Heimsuchung av Jenny Erpenbeck

Vi kan tacka våra språks gemensamma rötter för att titeln på Jenny Erpenbecks bok blir lika sinnrik på svenska som på tyska: Hemsökelse, gärna uttytt som hem-sökelse. I centrum för de flesta av kapitlen står ett vackert hus vid en sjö ett stycke utanför Berlin; ett hus en omgivning som är mycket närvarande och viktig för människorna som för tillfället bor där.

Men prologen till boken handlar om landskapet, om inlandsisen som skapar åsar och rännor såväl ovan jord som under vattenytan. Jord, sand, vatten, årtusendens påverkan understryker hur kort människans stund på jorden är, och fåfängligheten i hennes strävanden, som Predikaren i Bibeln talade om.

Tyskland och Berlin har varit skådeplats för många stora omvälvningar under det senaste århundradet, och det avspeglar sig i vilka som flyttar in i huset vid sjön. Boken börjar i en odefinierad förtid och rör sig sedan långsamt framåt genom nittionhundratalet; ett steg fram och tre steg tillbaka, till händelserna som föregick det vi nyss läste, eller till gäster som befann sig i huset med en egen historia från långt bortifrån eller nästgårds.

De flesta personerna hålls anonyma med benämningar som Arkitekten eller Författarinnan, och blir därigenom allmängiltiga men utan att förlora sin personlighet. En familj nämns dock vid namn, upprepade gånger, som en besvärjelse: den judiska familjen som ägde bad-huset vid stranden på 1930-talet. I kapitlen om dem nämns också flera gånger priset på handdukar, bordsdukar och andra föremål; ett kusligt och mycket effektivt sätt att visa att deras liv var utmätta, prissatta men i slutändan meningslösa. De styckena är genuint sorgliga och gripande i sin stillsamma uppräkning av obestridliga fakta.

Emellan varje berättelse kommer ett kort kapitel om Trädgårdsmästaren. Han nämns aldrig vid namn, så det kan vara samma person genom hela århundradet, åldrandes långsammare än människor, i takt med naturen. Han dikar ut land och hugger ned träd, efter ägarens önskemål eller efter vad han ser behövas. Det konkreta arbetet i naturen, speciellt de staplar av ved som skapas när han fällt ännu ett stort träd, är ännu en påminnelse om att naturen och marken under våra fötter finns kvar medan människor kommer och går, bygger och river, och minns eller glömmer det som varit viktigt.

Jenny Erpenbecks bok är en mästerligt genomförd resa genom historien, där det futtiga i fiendskap och krig blir extra tydligt i en punkt strax bredvid stridens centrum.

Fler böcker av Jenny Erpenbeck:
Wörterbuch
Aller Tage Abend
Gehen, Ging, Gegangen