div><br /><div>Den härliga vinjettmelodin inleder förstås konserten, och broderas ut i fina solon från musikerna. Strax följer en av de medryckande sångerna som räknar upp från A till Ö - tänk att alfabetet kan vara en fullgod låttext! Men i programmet fanns ju också sånger som fördjupade sig i en bokstav i taget, som nästa låt där Kristin Amparo berättar varför hon älskar just bokstaven M, och alla på scenen bidrar med svängiga solon. Den allra lugnaste av låtarna som räknar från 1 till 20 följer på den, följt av Rörmokarrock.</div><div><br /></div><div>Låten J-Jazz har en riktigt fin melodi som de skickliga musikerna improviserar över. Sedan får vi ännu en lugn låt, godnattvisan som berättar om alla saker som börjar på N. Två av de allra röjigaste låtarna följer, sammanslagna i ett potpurri: den roliga uppräkningen från 1 till 20 som hakar upp sig på 14, och så den sköna O-låten.</div><div><br /></div><div>Evas mjuka, fina 1-till-20-sång blev till avsignatur för hela programmet och även för den här timslånga konserten - eller nej, som extranummer kom O-låten tillbaka en sväng med litet mer medsång från den begeistrade publiken. Vilken fin upplevelse för alla åldrar!</div><div><br /></div><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-78560625085534959442024-02-16T12:12:00.000+01:002024-02-16T12:12:00.252+01:00The Other Black Girl<div>Nella Rogers har alltid drömt om att arbeta på ett bokförlag, men misstänker att hon på Wagner Books inte kommer att få chans att visa vad hon går för. Varför? Hon är den enda svarta anställda bland dussintals vita kvinnor som verkar leva i en annan värld än Nella, vare sig de är etablerade författaragenter eller assistenter som hon själv. Det är med glädje och litet förvirring som Nella möter den nyanställda Hazel, även hon svart. Så skönt att ha någon som förstår Nellas små och stora problem - eller? Eller kommer Hazel att lägga ett litterärt krokben för Nella igen, sådär som hon gjorde den allra första dagen, eller är hon verkligen på Nellas sida?</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNzyTN29Yl7XWPQZA4aE7Z4evrP-dfDFdPZTqbFg6TGUurGdTP9P5kGjzYRDdNFRgmyEOzEwOn5zG5h2g3t8vMgZyCIXcQSTOSIa7NphuUkciO0506HnYeYpcz-N4_6oZkbHNpBDDqmoxXLFVWt4kB2GUda1-JnK8ahYb7pvq3AmOrCPd3phPe6lQ7SI/s1581/Other%20Black%20Girl%201.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1054" data-original-width="1581" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjnNzyTN29Yl7XWPQZA4aE7Z4evrP-dfDFdPZTqbFg6TGUurGdTP9P5kGjzYRDdNFRgmyEOzEwOn5zG5h2g3t8vMgZyCIXcQSTOSIa7NphuUkciO0506HnYeYpcz-N4_6oZkbHNpBDDqmoxXLFVWt4kB2GUda1-JnK8ahYb7pvq3AmOrCPd3phPe6lQ7SI/w403-h268/Other%20Black%20Girl%201.webp" width="403" /></a></div><br /><div>Men Hazel är så självsäker och peppar Nella, även om hon är litet väl påflugen ibland. Pojkvännen Owen och i synnerhet bästa vännen Malaika är desto mer skeptiska mot Hazel. Och Nella upplever såväl skräckscener med flimrande ljus i korridorerna på jobbet, som lappar från främlingar på tunnelbanan som varnar henne för Hazel. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3Ejw3r6UshfXhE0bzwnQvktW3qvFFdCq7ppXmFotM9ViYviKVvLDsm0DxIo6YBraO3B4M9sRtH_Vk0O6KIsRVPlsLBEHHg9AzGQFqijPLE7i0JukWXcNwV9Cw5qPNAPynYf6X8raU2N1jSy06Ax37GpMRQyrsf1FXGqw4wPDGJcFW85C4Ly2peMhNiRU/s3000/Other%20Black%20Girl%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1688" data-original-width="3000" height="234" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi3Ejw3r6UshfXhE0bzwnQvktW3qvFFdCq7ppXmFotM9ViYviKVvLDsm0DxIo6YBraO3B4M9sRtH_Vk0O6KIsRVPlsLBEHHg9AzGQFqijPLE7i0JukWXcNwV9Cw5qPNAPynYf6X8raU2N1jSy06Ax37GpMRQyrsf1FXGqw4wPDGJcFW85C4Ly2peMhNiRU/w416-h234/Other%20Black%20Girl%202.jpg" width="416" /></a></div><br /><div>De mystiska händelserna och den svårdefinierade misstänksamheten mot Hazel gör de första avsnitten riktigt spännande. Som åskådare kan man välja att tänka att kameran, lojal med Nellas tveksamhet, överdriver några av Hazels skumma blickar och att de fysiska händelserna beror av slumpen. För ett tag hinner man undra om Hazel kanske är för avog för sitt eget bästa eller håller på att bli galen.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_7gH8t4LV4LmlvuiDtFKlZZGdGgAgw4A5J3RwnICdVAfxurJa1NTj95sdpIrzOxg4dHMinuumxtcfa7y-2Zleu-6Jzi9BvvtXUb8Hfm1stqrZioIw6NrjxNui4QZbEQirX1vq0CY_QcDJCNRcoU0zg-LSZ8hVl_yrNcgxne_eysWWA-cQTtm-7ZxMbjU/s800/Other%20Black%20Girl%203.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="800" height="204" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_7gH8t4LV4LmlvuiDtFKlZZGdGgAgw4A5J3RwnICdVAfxurJa1NTj95sdpIrzOxg4dHMinuumxtcfa7y-2Zleu-6Jzi9BvvtXUb8Hfm1stqrZioIw6NrjxNui4QZbEQirX1vq0CY_QcDJCNRcoU0zg-LSZ8hVl_yrNcgxne_eysWWA-cQTtm-7ZxMbjU/w408-h204/Other%20Black%20Girl%203.jpg" width="408" /></a></div><br /><div>Men tyvärr, som så ofta är det spänningen i det osäkra som är bäst, och förklaringarna aldrig lika tillfredsställande. När sanningen bit för bit uppdagas verkar trådarna inte hänga ihop längre, och historien verkar till och med säga emot sig själv. TV-serien The Other Black Girl bygger på en bok, vilket ofta är bra då det betyder att handlingen är genomarbetad, men ibland kan vara sämre då nyanser i berättelsen försvinner eller förvirrar i filmatiseringen, och det är fallet här. Vad gäller boken så finns det redan läsare som uttryckt detsamma om hur handlingen inte håller hela vägen till slutet. Men The Other Black Girl är ändå till största delen en riktigt spännande och underhållande serie.</div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-43992884933540415172024-02-14T12:20:00.002+01:002024-02-18T17:06:58.774+01:00Fine de Claire av Daniel Gustafsson<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio0hxkpJYlAyik0UtxFHxTx3RG5ye-VLSa00qQ9gekuFeQkvsbRh04Dr9XGDr0iu5x3CqC5TTkatWzNdQBtk486YOJfxHAlcGTzdXt7C4Yo69L4fn5O3M-Uz3ISmqXag2K1S0pzuGvGLrCb_6gLu5tUHILYPMeQIxGT-5gXpLCleWNKgCdutX30HxukmA/s281/daniel%20gustafsson%20fine%20de%20claire.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="281" data-original-width="180" height="281" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEio0hxkpJYlAyik0UtxFHxTx3RG5ye-VLSa00qQ9gekuFeQkvsbRh04Dr9XGDr0iu5x3CqC5TTkatWzNdQBtk486YOJfxHAlcGTzdXt7C4Yo69L4fn5O3M-Uz3ISmqXag2K1S0pzuGvGLrCb_6gLu5tUHILYPMeQIxGT-5gXpLCleWNKgCdutX30HxukmA/s1600/daniel%20gustafsson%20fine%20de%20claire.jpg" width="180" /></a></div>Helena är geolog och ser kilometerna av berggrund och årmiljonerna av långsam utveckling i naturen omkring sig. Det är skönt att få se de perspektiven tillsammans med henne, i såväl Vätterns form som i en grästuva bakom en kiosk vid vägen. Det ger en känsla för hur gammal jorden är och hur stora, tunga processer som har pågått innan människan började kliva runt och ändra om efter sitt eget godtycke. Vad välbeställda medelklassmänniskor gör för att imponera på varandra blir ännu mer löjeväckande i skenet av planetens långsamma utveckling.</div><div><br /></div><div>Daniel Gustafssons penna skissar skickligt både den konkreta geologin och den tillgjorda lyxkonsumtionen. De båda aspekterna möts i ostronen, varelser som funnits på jorden i ungefär samma form i femhundra miljoner år och nu blivit en produkt för konnässörer och aspirerande finsmakare. Det är i den skärningspunkten som Helena tydligt känner att hon måste ta sig ur livet hon lever nu.</div><div><br /></div><div>Hon är själv en tilltalande blandning av noggrann planering och spontanitet. Bilfärden ned genom Europa är klokt uttänkt men väl framme vid sina hållpunkter öppnar hon sig för oväntade möten med främlingar utan att rubbas i sina resplaner.</div><div><br /></div><div>Helenas berättelse varvas med en skildring från en handelsresa hundrafemtio år tidigare. Färden tangerar Helenas resa, delvis i rummet och delvis för att lasten är ostron. Partierna bidrar kanske inte riktigt lika mycket till handlingen som jämfört med platsen de tar, men de är korta och välskrivna och ger ytterligare en vinkel på Helenas resa. Målet med resan är inte riktigt lika intressant som vägen dit, men de första tvåhundra sidorna med de initierade lokalskildringarna och den geologisk/filosofiska blicken på omvärlden gör boken <i>Fine de Claire</i> mycket läsvärd.</div><div><br /></div><div><b>Fotnot:</b></div><div><a href="https://engelsbergideas.com/essays/the-many-meanings-of-the-age-of-upheaval/">Den här intressanta artikeln</a> fick mig att se paralleller till <i>Madame Bovary</i>.</div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-39709937122552652492024-02-12T12:56:00.010+01:002024-02-12T12:56:00.139+01:00Kosmos Bartók i Elbphilharmonie Hamburg<div>Åtta konserter är vikta åt Bela Bartóks musik i den vackra och välljudande konserthallen Elbphilharmonie i Hamburg, och NDR Elbphilharmonie Orchester står för nästan alla fiolerna under ledning av olika kompetenta dirigenter. Den kväll jag prickade in inleddes med <i>Violinkonsert Nr 2 Sz 112</i> (1937-38) med den ypperlige Valeriy Sokolov som solist. Konserten i fråga inleds av harpan och ljuva, inbjudande klanger från såväl orkester som soloviolin, men så börjar harmonierna falla isär och klangerna kompliceras. Stycket var ett av de sista som Bartók komponerade innan han lämnade Ungern och man kan tänka sig hur missnöjet stiger fram ur sprickorna av det sköna utanverket. Ibland brister orkestern ut i närmast kakafoni, ibland till och med i ett skri när de tar över efter ett soloparti, och likaså bär solopartierna på smärta. Men Sokolovs ton är helgjuten och njutbar, hans spel virtuost och känslosamt, och klangen i det klokt byggda konserthuset perfekt.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZHRYIiBpaP_S4USO0oJMbgp4mJ2hK67Ts1cVj8fehzm_4Rm4rXgq7UfKqrgfgsgP0XCtH7S2TOBTKAAN_IhARSm5RpGRJeZxYwDhNrKuiYRZjrae4bDm207LWgoacHPB1GqOMGZzK7H7BAR-XKIRvvxlzjQoB7Ph_SpiPXoNCYmHpRdmOUIAf-Z4uEAc/s1920/kosmos%20bartok.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1920" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjZHRYIiBpaP_S4USO0oJMbgp4mJ2hK67Ts1cVj8fehzm_4Rm4rXgq7UfKqrgfgsgP0XCtH7S2TOBTKAAN_IhARSm5RpGRJeZxYwDhNrKuiYRZjrae4bDm207LWgoacHPB1GqOMGZzK7H7BAR-XKIRvvxlzjQoB7Ph_SpiPXoNCYmHpRdmOUIAf-Z4uEAc/w414-h233/kosmos%20bartok.png" width="414" /></a></div><br /><div>Efter paus följer <i>Två bilder för Orkester Sz 46</i> (1910) där den första är inspirerad av Debussy, med stora klanger som liksom låter orkestern bygga vågor och sorl. Den andra bilder är dansant och med en rolig sekvens av stegrande takt som orkestern, ledda av Stanislav Kochanovsky, hanterar perfekt.</div><div><br /></div><div>Kvällens sista verk är den kusliga historien <i>Den underbara Mandarinen Sz 73</i> (1926), vilket ledde till offentliga protester vid uruppförandet i Köln då publiken och dåvarande borgmästaren Konrad Adenauer fokuserade på Sex- och Brottstemat i handlingen snarare än den sorliga försoning som sker i upplösningen. Musiken är oroande från början och de få partierna av stilla vänlighet bryter snart ut i grymma virvlar igen. Ändå är musiken fascinerande i sig, och det gör konserten för kvällen till ett mycket hörvärt, varierat program. Den gedigna boken med introduktion till alla verk och artister, vilken så generöst skänks till alla besökare, skapar mersmak för Bartóks verk och Bartókfestivalen i synnerhet.</div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-69265887832590360042024-02-10T12:06:00.000+01:002024-02-10T12:06:00.358+01:00Tack och förlåt<div>Förlåt säger de ofta, båda systrarna, fastän de har vuxit upp på skilda håll. Som att de alltid är beredda på att någon har blivit sårad och att det är deras fel. När föräldrarna skildes följde Sara med mamman och Linda med pappan. Nu är båda vuxna och Saras familj skall utökas med ett andra barn om bara några veckor. Då händer något av det hemskaste som kan hända - barnafadern Daniél vaknar inte på morgonen, han är död. Höggravid och redan pressad måste Sara hålla sig samman inför femåringen Elliot medan hon ordnar med begravning och andra praktiska sysslor.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKwL4z4_JcGF2pEHMhxltrnl_iAf6nmTsePlTXiVUALkKVWRZ4VYjtlEw4DpugCqcMeQF-h_nuVehanB1H3iBYeYA3Nsr99lcCXGBECtGpUiL6pRr1CZMM8fC4mopi_n2YMkG_VHcqa7Lg4uUfqKFqJJnFX-rr0sXkWJV4MErorvy98voR7Cp6MJ2vXaI/s1920/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%201.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1920" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKwL4z4_JcGF2pEHMhxltrnl_iAf6nmTsePlTXiVUALkKVWRZ4VYjtlEw4DpugCqcMeQF-h_nuVehanB1H3iBYeYA3Nsr99lcCXGBECtGpUiL6pRr1CZMM8fC4mopi_n2YMkG_VHcqa7Lg4uUfqKFqJJnFX-rr0sXkWJV4MErorvy98voR7Cp6MJ2vXaI/w415-h233/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%201.jpeg" width="415" /></a></div><br /><div>På omvägar når dödsbudet storasyster Linda som bryter flera års tystnad och tar sig till begravningen. Det första mötet mellan de vuxna systrarna blir misslyckat, och inte bara det utan många situationer efter det också. Men även Sara inser att hon borde hålla kvar kontakten med den mer struliga systern, tack vare små skärvor av stöd och uppmuntran från omgivningen, och ännu mer de klantigare och jobbigare insatserna av folk som säger saker de inte förstår något om. Elliot tycker också om sin morbror Linda och hennes fina hund Zlatan.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixrhsQiEZh7RFV_J_-MUvikRivxu8kk1z4-ty_1M-AuAgedLL5FSWrMu2ev90r3D9Rn7bgZJlOfNtGFbG3rGud1Clv7ND_45S3gscM-5TbYwDfNw_z6ypWorS5WRLWhdspvRli6pZ8P1pryN5bdhxvRRMt0I5m8iCU51D-V0r7-5TvzlT5npIcp1AHyNE/s4307/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%202.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2872" data-original-width="4307" height="269" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEixrhsQiEZh7RFV_J_-MUvikRivxu8kk1z4-ty_1M-AuAgedLL5FSWrMu2ev90r3D9Rn7bgZJlOfNtGFbG3rGud1Clv7ND_45S3gscM-5TbYwDfNw_z6ypWorS5WRLWhdspvRli6pZ8P1pryN5bdhxvRRMt0I5m8iCU51D-V0r7-5TvzlT5npIcp1AHyNE/w404-h269/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%202.jpg" width="404" /></a></div><br /><div>Ingen av systrarna är särskilt vältalig, och vem vet vad man skall säga i de svåraste stunderna, de man aldrig har varit i förut? De innerliga, allvarliga scenerna i Saras liv får ett par välkomna avbrott i Lindas komiska relationsproblem, och sextiotalsschlager med tänkvärda ord till medryckande melodier blir soundtrack ibland. Handlingen är bara snäppet bort från att vara helt realistisk, och det går att leva sig in i båda systrarnas känslor när det är som svårast. Det är fint att regissören Lisa Aschan bjuder in oss till systrarnas liv med sådan fingertoppskänsla. Det är inte lätt för någon av dem, men med den ärliga kärlek och humor som finns hos dem båda så kan det gå bra även när det blir jobbigt.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhittJTLWmSN-VsLeq_Z3L4d1YIQu7MwFNX12gTBxQwIgoRPRymZaYGxaTdLuZ6AM8C4fIQKbDykQsHhYhiAceYpiwWend0bzZs5FLDzRvChUy9iOR9PqW_9ihW2KlqEliUQaUhYeaUfQWb3c3lmas07tTDQv981DPOAKiRmB9_wO5nyFxGu-EqSBBREK4/s800/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%203.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="800" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhittJTLWmSN-VsLeq_Z3L4d1YIQu7MwFNX12gTBxQwIgoRPRymZaYGxaTdLuZ6AM8C4fIQKbDykQsHhYhiAceYpiwWend0bzZs5FLDzRvChUy9iOR9PqW_9ihW2KlqEliUQaUhYeaUfQWb3c3lmas07tTDQv981DPOAKiRmB9_wO5nyFxGu-EqSBBREK4/w420-h236/tack%20och%20f%C3%B6rl%C3%A5t%203.webp" width="420" /></a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-41720513938378307012024-02-08T12:16:00.000+01:002024-02-08T22:55:49.111+01:00Translation State av Ann Leckie<div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXuJlCvGtnsXyNawvT3b3skVzVnGBQsru_Htm1hN2PhSGULEREswEp-zn47AoZd43CW6zTbjLjbVSEHwH-0bvdjWzB4Bma06kJVP5u7V2i3zhyri4O8AlGcWUkMvIvw4gXOQ0H5LmNeByHhjg8ZiP6iw57PXoT8kMemwBvk7QoI0xQRIITDCPep2M-BKg/s527/ann%20leckie%20translation%20state.jpg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="527" data-original-width="350" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXuJlCvGtnsXyNawvT3b3skVzVnGBQsru_Htm1hN2PhSGULEREswEp-zn47AoZd43CW6zTbjLjbVSEHwH-0bvdjWzB4Bma06kJVP5u7V2i3zhyri4O8AlGcWUkMvIvw4gXOQ0H5LmNeByHhjg8ZiP6iw57PXoT8kMemwBvk7QoI0xQRIITDCPep2M-BKg/s320/ann%20leckie%20translation%20state.jpg" width="213" /></a></div>Vi var många som fascinerades av den utomjordiska rasen Presger när vi läste Ann Leckies <a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2016/02/ancillary-mercy-av-ann-leckie.html">Ancillary-böcker</a>. Ja, eller bara av deras Translators, för så annorlunda är Presger att de bara kan kommunicera med mänskligheten via människor som uppfostrats hos dem från späda år. Vad denna uppfostran ledde till såg vi skymtar av hos de Translators vi mötte, Translator Dlique och Translator Zeiat, vars humor ofta slog över i munter sadism eller åtminstone en vilja att ta isär och undersöka även ting och personer som man inte borde skära i.</div><div><br /></div><div>Även Ann Leckie ville ge mer utrymme åt de fascinerande Translators, och nu får vi följa en av dem, Qven, under de sista åren av deras uppväxt och utbildning. Om ordkonservativa läsare fick krupp av det genomgående användandet av "hon" i den första trilogin, kommer här ett antal andra personliga pronomina och personer som begär att få tilltalas med olika dylika. "They/them" är ganska inarbetat även här på jorden, men nu möter vi också människor som tilltalas med "e" och andra som benämns "sie". Det behöver ju inte lägga krokben för läsningen då de alla är distinkta personligheter med intressanta bakgrundshistorier och en spännande handling framför sig i boken Translation State.</div><div><br /></div><div>Innan vi möter Qven i Presgers barnkammare, tar boken sin början hos Enae som just är på väg att bli snuvad på arvet sie rätteligen borde fått efter den otacksamma Grandmaman sie passat upp på under hela sitt liv. Istället skickas sie ut på ett uppdrag som skulle kunna vara en sinekur men faktiskt leder till omvälvande upptäckter och en del i äventyret som följer.</div><div><br /></div><div>Därnäst träffar vi Reet, ett hittebarn som i vuxen ålder snappas upp av Hikipi-diasporan, en folkgrupp som en gång fördrevs från Lovehate Station och nu samlas för att sjunga folksånger och kräva erkännande. Vi kan redan gissa att Hikipis förhoppningar om Reet är missriktade och att hans ursprung finns någon annanstans. Hans ungdomsdrömmar om att dissekera och bita andra människor låter misstänkt likt något vi har hört förut. Till exempel från barngrupperna där Qven och de andra blivande Translators lever om. Då och då blir nyfikenheten för stark och något av de svagare barnen skärs upp och studeras av de ivriga övriga. Det verkar inte vara helt dödligt men ändå obehagligt för dem som utsätts för det.</div><div><br /></div><div>Dock är det meningen att Translators skall socialiseras till att passa bland människor, och det är roande att läsa om hur Qven måste öva på att bjuda på te och småkakor och prata om okontroversiella ämnen. Roande och oroande, för deras ställning som möjlig Translator är inte helt säker och de börjar också känna sig osäker på sin uppgift i livet. Men det är roligt att plocka upp idéer om hur Presger faktiskt fungerar i de ledtrådar som smygs ut i bisatser här och där.</div><div><br /></div><div>Det är inte osannolikt att omvälvande skeenden som rör såväl överlevnad för galaxens livsformer som enskilda liv, kommer att behöva behandlas just som Ann Leckie beskriver, med tragglande diskussioner mellan diplomater och andra engagerade varav de flesta har baktankar om hur just deras folkgrupp skall stå som vinnare och gärna går omvägen via andras engagemang. Till de viktiga överläggningarna dyker det också upp några kända ansikten från Ancillary-trilogin, men ännu större överraskningar lurar runt hörnet. <i>Translation State</i> är litet väl nära att falla i cozy-fällan där allt slutar maximalt trevligt och bekräftande för huvudpersonerna, men då den ritar upp en så spännande handling i ett så varierat universum, med säker blick för kul detaljer, är det en mycket underhållande och läsvärd bok.</div>
<br />
<b>Fler böcker av Ann Leckie:</b><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.com/2014/05/ancillary-justice-av-ann-leckie.html">Ancillary Justice</a><b> </b><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2016/01/ancillary-sword-av-ann-leckie.html">Ancillary Sword</a><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2016/02/ancillary-mercy-av-ann-leckie.html">Ancillary Mercy</a><br />
<a href="http://kulturdelen.blogspot.se/2017/11/provenance-av-ann-leckie.html">Provenance</a>
<div><br /></div><div><a href="https://kulturdelen.blogspot.com/2020/06/the-raven-tower-av-ann-leckie.html">The Raven Tower</a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-32371870758751380072024-02-07T12:14:00.010+01:002024-02-07T12:14:00.262+01:00Mahler och Bartók på Konserthuset Play<div>I Konserthusets generösa Play-avdelning kan man när man vill höra och se en ypperlig konsert med verk av Béla Bartók och Gustav Mahler, inspelad i november 2023 med Ryan Bancroft som dirigent för Kungliga Filharmonikerna. Den börjar med Béla Bartóks <i>Violinkonsert nr 1 </i>(1907-08) med Alina Ibragimova som solist. I den första satsen ropar fiolen i sorg och smärta och får förståelse och tröst av orkestern. Men i den andra satsen finns det styrka och mod, och till och med lekfullhet in i den starka finalen och det är spännande att höra.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNGgO-wr4_yL_mc-2W4d6wMUtW65zNqn-NpjBc-_KfyS-zJtzwom-Dfj-Rwz7Wm04pFDLC-Gvz6agUPoLqvx_ebHG6V80H5ih-7kbWSLsYH_h90kFtmHsPeKC30Kf0ofFjub0w20SVCUnrVcyQDkRAE7PONlsj1ZqE6JFYvvDhqT_9me0S9j9NXA1Hilc/s1133/mahler%20bartok%20konserthuset%20play.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="449" data-original-width="1133" height="186" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNGgO-wr4_yL_mc-2W4d6wMUtW65zNqn-NpjBc-_KfyS-zJtzwom-Dfj-Rwz7Wm04pFDLC-Gvz6agUPoLqvx_ebHG6V80H5ih-7kbWSLsYH_h90kFtmHsPeKC30Kf0ofFjub0w20SVCUnrVcyQDkRAE7PONlsj1ZqE6JFYvvDhqT_9me0S9j9NXA1Hilc/w469-h186/mahler%20bartok%20konserthuset%20play.png" width="469" /></a></div><br /><div>Mahlers <i>Symfoni nr 5</i> (1901-02) fångar uppmärksamheten från de första trumpettonerna, men varje stämma och varje melodi är viktig. Ryan Bancroft ger Kungliga Filharmonikerna stadga och beslutsamhet, vilket gör sig väl i de litet udda danspartierna i tredje satsen. Säkerheten består genom hela den mäktiga symfonin. I den sista satsen jagar musikerna fram melodier från hela verket och samlar sig ändå som en gemensam överenskommelse. Man kan känna att finaltonerna är på väg, de kommer inte än utan hålls undan en stund, och det känns inte utdraget eller urvattnat utan självständigt, och som lyssnare vill man bara låta musiken fortsätta när den är så bra! Men så avslutas den ändå, stort och starkt, så att man längtar efter att höra mer på plats en annan gång.</div><div><br /></div><div><a href="https://www.konserthuset.se/play/mahler-och-bartok/">Länk till konserten på Konserthuset Play</a></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1777639525853982023.post-62489645389299027922024-02-05T12:13:00.024+01:002024-02-05T12:13:00.243+01:00The Gift<div>Ända sedan barndomen har Atiye målat en speciell symbol i sina bilder. Nu är hon vuxen och har sin första utställning som konstnär, och människorna uppskattar hennes verk och den fascinerande symbolen. Samtidigt med vernissagen pågår utgrävningarna i <a href="https://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6bekli_Tepe">Göbekli Tepe</a>, en struktur som byggdes för obegripliga elvatusen år sedan, före alla andra kända religiösa byggnader, och vars omfång och funktion ännu är oförklarad. I en dittills oöppnad grotta hittas just den symbol som Atiye haft i tankarna hela livet.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf55jysX31WCW79axLroqMPfW8AegjwxEU1gA86kzpUsMNPsIx7_8Jq8kNsYSE-r93Qv5OLelYawBIE-RrxbEbIw-x4iOn9g4rgAFoKP0Qjyr9nO-jLZyr2yv4lg64PN9q36q-GGXlHJ2xsXspXE26gpVNh39SVWD7ZHolhzHUVA8wS3WZZCxKTh2Busk/s1000/the-gift-atiye%20symbol-1.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="1000" height="215" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgf55jysX31WCW79axLroqMPfW8AegjwxEU1gA86kzpUsMNPsIx7_8Jq8kNsYSE-r93Qv5OLelYawBIE-RrxbEbIw-x4iOn9g4rgAFoKP0Qjyr9nO-jLZyr2yv4lg64PN9q36q-GGXlHJ2xsXspXE26gpVNh39SVWD7ZHolhzHUVA8wS3WZZCxKTh2Busk/w429-h215/the-gift-atiye%20symbol-1.webp" width="429" /></a></div><br /><div>När Atiye ger sig av för att se symbolen i grottan med egna ögon, möter hon en herdeflicka med en stjärna i panna. De förstår inte varandras språk men flickan känner igen orden Göbekli Tepe och leder Atiye rätt. De når fram till grottan som badar i ett lila ljus, men arkeologen Erhan drar ut Atiye - hon får ju inte störa utgrävningarna!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN4Rvg2nsj8j6irhapEijJa6m-GHzZLTSIXm1_-Ap5dCbD_9zRQWEkame0y0qwPMRWzoIUWs64RWnRpa6dgSyQdgDx-uMrNK3gR-i2-BHfn0OBAJFsKmkhjrx_l4_cx8z98RU14uGxxz9iD3-Y2nRryNHviEtrai3s7uGPWK58_jxWJsh2UQJtz2gMPJw/s448/the-gift-atiye%20symbol-3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="252" data-original-width="448" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjN4Rvg2nsj8j6irhapEijJa6m-GHzZLTSIXm1_-Ap5dCbD_9zRQWEkame0y0qwPMRWzoIUWs64RWnRpa6dgSyQdgDx-uMrNK3gR-i2-BHfn0OBAJFsKmkhjrx_l4_cx8z98RU14uGxxz9iD3-Y2nRryNHviEtrai3s7uGPWK58_jxWJsh2UQJtz2gMPJw/w418-h235/the-gift-atiye%20symbol-3.jpg" width="418" /></a></div><br /><div>Underliga saker börjar hända i Atiyes liv. Att fästmannen Ozan friar till henne väcker mer förvirring än lycka, en underlig gammal kvinna dyker upp på oväntade platser och dragningen till Göbekli Tepe är fortfarande lika stark.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7StyHoOwQ8G8neUEGfGJj4ssuQTa1eQIqYBfm-iMwl1dOkCM8umh3-s3uNI_F3KDqxU7AooqeQdC5G4Ry_3fqJh5Xp_7gIFe3rFoYL09SGExP0ffPczoOMiQSuDa267PPfWsqlCIqT_lbiGzeCmW5znULYsNrtMloD_ARBTOIHcL0X7od8-iQZZ_-Xa8/s853/the-gift-atiye%20symbol-4.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="853" height="232" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg7StyHoOwQ8G8neUEGfGJj4ssuQTa1eQIqYBfm-iMwl1dOkCM8umh3-s3uNI_F3KDqxU7AooqeQdC5G4Ry_3fqJh5Xp_7gIFe3rFoYL09SGExP0ffPczoOMiQSuDa267PPfWsqlCIqT_lbiGzeCmW5znULYsNrtMloD_ARBTOIHcL0X7od8-iQZZ_-Xa8/w413-h232/the-gift-atiye%20symbol-4.png" width="413" /></a></div><br /><div>Det är ett smart drag av den turkiska TV-serien <i>The Gift / Atiye</i> att använda sig av Göbekli Tepe, en fascinerande plats som började grävas ut först på 1990-talet och fortfarande förbryllar forskare och historiker. Mysteriet dominerar inte handlingen utan är en bakgrund till de komplexa relationerna mellan människorna i serien. Atiyes lillasyster Cansu är adopterad av Atiyes familj - i den första versionen av berättelsen. I seriens andra säsong är relationerna omkastade, och Atiye kommer ut i en värld där personerna som var hennes far och mor inte känner igen henne. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaZS7-JdBcyASIErbmt7lxgjp9YGudCR6Ek7gES0UoAfKNF1Eppy0ZWUQjHbEfI_S9kpmRPBVZFNw8ev_vFkOnDWyEH-nZJbVORZyi1d3XI0rsHYwU3xNVNDNOA8QZdLycI-KdNGcSoTCgCf_r070ln8pQ0zQlibkb08WUvo_Q5nyv4SjpNJayaE6MgKI/s1620/the-gift-atiye%20symbol-5.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1080" data-original-width="1620" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiaZS7-JdBcyASIErbmt7lxgjp9YGudCR6Ek7gES0UoAfKNF1Eppy0ZWUQjHbEfI_S9kpmRPBVZFNw8ev_vFkOnDWyEH-nZJbVORZyi1d3XI0rsHYwU3xNVNDNOA8QZdLycI-KdNGcSoTCgCf_r070ln8pQ0zQlibkb08WUvo_Q5nyv4SjpNJayaE6MgKI/w397-h264/the-gift-atiye%20symbol-5.webp" width="397" /></a></div><br /><div>Fler ledtrådar ges till att det finns en grupp som känner till hemligheter om Göbekli Tepe och har en plan för något som skall hända, något som Atiye skall vara en del av. I trejde och sista säsongen är det detta som står i fokus i handlingen. Åter igen är det ändå inte mysteriet som tar den största platsen, utan vad människorna upptäcker om sin egen historia, och om de parallella liv de själva och deras närmaste har levt. Man skulle kunna önska sig mer tydlighet i vad målet med de kommande ritualerna är, och hur personerna som strävar efter det har fått kunskap om hur och vad som skall göras, men det förtar inte att The Gift är ett spännande, lågintensivt mysterium i oväntade miljöer.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFEgmQQU8EoOyH4IkDKBSgvaiSqHMBepiUe6xqt5TsGZ-bp785YaNvtDpzc2597ltmstpYUOkBWJLHt71aCaXP1S7_QlJZkK1I6PuY5JoynuDYNZxezdpavw3CmZ2UE5IWy8OWZ0RFkdNx1bGEH9U1SUP_IAC-r8dd0XhfSC_xm-CNO4aSyyLUGpscB2o/s3000/the-gift-atiye%20symbol-6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2250" data-original-width="3000" height="290" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiFEgmQQU8EoOyH4IkDKBSgvaiSqHMBepiUe6xqt5TsGZ-bp785YaNvtDpzc2597ltmstpYUOkBWJLHt71aCaXP1S7_QlJZkK1I6PuY5JoynuDYNZxezdpavw3CmZ2UE5IWy8OWZ0RFkdNx1bGEH9U1SUP_IAC-r8dd0XhfSC_xm-CNO4aSyyLUGpscB2o/w386-h290/the-gift-atiye%20symbol-6.jpg" width="386" /></a></div><br /><div><br /></div>Jenny Bhttp://www.blogger.com/profile/06130706601108548538noreply@blogger.com2