I think that most people who choose to spend their free time seeing a play about climate change are probably already on board with the message, I say. And the idea that a devised theatre piece could reach anyone outside the customary audience for devised theatre pieces is clearly nonsense. So I suppose the real question is: if a theatre was gradually filling with water, would you rather see this piece of shit or Hedda Gabler?The assistants both look at the director, one smiling, the other with his lips pursed.No, this is good, the director says, writing something on his tablet with a little white stick. This is actually the kind of honesty we're looking for.Oh, I say, great. Because this, if it isn't altogether beneath contempt, is a capitualtion to the utter impoverishment of our own discourse to the point where we might as well not have developed the capacity for language in the first place. I hope we do all get washed away in a flood.The director's stick clicks against the tablet.We can use that, he says, then smiles.All of that said, I would still also really like to be in the play, I say.
Han får inte rollen. Men litet senare får han faktiskt ett uppdrag som verkar skumt men visar sig vara både lukrativt och omvälvande: iklädd en svart säck, där bara benen sticker ut, skall han två gånger i veckan vara med på Dr. Blends föreläsningar i psykologi på universitetet. Han får gärna gå omkring på campus före och efter, men skall inte tala med någon annan är Dr. Blend. Snabbt gör han sig hemmastadd i den svarta säcken och börjar bära den även när han inte måste. black bag är som sin egen varelse om han betraktar med ömhet vare sig han är i den eller ej.
Studenterna är till en början irriterade på den konstiga lektionsdeltagaren, men inne i den svarta säcken försjunker vår berättare i en halvdvala där några ord från föreläsningen flyter in i tankarna, tillsammans med doften av skokräm från den närmast sittande kvinnan. Ofta flyger hans fantasi iväg till ett drömt liv i en svensk småstad, tillsammans med den äldre kvinnan Birgitta som får honom att känna sig välkommen med lugnande ordspråk på svenska.
Vännen Claudio som lever på att live-streama sitt videospelande har ett öga för vad som går att skapa en hype kring och göra pengar på. Hur kan man paketera black bag? Vad kan man sälja? I periferin kommer han på saker som då och då dyker upp och skakar om black bags kontemplationer. En annan person som dras till black bag är universitetsprofessorn Justine, som inleder ett förhållande som både skapar förvirring och intressant spänning i black bags liv.
Luke Kennard låter sin huvudperson vara lika bildad och välformulerad som han själv säkerligen är, och ger honom en personlighet med en bra balans mellan att låta sig svepas med i de underliga situationer som hans svarta säck drar åt sig, och en distans till omgivningens reaktioner och önskemål på hans existens. Svårigheterna med att vandra runt i en svart säck som inskränker ens synfält och rörelseförmåga vägs upp av den psykologiska tryggheten som vår berättare känner när han är black bag istället för sig själv. Från första till sista sidan är boken Black Bag smart och rolig, till den grad att jag skulle vilja glömma bort den helt och läsa om den igen.
