måndag 18 januari 2016

Mother of Eden av Chris Beckett

Dark Eden berättade om händelserna som ledde till att den lilla mängden av människor på den mörka planeten Eden splittrades i flera grupper. Mother of Eden tar vid ett par generationer senare, när uppdelningen blivit ännu mer konkret. Och precis som allas urmoder Gela (Angela), och händelserna före och efter att hon och de andra kom till Eden, hade blivit till legender som fördes vidare, så har John, Jeff och David blivit urfäder vars arv förts vidare på olika sätt i de nya samhällena.

Mother of Eden börjar hos en liten grupp av människor, ättlingar till Jeff, som lever av att fiska från sina välbyggda barkbåtar på den lilla ön Knee Tree Grounds. Men Starlight Brooking, som för ordet i de flesta av bokens kapitel, är trött på det enahanda livet och övertalar några att paddla till Mainground, ett mycket större samhälle uppbyggt kring Veeklehouse. Johns antaganden i första boken var rätt; Davids grupp följde efter dem och tog över den gynnsamma plats de hade röjt intill Worldpool, så nu är där bebott av Davidfolk som driver en framgångsrik marknad. Hatet mellan folkgrupperna är dock inte starkare, än att även Johnfolk kommer dit från andra sidan Worldpool för att handla. Eller snarare är läget i ett vaksamt status quo - för tillfället.

Det är ögonblicklig förälskelse när Starlight möter Greenstone Johnson, och hon följer honom tillbaka till hans hem långt bort på andra sidan Worldpool. John Redlantern och hans efterkomlingar har mottot Become Like Earth, och tack vare hårt arbete (och gynnsamma förutsättningari faunan) har de byggt upp ett samhälle med avancerad stadsstruktur, "bilar" på hjul och utvinning av metall till vapen och annat. Den första tredjedelen av boken är en spännande exposé över vad människorna på Eden utvecklat från det enkla samlar- och jägarstadiet i Dark Eden: naturnära i Knee Tree Grounds, marknadsplatsen vid Veeklehouse, och det avancerade samhället i New Earth. Men snart blir de sämre sidorna av New Earth och dess styrning synliga.

Det Gela lämnade efter sig var en matriarkaliskt ledd direktdemokrati, men trots att den hade förvaltats omsorgsfullt växte spänningarna, och de som hade fysisk styrka insåg att de kunde använda den till att samla makten hos sig. De motsättningarna ledde till uppbrottet i Dark Eden, och det är fascinerande men nedslående att se hur skillnaderna förstorats och permanentats i de olika samhällsbildningarna. Tack och lov nämns då och då Tinafolk, vilket ger hopp om att den kloka Tina Spiketree lyckats skapa en egen gemenskap utan maktkampen i grupperna hon lämnade efter sig.

Starlight hamnar i centrum av spänningarna i New Earth, då hennes Greenstone är Headmanson, på väg att ta över ledarskapet efter sin döende far men ansedd som svag av de konspirerande männen i kretsen kring makten. Till saken hör att en Headmans maka (Housewoman) bär Gelas ring, och blir en symbol för Mother Gela. På Starlights finger växer mytologin till en större kult än någonsin, och den smarta Starlight ser en chans att förändra de orättvisor hon ser, fastän både hon och Greenlantern är pressade mellan traditionerna och den pågående maktkampen.

Precis som i Dark Eden är Chris Beckett mycket bra på att skildra strömningar i ett samhällsbygge i form av hur människorna påverkas och själva vill förändra eller bevara. Det unika på Dark Eden är ju att en modern läsare kan se var kunskapen och legenderna kom ifrån och hur de har misstolkats och omformats genom generationernas gång. Hoppet om att återvända till Jorden finns kvar men har försvagats, även om Starlight ett par gånger sätter ord på det absurda i att de är där de är, håriga små varelser på en planet de inte borde finnas på (och indirekt att de skapat strukturer för att plåga och hålla varandra i schack). En stor bonus är fördjupningen i floran och faunan på planeten.

Chris Beckett har redan skrivit en uppföljare, Daughter of Eden, som inte har något utgivningsdatum än men är mycket efterlängtad av mig och många fler.

Fler böcker av Chris Beckett:
Dark Eden
Daughter of Eden

The Holy Machine 
The Turing Test

Inga kommentarer: