Ah, kulturlandet Tyskland! Martin Eisenstein är litet avundsjuk på vännen Max Schulse som har flyttat tillbaka till hemlandet efter flera år i USA. Martin skriver till honom för att berätta hur det går för deras gemensamma konstgalleri i San Francisco. Max skriver tillbaka och berättar hur familjen har funnit sig tillrätta på sitt gods i München, och hur de börjat bekanta sig med tongivande personer i staden. Borgmästaren kommer till den stora middagen ikväll!
Breven seglar fram och tillbaka över Atlanten. Året är 1932 när skrivandet börjar, datumen tickar vidare in på 1933 och 1934. Efter ett tag, och ganska hastigt, vänds den förnöjsamma stämningen på Martins sida till en oro över vad som händer i Tyskland. Max svarar till slut med ett högröstat försvarstal för Hitler och hur det tyska folket skall upprättas igen efter åren av skam efter krigsslutet (första världskriget). Och dessutom ber han Martin att inte skriva igen - att få brev från en man med hans judiska efternamn är inte lämpligt för en man med ambitioner i det tyska samhället.
Hittills har de båda skådespelarna varvat sina monologer - ett brev var i tur och ordning. Men så slutar Max att svara. När Martin sänder ett par brev till synes ut i tomma intet blir känslan av att vara övergiven stark. Det förstärker den oro vi kan känna tillsammans med Martin över hans syster som mot alla förmaningar stannat i Tyskland. Inte heller breven till henne får han längre svar på, han får dem istället i retur - Adressat Okänd.
Men även på Max sida växer desperationen. De många breven från en judisk man gör honom suspekt och nu är läget i staten sådant att även han kan hamna i fara. De båda männens vänskap sätts på prov när faran för livet blir reell.
Scenografin med datum som skrivs på paneler är onödig, snarast störande. Det männen reciterar ur sina brev, skickligt och inlevelsefullt, är tillräckligt för att ge liv åt deras personliga situationer och händelserna omkring dem. De båda skådespelarna Sven Ahlström (Martin) och Fredrik Gunnarson (Martin) är ytterst engagerade och närvarande i den här berättelsen om liv och död under en förtryckande regim. De talar från en specifik tid och plats men det som händer dem sker fortfarande i världen under liknande former.
 |
| Foto: Sören Vilks |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar