Den andra huvudpersonen, Vosill, visar tydligare tecken på att vara någon från en högre stående kultur, kanske Culture. Hon är personlig läkare hos kungen Quience, och utöver det uppseendeväckande att en kvinna har de kunskaperna, har hon mediciner och metoder som är mycket mer effektiva än de blodiglar och dekokter som de lokala läkarna har. Vosill säger sig komma från det avlägsna landet Drezen, men det verkar osannolikt att ett enstaka land på egen hand skulle komma så långt i sin forskning på en planet där man endast nyligen utvecklat skjutvapen och blir förvånad när en man bär glasögon på sin näsa. Detaljer i Vosills förehavanden som är obegripliga för hennes assistent Oelph (som för pennan i berättelsen) kan av en misstänksam läsare förklaras med teknik från Culture.
Kapitlen växlar mellan att berätta om Vosill och DeWar, där den senares historia är mycket mindre intressant. Han är livvakt åt general UrLeyn, som är Protector av landet Tassasen efter att ha dödat den tidigare kungen. Men revolutionen och avskaffandet av kungliga titlar verkar inte ha lett till större förbättringar för befolkningen, och det nya kabinettet kring UrLeyn intrigerar fortfarande om makten samtidigt som de alla förlustar sig i haremet man förstås behållit efter statskuppen.
Meningarna är delade om boken Inversions: många tycker att det är den svagaste och tråkigaste i serien om Culture (med brasklappen att Banks själv sade att den var "an attempt to write a Culture novel that wasn't"), minst lika många uppskattar den mer subtila speglingen på markplan av hur Culture arbetar. För egen del finner jag som sagt kapitlen om DeWar mindre givande, men gillar kapitlen om Vosill bättre för den mer spännande historian och de mer varierade och påtagliga miljöskildringarna, inklusive de poetiska anmärkningarna om hur solarna och månarna rör sig över himlen.
