Robot av Adam Wisniewski-Snerg

Livet i stålcellen har varit svårbegripligt och svårt, med skramlande röster från högtalarna och flimmer från datamaskinens skärm. Nu hämtas personen ut på ett bryskt sätt och utsätts för ännu mer skräckinjagande behandling. Andra individer skymtar, också de nakna och instängda under glasklockor. Vår huvudperson får stränga instruktioner om att han strax skall sändas ut för att observera livet, och att hans handlingar undermedvetet kommer att styras av Mekanismen som sänder ut honom, men att det är otillåtet och omöjligt att försöka kontakta Mekanismen eller berätta om den för någon annan.

BER-66 var vår huvudpersons tilldelade igenkänningstecken i cellen, men nu måste han snabbt plocka upp ett nytt namn och en ny identitet, och genom vissa krumbukter kliver han in i rollen som piloten Rez Asurmar. Världen han har hamnat i är även den mystisk och ogästvänlig men inte så extrem som det han har upplevt tidigare. Han tycks befinna sig i en underjordisk skyddsanläggning som är någorlunda utrustad och organiserad, om än efter okända regler övervakade av ogästvänliga tjänstemän och vakter. Människorna tycks ha tagit skydd från en katastrofal händelse som delvis också har läckt in och påverkat några av rummen och våningarna i anläggningen. Asurmars utforskande av de underliga föremålen sker både på order och av nyfikenhet.

Till en början radas konstiga men intressanta scener upp och lämnas utan att följas upp, men efter hand återkommer vår huvudperson - nu med nytt namn och i ny roll - till dem och ett svagt och fortfarande förvirrande mönster kan skönjas. Dock är det inte konstigt att nya händelser sker orelaterat till tidigare, för minnen av vad som nyligen hänt tycks försvinna för invånarna och även explicit ifrågasättas enligt officiell doktrin - historien är inget faktum utan bara din tolkning av vad som hänt, till och med ditt eget födelsedatum. Inget att undra på att det dyker upp dubbelgångare och att vår huvudperson möter den riktige (?) Rez Asurmar när han istället fått en ny identitet som fysikern Nat Poreyra.

Ett av rummen som undersöks innehåller något som liknar en spegel men faktiskt är en lucka ut i världen ovan jord, men en värld i ytterst nedsaktad slow motion från timmen just när katastrofen skedde. Vår huvudperson är inte den ende som ger sig ut där för att undersöka, och det är oerhört fascinerande att följa honom och se hur hans handlingar påverkar de långsamt agerande människorna han rör sig bland. Men fortfarande är det svårt att förstå vari katastrofen består och om den går att stoppa. Går det att lämna skyddsrummen nu? En del vill gärna det, och bland annat odlas helt andra och annorlunda teorier om rymdskepp eller varelser i underjorden.

Boken Robot är skriven av den polske författaren Adam Wisniewski-Snerg år 1973, och det är svårt att inte läsa in aspekter av den kommunistiska diktaturen i dess handling: avhumanisering av människor och absolut makt över dem, minnen som kan skrivas om, identiteter som kan bytas ut och ett mödosamt arbete med att i hemlighet försöka ta reda på vad som egentligen pågår. Men boken är inte bara en politisk allegori utan fylld av fascinerande passager då vår hemlige agent undersöker underligheterna och försöker finna vetenskapliga förklaringar. Att läsa dem är intellektuellt stimulerande och mycket spännande.