Brooklyn av Colm Tóibín

Efter andra världskriget är Irland, liksom större delen av Europa, fattigt och det är ont om jobb. Eilis bröder har flyttat till England, storasystern Rose har lyckligtvis ett arbete som kan försörja de tre i familjen som är kvar, men utsikterna för Eilis är dystra, trots att hon har goda betyg från sina studier i bokföring. När familjen får besök av Father Flood, en irländsk präst som har flyttat till Brooklyn, ser han deras dilemma och berättar att det skulle finnas arbete och bostad i New York för en pålitlig ung kvinna som Eilis. Steg för steg blir planerna mer konkreta, och snart lämnar Eilis hemlandet för ett nytt liv i Amerika.

Sammanfattad i några meningar (några fler än ovan) är handlingen nog så intressant, men det är inte händelserna i sig som är det viktiga, utan Eilis inre värld och hur hennes tankar och känslor korresponderar med det som försiggår. Colm Tóibín har till huvudperson valt en kvinna med en rationell och återhållsam personlighet och god analysförmåga, som inte röjer sina känslor utåt men inom sig upplever desto starkare vad enskilda handlingar kommer att betyda på längre sikt. Vid ett tillfälle reflekterar hon över att de som flyttat till England brukar komma hem för en vecka till jul, medan de som flyttat till Amerika inte kommer tillbaka till hembyn.

Med finkänslighet och sympati beskriver Tóibín först livet i den lilla irländska byn; människor som känner varandra och varandras släktingar, en ungefär förståelse av hur framtiden kommer att förlöpa. Resan över Atlanten får också tillbörligt stor plats. I Eilis liv är det ju en omvälvande händelse, liksom att ångra att man åt en stor middag första kvällen när sjösjukan sätter in och man är fast på en plats man inte har någon kontroll över. Väl på plats i Brooklyn skildras i god detalj de viktiga aspekterna i Eilis nya omständigheter, och framför allt hur hon behöver förhålla sig till de människor hon möter och som har mer eller mindre inflytande över hennes liv: Mrs Kehoe från vilken hon får hyra ett rum, de unga kvinnor som hyr de övriga rummen, Miss Fortini som är hennes närmaste överordnade på varuhuset där hon får anställning. Sammantaget ger det en verklig känsla av att det är ett liv som har levts på ett ställe, sedan lyfts upp och fortsätter på en annan plats.

Boken är inte fri från djupa sorger och katastrofer, men jag uppskattar att berättelsen ger lika stor vikt åt även de situationer som förlöper (någorlunda) väl, men som ändå kan orsaka oro eller eftertanke i stunden de sker. Jag är också imponerad av skildringen av tiden och omständigheterna; det hela ligger bara ett femtiotal år tillbaka men det är just därför det är viktigt att få med detaljer som hur kundkretsen reagerar när det överraskande blir nylon-rea på Eilis varuhus, eller stämningen när de börjar sälja varor riktade till kunder med mörkare hudfärg.

Eilis irländska hemby är Enniscorthy, där även Colm Tóibín själv kommer ifrån, liksom en annan av hans huvudpersoner, Nora Webster. Handlingen i boken inspirerades av en tidningsnotis, och att Nora Webster skymtar förbi bidrar till att Brooklyn känns som en levande berättelse om människor som har funnits och finns. Men mest av allt beror det på Colm Tóibíns inkännande skildring av Eilis yttre och inre liv.

Fler böcker av Colm Tóibín:
The Master