Dept. of Speculation av Jenny Offill

Tunna böcker är ofta inget man plöjer igenom snabbt. Speciellt när man slår upp Jenny Offills Dept. of Speculation och ser upplägget med kortare stycken infinner sig tanken att man bör läsa den lika långsamt som den (nog) är uttänkt och skriven. Men riktigt så krävande är den inte - de korta styckena hänger ihop i kapitel och kan läsas i ett svep - men jag lät ändå läsningen ta tid, och pausade oftast efter några kapitel innan jag fortsatte.

Jenny Offill berättar en historia i ögonblicksbilder. Meningarna beskriver då och då stora vändpunkter, men oftare ganska vardagliga ögonblick som verkar mer viktiga för en tillbakablickande berättare. Tillsammans ger de en god bild av vad som pågår och vad som står på spel; två människor finner varandra, kärleken väcks, de två själarna binds samman, ett barn blir till, dottern växer upp och blir så självständig att det värker i modershjärtat.

Jag tycker om formatet på berättelsen, som låter sin läsare ta del av intima tankar men ändå håller hen på armslängds avstånd. Huvudpersonerna förblir anonyma inte bara för att de är namnlösa, men på det sättet blir berättelsen allmängiltig, som en mall som många tidigare eller även samtidigt har pressats igenom (när allvaret dyker upp), men alltid med djupt personliga inslag.

Boken finns även översatt till svenska med titeln Avd. för grubblerier. Dept. of Speculation är läsvärd och intressant inte minst för sitt ovanliga format, men av den anledningen är jag också glad att den inte är längre, eftersom det nog hade kunnat bli tröttsamt.